Fairytale Gone Bad.

Kan man älska, men samtidigt hata en person innerligt? Ja, om man nu kan det, så är det, det jag gör nu. Jag står inför vissa beslut jag måste fatta och de måste ske ganska snabbt. Ska jag, eller ska jag inte? Vad det gäller, vill jag inte öppet tala om här. Det känns för personligt, av något skäl, även om jag aldrig skulle skriva den personens namn det gäller, för det är en person. Nåväl, jag lyssnar väldigt mycket på Fleetwood Mac och Madonna väldigt mycket, musiken hjälper mig igenom stunder jag har svårt att bara passera förbi. Nog om det.

Jag kan för övrigt tala om att jag just nu inte alls vill gå till jobbet, det känns hopplöst, totalt hopplöst och tråkigt. Det känns inte som om jag gör någon nytta, men jag vet att jag måste göra något åt situationerna som kommer uppstå, då måste jag finnas där. De är ändå en underbar bunt ungar, som jag har kommit att tycka väldigt mycket om. Haha! Så det kommer bli lite jobbigt, att säga adjö till dem nu när sommaren kommer och de går på sommarlov och jag söker mig vidare i livet, till nya upptåg, nya människor, nya steg i rätt riktning. Jag vet ärligt talat inte om jag ens är påväg i rätt riktning, det kan bara framtiden utvisa, men jag hoppas (igen) på det bästa. Jag har börjat tro på mig själv och ja, kanske på andra saker också, men jag vet inte vad jag ska tro och vad jag inte ska tro. I sådana här stunder skulle det vara skönt att ha någon att vända sig till, såsom många vänder sig till Gud, men jag tror inte på Gud. Jag tror på en större psykisk existens än det vi har här på jorden, något större än det materiella vi har runt omkring oss, men jag har svårt för att tro.

Jag borde börja skriva igen, men mina ord vill inte formas till nya dikter, de vill inte komma fram, jag vill bara att de ska komma, utan några hinder.
Jag är rädd för att sagan inte alls får ett lyckligt slut, jag är väldigt rädd för vad människor är kapabla till, vad jag är kapabel till. Om jag är det, vad gör jag i sådana fall?
Men jag vill berätta för er att om sagan inte får ett lyckligt slut, så kan ni hitta tröst i annat. Man kan alltid hitta tröst.

Nu ska jag se slutet på CSI och se hur långt mina ordrar har kommit, jag vet att mina latexkläder är på väg hemåt, det gör mig väldigt väl till mods, haha!
Dock är mina skor inte skickade ännu. Och HowCool är sega, buhu! Förhoppningsvis har jag dem inom en månad.

Nej, jag måste skissa på kläder till DekaXS på lördag, om jag inte tar något jag redan har, men jag behöver nya strumpor med söm. Haha! Pengar, pengar, pengar, ge mig mer!

Ciao!