Jag överlever alltid, det ska ni veta. Ibland krisar sig livet för mig och ibland lyser livet så glädjande att jag inte vet var jag ska ta vägen någonstans. Nu befinner jag mig i ett euforirus fortfarande och jag vill bara skapa, skapa och skapa. Men något stoppar mig, något är inte helt och hållet på sin plats, jag vet inte vad och jag vet inte om jag kommer få reda på det heller. Men ni ska veta att jag kämpar varje dag för att leva och andas och inte försvinna härifrån. Jag vill stanna.
Jag vet bara att jag kommer stanna tills det inte finns något kvar längre, så enkelt är det. Jag vet bara att jag kommer fortsätta tills jag inte har en yppa luft kvar. Jag är ingen människa som ger upp, jag kämpar och jag kommer fortsätta med det.
Jag längtar tills på fredag, det är bara två dagar kvar nu, men ändå, det är långt... Jag saknar min baby.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment