Let your arms enfold us, Through the dark of night, Will your angels hold us, Till we see the light...

Idag ska jag och köpa tyger till min kjol, jag vet exakt vilka tyger jag ska inhandla, jag vill verkligen göra detta och jag kommer att göra det. Jag älskar att titta på tyger och se alla kombinationer av kreationer som uppkommer i mitt huvud, det är en sagolik känsla att känna sig så upprymd över saker, som kan vara så enkla som att bara omringas av tyger. Jag älskar känslan, jag känner mig fri, konstigt men sant. Vanligtvis känner många att de måste prestera när de ser något, jag känner frihet, jag kan göra precis det jag vill med tyget. Därav älskar jag tygerna inverkan på mig. Konstigt att något sådant materiellt kan ha en sådan inverkan på mig.


Nej, jag mår inte helt okej annars, men jag tar mig igenom det som allt annat, som alla andra gör. För måste man inte kämpa och sedan fortsätta för att leva med sig själv? Jag vet att många har klagat på att jag skriver "kämpar med mig själv", men det är det jag gör, jag lever inte det enklaste livet med mig själv och måste hela tiden hålla koll på allt runtomkring så att det inte urartar, det får inte bli som förr, det är en kamp om att vinna tillbaka rätten till sitt eget liv och jag är villig att ge mig in i kampen att vinna, för jag vet en del saker som jag låter förbli osagt så länge... Visst är det så att jag har ångest just nu, men jag tar mig igenom det, precis som jag tar mig igenom en dag då jag är på botten eller då jag är manisk och absolut inte klarar av att göra något. Den som lever får se.

xo xo
Ciao!