Jag känner mig konstig, en ovanlig känsla har försatt sig i min kropp, jag är varken ledsen eller glad, jag är inte heller melankolisk, eller manisk, jag är nästan ingenting. Jag är som tom på känslor, jag vet bara inte varför, för jag känner samtidigt jättemycket, men ändå inte. Makes this sense? No it doesn't... Jag vill bara känna att jag lever, men jag vet inte om jag känner det just nu. Jag vet faktiskt inte vad jag känner.
Igår pratade jag med min älskade brud Millan och jag skrattade så mycket att jag GRÄT, bokstavligt talat. Jag grät och skrattade så enormt mycket. Jag kunde inte sluta alls, utan bara fortsatte och fortsatte, det var nästan befriande att kunna skratta så igen, helt ohämmat och bara för sakens skull, om man säger så. Så underbart som det kan bli...
Idag ska jag på specialvisningen hos Lilla Bukowskis och titta på dramatens kläder som ska auktioneras ut, de kommer att bli dyra saker, eftersom det är i silke och bara bra material, jag önskar att jag hade något plagg från Dramaten hemma, men det förblir väl en önskedröm antar jag, tror jag. Jag måste börja tänka på vad jag ska ha på en av Dekadance stora fester i höst, ska bli superkul att de har kabarét tema, det gillar jag väldigt mycket, man kan använda sin fantasi till så mycket då, så något ska jag koka ihop hade jag tänkt, hehe! Jag får se helt enkelt, något roligt iallafall ska det bli.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment