Ändlöst svammel om mode, strävan och vägran.

Ja, nu har jag lust att klottra lite igen, haha! På söndag sänds Ellegalan, som jag självklart tittar på. Jag är ju en hejare på att köpa tidningar, speciellt svenska Elle och brittiska Elle, visserligen gillar jag brittiska Vouge också, man får så mycket inspiration, så på söndag klockan 19:30 ska jag sitta ihopkurad i soffan för en omgång mode.
Någon gång hoppas jag att jag får vara med bland de nominerade, men det är väl bara att drömma om. Haha, men drömma ska man, det är viktigt. Drömmar som man har är viktiga, de behövs för att man ska kunna sträva efter sitt mål och sin mening.
Jag vet vad jag vill jobba med, vad jag vill syssla med på heltid. Jag vill in på St. Martins i London, plugga till designer och sedan jobba mig uppåt inom modebranchen, men visst fan ska jag bli något.

Just nu, känner jag en lättnad, något har släppt, men något tynger mig, och det har med jobbet att göra. Jag kan inte hjälpa det, men det är svårt att hålla isär privatliv och jobb, vissa saker tar man personligt, vissa saker berör en inte ens. Det känns främmande att jobba en termin till och sedan söka mig vidare, jag ska nosa upp något jobb inom klädesbranchen, något måste det väl finnas? Jag ska minsann ut och leta, redan nu. Sen får jag se vad det blir i höst. Jag vill läsa upp mina betyg, söka skolor och se vart jag hamnar, men jag har mitt mål i sikte och jag tänker sikta. Jag vägrar ge upp nu. Jag vägrar vara ett offer, jag vägrar låta någon stå i min väg.
Jag lovar er, krossar ni ett ben på mig, så lär ni få sota för det resten av era liv.
Drar ni ner mig, medvetet, jag då bryter helvetet löst, det ska ni också veta om.

Nåväl, nu ska jag kila!
Ha en god natt allihoppa, det ska jag ha, med min brittiska Elle.

Ciao!

American life.

God fortsättning!

Jag har supertråkigt, då tänkte jag att jag skulle skriva här, jag har ju inte skrivit Gott Nytt År ens, hur det nu går ihop? Jo, för på nyårsafton satt jag som vanligt med symaskinen i högsta hugg och sydde, allt var i sin naturliga ordning och jag hade inte ens panik. Inte förens Malin ringde klockan 21:00 och sa: Vart är du? Jag satt då och sminkade mig och hade inte någon vidare koll på klockan. Haha, det roliga var att jag var inne i Slussen precis efter 22:00 så det var lugnt, jag kom när jag sa att jag skulle komma, jag måste lära mig att hålla tider bättre, så är det bara.

Nåväl, en god fortsättning önskar jag er nu när det nya året har tagit sin början, haha! Alla vet redan kanske att jag inte uppdaterar min blogg så ofta, men jag har inte så mycket energi till att skriva om man säger så.

Nu ska jag duscha!

Ciao!