Idag har jag tänkt på en del saker, hur man prioriterar män framför vänner, vänner framför män och vice versa. Om man prioriterar en man framför sina vänner, är man en dålig vän och prioriterar man inte mannen ifråga, så kan det bli problem med denne person också. Det gäller hela tiden att hitta en balansgång mellan hur man ska prioritera och hur man ska vara. Det är en tunn linje mellan att vara för på och höra av sig lagom mycket, i denna värld vi lever i nu, är det så att kvinnor ska höra av sig till män lika mycket som män hör av sig till kvinnor? Eller ska man vara gammaldags och bara låta männen ifråga höra av sig, för att det är så det ska vara? Är det så, lever vi i ett samhälle där man betraktar detta på ett sådant gammalmodigt sätt att det är männen som ska uppvakta kvinnan och kvinnan ska inte överhuvudtaget ta några initiativ, jag vill inte leva där. Kvinnor ska väl kunna höra av sig lika mycket som en man gör, utan att en man ska bli rädd för det?
Och romantiken, var är den? Den verkar vara bortblåst igen, jag känner ingen romantik här, det känns som om vi lever våra liv efter helt andra regler. VI går ut på krogen, träffar någon, har sex, dejtar lite och sedan är man hipp som happ kär. Vad har fått oss att fungera så, tror vi att romantiken är död, så är den kanske död. Jag säger inte att vi ska tillbaka i tiden, jag säger bara att vi behöver mer omtanke och romantik och kärlek i våra liv, inte bara det vanliga ragget på krogen. Men vi kanske får nöja oss med det så länge? Men kan det inte vara så att det kanske ligger lite hos oss tjejer också att vi har blivit mer frispråkiga, vi tar för oss mer och vi är inte rädda för att ta det vi vill ha. Det gillar jag, riktigt mycket, men jag vill ändå ha romantik i mitt liv, det saknas just nu. Nu räcker det för idag...
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment