Nej, om jag verkligen känner efter nu, så mår jag inte bra någonstans. Jag vill skrika, gråta och bara få ur mig allting jag bär på. Jag klarar inte av kärleken, den är bara jobbig. Jag vet inte längre alls var jag står och att jag inte får tag på honom, för att kunna prata med honom, för att få klarhet, det är helt omöjligt. Jag åker iaf upp till honom på fredag, så jag hoppas innerligt att han hör av sig innan, annars åker jag till någon annan. Jag tänker inte prioritera bort mina vänner, jag vill behålla dem. Jag saknar just nu, så mycket att det gör ont i mig. Jag förstår inte hur jag överlever dagarna här, när jag bara sitter och försöker få tag på ett jobb, försöker ta tag i mitt liv, som jag redan tycker är tillräckligt värdelöst. Kaka på kaka, så känner jag mig just nu.
Jag måste bli kvitt denna situation jag befinner mig i, jag vill inte längre. Jag orkar inte längre. Det som kommer hända det kommer hända och jag vet inte riktigt var jag kommer befinna mig inom den närmsta tiden. Förhoppningsvis hemma, knåpandes med kläder, men jag vet inte. Något stoppade mig idag från att göra ett plagg jag så gärna ville göra, jag tror att det beror på trötthet. Jag ska iaf sy en klänning som är söt, innan jag åker upp till baby och är hos honom. Jag vill se snygg ut, så enkelt är det. Men är jag tillräckligt snygg? Är jag vacker? Jag ser inte det hos mig själv. Ni säger det, men min bild av mig själv är helt annorlunda, jag tror inte att ni förstår hur jag mår egentligen. Jag tror inte att någon förstår alls. Jag är inte bekväm i min egna hud. Så ligger det till.
Imorgon smäller det och på onsdag smäller det ännu mer, jag vet inte hur jag ska reagera på situationen som kommer, den som lever får se. Jag hoppas på det bästa. Och att jag kommer ut ur detta helskinnad, risken finns alltid att man inte gör det. Nu vill jag inte prata om detta mer. Men ni ska veta att jag överlever, jag är sådan, jag överlever alltid. Mot alla odds, sådan är jag.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment