Hemma igen, tråkigt, men ändå skönt att vara hemma och sova i sin egna säng. Men jag saknar redan Anna, så enormt mycket. Det får bli en tripp dit ner snart igen, jag har nämligen så jävla kul när jag är med henne. Jag kan vara mig själv och det är inte många jag känner att jag kan vara mig själv med när jag är med dem. Utan jag är ett skal, en utsida. Med Anna är jag både min insida och min utsida.
Hur kommer det sig att ju mer jag är från honom, saknar jag honom? Är detta något sorts syndrom och jag måste stå där i resterna för att jag inte gått vidare ännu, jag vet inte ens om han har gjort det. Det märker jag väl när jag får träffa honom... Senast vi sågs hade varken han eller jag gått vidare. Det är svårt att släppa en människa man på något sätt "klickar" med, alltså inte bara lite fjantigt fjolleri, utan en förälskelse. Jag är dock inte kär, långt ifrån. Men om detta är kärlek, då vill jag hoppa av tåget av någon anledning. Det skrämmer mig, för jag har aldrig gett upp innan, utan jag har alltid stannat och sett till att jag kommer levande ur striden. Det jag dock inte vet denna gång är om jag ska ge upp honom eller fortsätta att finnas där i bakgrunden och hoppas. Jag kan inte leva på förhoppningar, det kan jag inte. Men jag kanske inte har något val.
Idag har jag gått runt sjön och det tog mig en timme ungefär och jag gick och lyssnade på musik och verkligen kände att min kropp arbetade, det gillar jag. Så nu blir det att gå ut och gå varje dag, för jag ska få en slimmad kropp och så ska jag skita i allt som heter skräpmat och sällan dricka alkohol. Utan bara försöka dricka någon drink då och då, ha, får se hur det går. Nej men allvarligt, jag får egentligen inte dricka när jag käkar medicin, men ibland kan jag göra det...
Nu ska jag städa och göra allt möjligt i mitt rum, det ska bli snyggt tills på fredag, hade jag tänkt iaf, haha!
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment