Jag saknar mina vänner så det gör ont i mig, speciellt ni som jag inte sett på ett tag. Detta är inte roligt. Jag vill träffa er, jag vill ha er nära och inte så jävla långt ifrån mig. Flytta upp till Stockholm vettja! Det tycker jag, jag vill visserligen lämna Stockholm för London, men det är en annan femma. Det är helt annorlunda, bara så att ni vet.
Jag saknar min baby också, detta romantiska tjaffs som jag älskar känns bara för långt borta nu när jag inte är i närheten av honom. Jag blir så less på mig själv, varför ska jag känna såhär när jag inte vet vad han känner för mig alls. Det känns lite konstigt för att vara ärlig att sakna någon, på detta sätt, jag säger ju det att jag inte är van vid detta och att inte få tag på honom gör bara saken jobbigare, är detta kärlek? Tillåter jag mig själv att känna kärlek inför en annan person, när jag i vanliga fall aldrig skulle göra det, vad är mitt problem egentligen? Att jag är så rädd för vad som kommer hända att jag rymmer bort från detta, ska jag göra det. Nej, jag tänker inte låta mig själv fly denna gång. Jag vill känna detta. Jag vill känna att jag lever. Så enkelt är det.
I sommar ska jag och min bror börja gymma och träna. Jag ska sluta röka, äta mer mat, enligt honom, svåra saker för mig. Med tanke på att jag behöver min rökning. Nu ska jag kila, det finns bättre saker jag måste göra.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment