Varför dömmer vi en människa innan vi mött dem? Har vi så svårt att lära känna någon så pass bra att vi bara dömmer ut den, så den hamnar i utanförskap och tristess, en som inte är med i gänget. Kan det bero på hur vi är uppfostrade och hur vi lärt oss att hantera andra människor. Vissa är lite mer värda än andra, eller hur prioriterar vi? Vilka blir våra vänner i slutet i alla fall, blir det dem som vi förväntat oss att det ska bli, eller de vi minst förväntat oss? Dömmer vi inte oss själva också när vi gör en bedömning på andra människor? Oavsett så tror jag att det är så att det är oss själva vi granskar när vi gör bedömningen om vilka som ska bli våra vänner i livet och vilka som vi låter passera. Jag vet att jag väljer människor med största omsorg, det är inte vilken människa som helst som kommer mig nära idag. Jag var öppen på ett helt annat plan innan och idag är jag öppen på ett annat.
Men varför dömmer vi en människa som vi inte har träffat ännu, är det på grund utav hur den ser ut? Jag tror snarare att det är så att vi dömmer efter beteende och är beteendet inte bra, då skiter vi i det. Men men, nu ska jag dricka upp mitt te, åka in till Malmö och se vad vi ska göra där.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment