FIT or St. Martins?

Igår pratade jag med min pappas morbror, vars son har gått på FIT (Fashion Institute Of Technology, för er som inte vet), HALLÅ! Förstår ni, han ska även fortsätta att gå där och läsa mer kurser, min ja, gammel farbror (blir det så?) han är farmors bror, sa att jag absolut måste söka mig dit när jag gått ett år här i Sverige, så ja, vem vet, jag kanske söker mig till New York och pluggar där istället för i London om ett till två år, snacka om lycka att komma in på FIT eller St. Martins, det skulle vara det bästa om man säger så. De är de absolut högst topprankade modeskolorna i världen. Om man kommer in där vet man att man är bra, så enkelt är det. Oh, jag längtar tills jag börjar plugga, ska bli sinnessjukt roligt. Även om det innebär nu för minst 5 år framöver att jag inte kan ha fritid överhuvudtaget så är det ett pris jag är villig att betala. Så om ni inte ser så mycket av mig i fortsättning vet ni vad det beror på. Jag kommer definitivt söka mig utomlands när jag känner att jag har tillräckligt mycket kött på benen och då säger jag, bye bye Sverige och sticker. För en framtid här i Sverige, det har jag inte. Det vet jag redan. Så, jag kommer lämna Sverige, det vet jag. En designer har ca 7 levnadsår här i Sverige, utomlands kan du bli enormt mycket större. Och ja, jag kommer att specifiera mig på damkläder, det vill jag. Mansmode är jag inte mycket för. Av någon anledning, haha!

Det var riktigt roligt att prata med min gammel farbror igår, han är väldigt lik min pappa i sitt sätt att vara och tänka, det märker man, han är även väldigt positiv till livet och allt därtill. Jag tycker genuint väldigt mycket om honom. Samma sak gällde min farmor, även om jag aldrig kunde prata med henne, så fanns hon alltid där. Jag är enligt pappa väldigt lik min farmor, vilket är jobbigt stundtals då jag vet att hon gjorde så mycket bra saker för människor och var en sådan storsint människa i sig. Visst hon hade sina brister, men hon var en riktigt bra människa. Nu är det lite över 4 år sen hon dog. Vilket är så synd. Jag saknar henne något fruktansvärt.

Nåväl, imorgon är det kanske bussstrejk, det märker jag väl i morgonbitti när jag kollar SL, hm. Ja, vi får väl se. Om 3 dagar åker jag upp till Gävle för att träffa baby och mina brudar, det är bra det.

xo xo
Ciao!