LBD! Ett måste!

Ja, då har ännu en dag passerat. Som gått åt till att vara i skolan, försöka lära sig andragradsfunktioner, vilket är supersvårt för mig. Snart ska vi börja med sannolikhetslära, woho! Jag hoppar av glädje, jag är skoltrött, då jag inte får hålla på med det jag vill. Och det är min design, jag har massor med idéer i huvudet, men jag får inte utlopp för dem, det är inte bra. Jag blir bara frustrerad och irriterad på mig själv när jag inte kan uttrycka mig. Nej, jag måste slänga ihop något, jag vet bara inte vad ännu. Men dags att gå igenom mönster igen, antar jag.

Hm, jag saknar en massa människor och det är inte roligt det heller. Jag vill ha någon där just nu, eller jag vill ha en trygg famn att krypa ihop i för jag vill också vara liten och svag ibland, inte så jävla stark som jag måste vara och visst visar jag upp min starka sida utåt, men det beror ju på att det är så det funkar. Vem vill vara med en svag människa? Egentligen är alla både starka och svaga, men jag tillåter inte mig själv vara svag.

Idag har jag inhandlat en LBD, det behövdes tycker jag, jag orkar inte sy en, men det måste jag göra iaf, jag måste gå igenom mina tyger och se vilka jag ska göra något av och vilka jag inte ska göra något av, de kan mamma ta, en LBD ska ALLA ha i sin garderob oavsett vilken stil man har. Det är så bara. En enkel LBD slår aldrig fel, det är ett av basplaggen i en kvinnas garderob.

Usch, snart börjar julruschen och då ska det handlas julklappar och jag har ingen aning om vad jag ska köpa till vem, jag vet inte ens vad de önskar sig. Pappa vill inte ha någon julklapp, han går emot hela idén med att julen är så pass kommersiell som den är och han har en poäng, han ger hellre saker när man minst anar det och det är det som gör min pappa så bra!
Snart har det alltså gått ännu ett år och jag vet inte var tiden har tagit vägen, den bara försvinner. Det går så snabbt och jag hinner inte riktigt med, så känner jag iaf. Nåväl, jag har väl några år till på mig, tror jag.

Nu ska jag kila!

Ciao!