April, you fools...

Snart, hoppas jag att livet återgår till det normala, men jag tror inte det, av specifika anledningar. Människor är socialt inkompetenta, eller många av dem iaf. De har ingen aning om vad männsklig medkänsla innebär och om detta är sättet jag kommer lära mig hur jag ska undvika människor som är socialt inkompetenta så är det så. Idag är det första april och jag har inte hört en enda rolig sak en så länge, ingen har lurat mig och jag tror inte att någon kommer lyckas lura mig, haha!
Första april är till för skämtens dag, men jag har inget att skämta eller lura någon med. Jag funderar starkt, men jag kommer inte på något.

Jag märker dag för dag att något inte riktigt är som det var förut, jag förändras och jag växer, kanske växer jag lite för mycket just nu, men jag vet inte. Människor har en förmåga att verka stanna upp och se efter när de växer, men jag gör det inte, jag vägrar stanna, ser aldrig bakåt (eller försöker att aldrig se bakåt) och jag lyckas då och då att se till att skaka av mig saker, men inte allt, långt ifrån allt. Jag funderar på en sak, som jag ska fortsätta fundera på och se om jag kan göra något åt det eller inte. För om det funkar kommer jag ändra min livsstil ganska drastiskt. Det vet jag.

Idag ska jag äntligen få träffa min psykolog och det ska bli skönt, måste styra upp lite saker också, som en reunion med tjejerna från klassen, det ska jag försöka, nu har jag skrivit det här med så nu kommer jag inte undan, haha! Så nu ska jag fixa i ordning en massa saker och se till att de kommer i hamn. Annars händer inte så mycket, mitt liv kommer komma igång på riktigt och jag tänker inte stanna upp för att tänka efter eller ångra saker, utan nu ska jag ut och leva livet, det är för kort för att inte njutas av.

xo xo
Ciao!