- - - - -

Ibland blir jag bara så jävla förbannad.
Att inga jävla människor som är copycats förstår att de ska sluta innan de fastnar.
De drar ner dem som mår skit och svartmålar dem.
De får dem som mår så pass dåligt att de är beredda att göra vadfan som helst för att orka andas, att verka patetiska och i behov av uppmärksamhet.
Jag kan inte hålla käften. Alla ni som faktiskt INTE har dygnet runt ångest, våndas över att ens stiga upp ur sängen, gråter i flertalet timmar i sträck, skriker så fort någon pratar med er, slår bort alla i er närhet, finner det som tortyr att låta något glädja, eller ens ta ett enda andetag, för då rasar världen, kan ni bara lägga av?
Kan ni bara skärpa till er? Att ni ens orkar när det inte finns någon annan jävel som gör det, det finns nog med de problem som redan finns. Måste ni skaffa er den uppmärksamheten också? Är den såpass nödvändig, för att ni ska känna att ni är några?

Alla ni som säger att ni skär er, men bara har små rispor på armarna, get a grip. Ingen jävel kommer ta er på allvar den gången ni faktiskt har skadat er själva så pass grovt, fy fan för er om ni ens försöker göra det.

Det finns de människor som går dygnet runt med ångest, illamående upp till halsen, blödande sår både psykiskt och fysiskt. Det finns de människor som hatar så mycket att ni inte ens skulle klara av att ta emot ett ord från dem. Det finns dem som mår så pass dåligt att de dricker rengöringsmedel för att bli rena, skrubbar sig med scotchsprite och desinfektionsmedel tills det blöder. Det finns dem som inte klarar av att gå upp ur sängen därför benen inte bär, eller de är för dåsiga av mediciner eller knark. Ni har dem alla mitt framför ögonen på er. De finns där, utan att ni är medvetna om det. Och ni drar vanära över dem, era fejkade parasiter som ens försöker efterlikna dessa människor.
Ni blir dem aldrig, ni kan inte bli dem, ni vill definitivt inte bli dem. Så väx upp för i helvete! Saken blir inte bättre för att ni försöker söka uppmärksamhet på det sättet.
Det blir inte bättre.

Jag blir så less, att det aldrig kan få ett slut, att det aldrig kan få ett stopp.
Jag behövde bara få ur mig det.