And baby when it's love if it's not rough it isn't fun...

Jag blev bättre i lördags men nu mår min mage lika dåligt igen, fan ta den jävla magkatarren jag mår fan inte okej. Jag kan tänka mig redan nu varför den blev sämre igår, så nu ska jag få en ny medicin som jag ska käka i 14 dagar, det är bara bita i det sura äpplet och fortsätta, imorgon ska jag tillbaka till skolan och jag som tog det så jävla lugnt som jag bara kunde i helgen. Jag gick inte ut, jag gjorde ingenting i stort sett förutom lite på de sakerna jag har till skolan och tog de easy. Fitta!


Jag är fortfarande förvånad över hur vissa människor beter sig, hur de kan göra som de gör, utan att säga till om hur saker ligger till. Visserligen är saker aldrig enkla eller simpla för mig, men vad fan ungefär, jag orkar inte riktigt just nu, inte alls om jag ska vara ärlig. Kräklek så det skriker om det. Dessutom saknar jag en annan människa, det är idag 26 dagar kvar till dagen då han dog. Mitt hjärta går itu sakta men säkert. Jag saknar honom, han borde inte fått försvinna, inte så tidigt som han gjorde. Dessutom jag börjar heligt bli trött på karlar som inte är män nog att stå till svars för sina handlingar. Jag lessnar och det gör jag just nu, dessutom så förlorar jag så enormt mycket respekt för dessa människor. När ska jag säga att det räcker?


xo xo
Ciao!