Lithium, don't want to lock me up inside...

Idag börjar jag behandlas mot min bipolaritet, det finns ingen anledning för mig att gömma mig, eller sticka huvudet i sanden och låtsas om som om ingenting händer. Jag kommer framöver (om det fungerar på mig) äta Lithium och gå på regelbundna kontroller om hur min kropp reagerar. Jag är nervös, jag har ångest och jag mår som allmänt inte speciellt bra någonstans just nu. Imorgon kanske är en bättre dag? Vem vet? Inte jag och jag är rädd för hur min kropp kommer att reagera, men nu kommer det. Jag behandlas mot min bipolära sjukdom, så om jag verkar lite off de närmsta dagarna så kan det bero på att jag inte vet hur jag ska vara, eller hur medicinen kommer fungera på mig. Det skrämmer skiten ur mig det här, men min läkare sa att jag kommer att klara av det, precis som jag klarat av att käka andra mediciner, så nu hoppas vi på det bästa...


Var det du sa någonsin sant, alla ord du sa. Allt som du sa om mig, fanns det ens en gnutta sanning i dem, eller var allt bara en ren skär lögn som du hoppades inte skulle spricka. Lögner spricker alltid och de dör väldigt långsamt. Dessutom sårar de mer än vad sanningen gör, så kunde du inte bara varit ärlig från första början? Eller har du inte ens en gnutta moral i dig? Du förvandlas från en kärlek till en kräklek just nu i mina ögon och det mina vänner ska ni veta om, är aldrig något bra. Utan endast någon jag använder när jag verkligen blir bitter. Menade du ett enda ord av det du sa? Eller var jag bara en incident som du vill ta bort ur ditt liv? Hur miserabel är du inte, det frågar jag mig själv gång på gång. Hur dåligt mår du inte, för att leva i den drömvärld, du lever i, där lögnen verkar vara lika vanligt som att dricka vatten för en vanlig människa. Nej mitt hjärta är inte brustet men jag undrar bara, VARFÖR?


Jag känner stressen från skolan, bara välla över mig, men jag kan ta igen det jag saknar och jag kommer att göra det. Bara jag blir lite mer stabil och inte vara så jävla labil som jag är. Detta blev inget roligt inlägg märker jag, utan ett ganska bittert och avsmakligt, men är det så konstigt? Men skolan ska vara kul och jag kommer se till att mitt år på Modeskolan, blir ett bra år. Det kommer det också att bli, bara det att jag komplicerar allt jag tar mig för. Men jag har iaf fått till min kjol som jag ska sy, det känns bra det gör det verkligen. Nu är det bara allt annat...

xo xo
Ciao!