Vad gör man när förvirringen är total och man dras ned av att inte veta, utan man står där oförstående inför det faktum att något faktiskt har hänt. Men nej, jag ska inte dra ner mig själv över något som jag över analyserar igen, jag orkar allvarligt talat inte det.
Idag läste jag om några papper jag hade i hemläxa, men jag blev inte vidare klok även fast jag läste om dem, men det sjunker nog in så småningom. Men om man kan styra sina tankar, kan man då styra hela sig själv? Går det att vara någon människa utan sina tankar, för vem är jag om jag inte tänker? Och om jag slutar tänka på det sättet jag tänker, kommer inte min bild av världen bli helt annorlunda då? Det skrämmer mig lite, ska jag lämna den bild jag har mig själv och världen och kliva in i en helt okänd värld, som jag inte har någon aning om hur det egentligen är. Men hur fungerar saker egentligen, jag får inte vara rädd för att tänka, det får man göra. Det enda man ska tänka på att tankar är bara tankar och känslor är bara känslor. Så om jag utgår från att det bara är känslor och tankar och gör dem konkreta och inte abstrakta så de kan skölja över mig, borde jag inte då få en något annorlunda bild av mig själv?
Som vanligt i vanlig ordning kikade jag in i Täby C idag och fann ingenting, ingenting som jag vill ha iaf, det fanns mycket, men jag hittade inget som jag tänkte oh jävlar vad jag vill ha det där och någon sorts bekväm känsla infann sig hos mig. Den är jag inte van vid, men jag hoppas att jag kan känna så i fortsättningen, så jag slipper känna att jag alltid måste handla något. Det vore nog ganska så bra, det tror jag...
Jag saknar min Anna (i Malmö) som satan just nu, skulle mest av allt vilja åka ner och kolla på SATC och bara vara ett tag, för att slippa en massa strul här uppe, men jag tänker inte rymma från mina problem, det har aldrig gått. Imorgon är en annan dag och hur den blir, det vet jag inte...
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment