Just nu är saker inte speciellt bra, jag har precis avslutat en kontakt som jag haft i över två år idag och jag vill bara gråta. En trygghet har försvunnit från mig och jag står nu ensam i stormen som river runt omkring mig, en väldigt otrygg storm och jag vet inte hur jag ska handskas med saker som nu kommer, men den som lever får se. Men bra mår jag inte. Jag vill skrika, gråta och bara känna mig liten, men jag ska vara stark och klara mig ur detta som jag gör med allt annat. Jag får väl rida ut stormen och se till att allt blir bättre, men jag vet inte. Jag står med ena foten på plattformen och den andra utanför. Ni som känner mig vet vad det innebär.
Jag saknar honom redan så mycket att det blir jobbigt. Detta är inte normalt för mig, utan en helt ny känsla som växt fram. Saknad inför en person på detta sätt. Jag saknar mina vänner på ett helt annat, men denna känsla inombords är helt ny, den skaver lite, för jag vet inte hur jag ska vara eller inte vara. Men jag är så fruktansvärt bekväm med honom. Och det ger mig en trygghet jag inte är van vid heller, men vi tar det lugnt på den fronten och ser var det bär oss. Så enkelt är det. Men fnittrig blir jag när jag är i närheten av honom och jag är väldigt förtjust i honom.
Jag ska inte skriva mer idag, för idag är ingen bra dag överhuvudtaget, så jag skriver mer imorgon och hoppas på en bättre dag.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment