How sick is this? How sick is it?

Första dagen i skolan på en vecka, det känns helt okej, men magen håller på att krossa mig sakta men säkert. Jag klagar oftast inte om jag inte har enormt ont, men detta är fan över min smärtgräns och jag har en ganska hög smärtgräns. Saken är som sådan att en brasiliansk vaxning känner jag inte ens av, men när det känns som någon stuckit en kniv i min mage och sakta men säkert snurrar runt den, då gör det fan ont. Jag vet inte ens hur jag ska förklara smärtan, för inte fan är den rolig, tänk dig maginfluensa fast minst 10 gånger värre och det enda du kan göra är att försöka äta snäll mat mot magen och ta dina jävla tabletter. Jag ORKAR INTE! Är det okej att lägga sig ned och försvinna för en liten stund?


Jag måste rita upp kjolar ikväll, iaf min plaggskiss på min kjol, som jag ska göra. Det blir en fin kjol, det tror jag stenhårt på och mycket handarbete, den ska fan inte se hemmasydd ut, utan som en riktig designad kjol, nästan som en köpt men ändå så att den är designad. Jag vet vilken modell jag vill göra, egentligen vill jag drapera men vi får inte göra för svåra kjolar, i alla fall inte den första vi gör. Tanken är väl att vi ska hinna göra två stycken. Stressad, jag? Nej, aldrig. Snacka om att jag vill prestera mitt bästa och göra två dödsläckra kjolar. Mjo, fast jag ska samtidigt inte stressa pga magen. Inte bra det här alltså.


Jag har tänkt väldigt mycket på det senaste och det finns nästan inget som får mig att höja på ögonbrynen längre, ingenting som chockerar mig eller får mig att bli intresserad av det som händer. Jag känner mig avtrubbad. Jag tror det har kommit smygandes när det gäller Dekadance och att jag inte längre bli speciellt imponerad om någon blir piskad, eller gör något annat för den delen heller, det intresserar mig inte överhuvudtaget att leka offentligt, visst jag får kickar av att visa upp mig i snygga kläder och ja, okej, om någon kommer med något riktigt snyggt i klädesväg så höjer jag på ögonbrynen och blir glad, men det är sällan det också. Eftersom jag jobbar med kläder nu, så ser jag vartenda litet fel på ett plagg, så var försiktiga när det gäller plagg som ni gjort själva när det kommer till mig. Jag är kritisk. Visst jag förväntar mig inte att ni ska kunna sy enormt bra, eller göra era plagg super snygga, men jag tittar på plagg på ett helt annat sätt. Man blir mer och mer kritisk till plagg människor har på sig när man håller på med det jag gör, man får en helt annan syn på kroppen.


Ja, så ja, nu kan jag ta upp det när jag ändå har det i huvudet. Självdistans människor. Kom igen, när ni tittar er i spegeln, vad ser ni då? Vissa människor har en något bra bild av vad som klär dem om och vad som inte gör det och ja, man ska kunna klä sig i rätt kläder för att framhäva sina former, för de är till för att visas upp. I rätt kläder kan man både framhäva och dölja. Men vissa verkar sakna all sorts självdistans till sina kroppar och jag kan bara undra vad de tänker när de ser sig själva i spegeln. Jag undrar verkligen. Så nästa gång ni står framför spegeln kolla in vilken kropp du har och var inte rädd för det du ser, stå i trosor och BH och kolla in hur dina former sitter, liten byst, stor byst, liten midja, normal midja, breda höfter, smala höfter, breda axlar, smala axlar, allt sådant. Jag återkommer om vilka men här har ni något att läsa så länge...



xo xo
Ciao!