Stress?

När blir det lätt? När slutar jag göra det så svårt för mig, med det menar jag att jag komplicerar mitt liv till den grad att jag inte orkar mer. Är det nödvändigt att det ska gå så långt, jag tycker inte det längre. Jag måste lära mig att leva och vara trygg i mig själv, inte att förlita mig på människor så snabbt som jag gör. Utan ta tid på mig att lära känna dem och våga vara mig själv, men, det kommer alltid finnas ett men och jag kan inte tala om vad det är som stör mig, det är för privat.

Nu är skolan verkligen slut och jag måste söka jobb, det hänger över mig som ett orosmoln, att jag måste hitta ett bra jobb, som passar mig, och så jag får ihop allt så att jag kan göra det jag brukar göra. Jag vet inte hur det ska gå. Det blir lite svårt. Jag är sönderstressad.

Äntligen har min förskylning lagt sig och jag hostar inte lika mycket, det är skönt. Väldigt skönt. Jag är nog frisk till jul, men ändå...

Nu ska jag kila!

Ciao!