I just wanna wrap myself into silk and never come out again...

Vad hände? Det undrar jag just nu, förra veckan var jag så djupt involverad i mina projekt när det gäller mitt syeende att jag knappt gjorde något annat. Men sen nu, helt plötsligt så är allt som bortblåst, jag är inte ett dugg peppad till att göra något alls, utan bara vara still och vagga mig in i någon sorts silkeskokong och bara inte finnas ett tag. Varför känner jag såhär? Jag har haft mina toppen dagar, men nu är jag nere igen. Vad hände är det enda som cirkulerar i min hjärna. Jag vill inte förlora skaparglädjen på detta sätt. Jag kan inte låta det ske. Det får inte ske om man säger så.
Hur ska jag klara av att gå i skolan i ett år om jag kommer att ha sådana svackor då jag inte klarar av att arbeta? Varför låter jag detta ske?

Jag kommer antagligen att gå på Dekadance på lördag, ska bli intressant och se vad som händer där om man säger så. Det är som sagt inte som det var innan, kanske är det bäst det sker just nu, men något skaver, det är som oingådda skor, det ger skavsår och jävligt ont i fötterna. Det känns som om jag går i fel skor just nu.
Appropå skor, jag vågade räkna mina skokartonger och de jag har borta i min skohörna och jag kom på att det var lite väl många, jag vågar inte säga hur många, för ja, vad säger man, det är många. Då räknade jag inte dem under sängen eller de i hallen, eller de i min garderob och jag kan lova er att det är många som jag har. Jag blir nästan rädd för hur många det faktiskt är och JA, större delen är högklackade skor om man säger så! Haha!

Jag vet inte riktigt om jag vill skriva ur mig allt som jag känner just nu, men det är ett virrvarr av känslor som finns inuti mig och jag vet varken var jag börjar eller slutar.

Och btw, skaffa inte en blogg om ni inte kan gå ut med det ni säger offentligt, det är bara onödigt, sina innersta tankar skriver man ner i en egen dagbok som ingen får läsa. Bloggar är offentliga och det ska ni veta om. Visst kan jag förstå att man inte vill att alla ska läsa ens innersta tankar, men att göra nästintill alla inlägg hemliga, det är bara onödigt. Men det är min åsikt. Stå för den människa du är. Och kan inte en människa acceptera dig för den du är, då är det helt enkelt att bara strunta i den.

xo xo
Ciao!