Love is a loosing game, you're bound to loose if you don't play the game.

Jag vet inte var jag ska börja, eller var jag ska sluta. Detta eviga sökandet efter kärlek börjar gå mig på nerverna, söker jag efter kärlek för att få bekräftelse, eller söker jag efter kärlek för att få kärlek som om jag inte redan skulle ha det i mitt liv? Jag vet inte, försöker jag eller försöker jag inte. Jag vet bara att kärlek inte är lätt, speciellt inte när det kommer till mig, ja, det finns säkert andra som jag. Det betvivlar jag inte överhuvudtaget. Men ändå, varför sätter jag mig i en sådan sits när jag för allt i världen vill komma ur den? Men jag praktiskt taget hamnar där varje gång en ny man kommer in i mitt liv, samma sak om och om igen.

Jag kan inte hjälpa det, men en annan del av mig själv säger starkt nej till saker nu, jag undrar när det blev så populärt med att berätta för mig alla shopping detaljer. Jag slutade ge er insyn för väldigt länge sen om hur min shopping är. När blev jag personen ni promt ska prata med om att ni har shoppat som galningar. Att shoppa som en galning för mig är när man kommer hem med mer än 10 påsar med diverse saker som sammanlagt blir lite mer än vad man egentligen vill räkna ut i huvudet att man shoppat för. Jag har aldrig hållit någon större koll på exakta summor när det gäller min shopping, jag har aldrig funnit det nödvändigt.
Så snälla, det är nästan som om ni skryter om era shoppingfynd, jag vet att jag kan mycket väl ha låtit så, men jag skryter inte om att jag shoppar saker, det finns ingen mening, då blir det inte personligt längre. Allt ska inte berättas för alla. Dessutom finns det en baksida av shoppingen, som ni helst av allt inte vill se.

Jag kan inte längre vänta på SATC-filmen, jag längtar så jag håller på att dö. Men i Maj kommer den, jag vill se den nu och finna inspiration.
Nu ska jag skissa på plagg till en kollektion jag vill göra!


xo xo
Ciao!