Ännu mera svammel från min sida.

Jag hade äntligen bestämt mig för att ta tag i mitt liv, och då kommer beskedet, lite halvt om halvt att jag lider av fibromyalgi, och det är därför jag har haft ont så pass länge som jag har haft. Nu undrar jag hur mitt liv kommer se ut, det känns inte som om man riktigt kan gå tillbaka, utan nu måste man bara bita i det sura äpplet och fortsätta som vanligt. Visst, jag är van att ha konstant ont, men när jag fick veta att det är fibromyalgi som kan spöka i min kropp, då brast någonting inom mig. Jag hade hoppats på en nerv som var i kläm som man kunde rätta till, detta går inte att rätta till. Det är lönlöst. Men jag ska fortsätta mitt liv som vanligt och kämpa vidare trots att det bara går väldigt trögt just nu, men vad skulle livet vara utan dessa små/stora tröga motgångar?
Nåväl, jag ska inte säga att det är hopplöst, för det är det inte, det är bara det att vissa saker blir mer begränsade. Jag får utbrott hela tiden och jobbet tär på mig, mer än vanligt.

Men nu har jag semester. Så jag ska ta det lugnt, gå ut och gå, vara med vänner, titta på film, och gå på symässan.
Så nej, jag ser inte min sjukdom som en dödsdom, utan något som jag kan få kraft ifrån. Så måste jag se det, annars går jag under, och det vill inte jag. Så nej, jag tycker inte synd om mig själv. Det är dock jobbigt att inte riktigt kunna skriva.

Nu ska jag dock berätta att alla mina skor från HowCool har kommit hem, så de kommer synas i min bilddagbok och ja, det är bara vänner jag känner som får se mina bilder.

Jag har en nu full anledning att ta tag i mitt liv, och det kommer jag göra.
Dock kommer jag begära en drink av någon idag på TN, för det känns som jag behöver det.
Nu ska jag ringa en vän.

Ciao!