Jag har fortfarande inget att säga er just nu, eller så känns det i alla fall. Mitt sinne är en total förvirring efter nattens idiotiska drömmar, jag vaknar mitt i natten av att jag drömt något som är helt osannolikt och jag tror på det, så enkelt är det. Det var flera olika drömmar inatt, mellan klockan 04 - 08. Jag vet inte varför jag drömmer dessa drömmar, men jag gör det och det är lagom skönt att vakna upp kallsvettig och inte veta huruvida dessa drömmar stämmer eller inte. Kan det ha hänt, är det första jag tänker? Skällde jag verkligen ut den personen och skrek att den hade fått mig att göra saker som jag önskar att jag aldrig gjort? Jag har faktiskt ingen aning.
Att jag saknar honom gör inte saker lättare, snarare svårare och jag tycker inte om kärlek längre, nej, så enkelt är det. Problemet är väl det att jag inte vet om han saknar mig eller inte. Jag vet att jag bara har tills den 1:a September att fixa i ordning saker, men som Big sa till mig, backa lite och ta det som det kommer, jag och Big, ja, vi är ett kapitel för sig. Jag kanske ljög när jag sa att han inte är mitt livs kärlek, för det är kanske just det han är och då försvårar det saker mellan oss ännu mer. Om jag istället låter bli att kalla honom mitt livs kärlek, blir det med ens mycket lättare. Jag kommer alltid tycka om honom, men vi skulle aldrig funka ihop som ett par, vad jag vet idag, men vem vet? Om några år kanske allt har förändrats och jag och Big har en relation tillsammans, inte för att jag tror det. Nåväl tillbaka till mannen som jag saknar på ett helt annat sätt, jag saknar hans beröring och hans sätt att se på mig, inte hårt, dömande eller brutalt, utan mjukt, tillmötesgående och fint. Jag vet inte hur jag ska sätta ord på det, men blickarna säger allt. Det vet dem som har träffat oss. Jag kanske lever i en drömvärld, må så vara, men jag är inte beredd att lämna den riktigt ännu. Vi får helt enkelt se hur det blir.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment