Jag undrar om jag någonsin kommer finna ro, det sägs att man får ro innan man dör, så jag antar att jag kommer få ro då, men innan? Jag vet inte. Jag har så mycket jag vill uträtta, så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill få gjort. Men kommer jag dit jag vill, jag ska bannemig komma dit jag vill, vad som än kommer hända, så enkelt är det. Det bara är så. Jag önskar så att jag kunde göra mer, men jag står hjälplös just nu.
Jag funderar på kärleken igen, hur den förblindar och gör att man inte ser klart och att man inte vet vad man ska ta sig till. Jag står oförstående inför en värld som helt plötsligt har öppnat sig och som jag inte är redo att möta, så känner jag, men kommer jag någonsin vara redo att möta kärleken när jag gömmer mig och inte känner att jag kan hjälpa mig själv i situationer jag hamnar i, det är nu jag behöver en nära vän som kan förstå vad jag går igenom, för jag är inte van vid detta. En helt ny känsla som jag inte känner igen alls. Den skrämmer mig, Millan säger att jag är i verkligheten nu, men jag vet inte. Är man verkligen i verkligheten när man går runt och är små förtjust i en människa? Jag vet inte vad jag ska tro. Jag är obotlig romantiker och jag vill svepas under fötterna just nu. Men risken är väl då att man ramlar, inte sant?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment