Aching body and Hell's Kitchen!

I want to have a painless day, that would be nice. A day without me wanting to chop of my body, I repeated this too many times now... But sometimes that's the thing that I have to get of my chest. There's a big problem when this happens, cause I can't do the things I need to do. Well, well... Now I'm gonna look at Top Model then Hell's Kitchen (I love Gordon Ramsay) and try not to kill my body.

Xx

/Anna

So you think you can dance?

Now, it's time for one of my favorite shows on tv, So You Think You Can Dance? I just love it, a pure artform and watching people do things that seems so easy to do but are hard to do, you just have to watch it.



Xx
/Anna

Making Babies?

I love this episode with Vicky Pollard from Little Britain, just take a look... It's hillarious! It speaks for itself.



Xx
/Anna

Are you humourous and satirical?

One of the best series that is on the tellie right now, has to be The Big Bang Theory, I've said it before and I still love it. It's a smash, if only I could get a guy who's as smart as they are. And slightly cute and sometimes annoying... I'd like to think I would want that kind of guy... It's just a fab show, if you ask me. But Chuck Lorre is a master at creating funny comedy series. Like another one that's Two and a half Men - how lovely isn't that one? I'm telling you that it is always funny, and still going strong.



Xx
/Anna

It's a Big Bang Theory, for real!

You wanna know one thing, I am and I really mean this, so hooked on the tellie series about a couple of awkward physicists who have no compabillity at all to act in social activities, it's hillarious and so fabolous and fun to watch and I laugh all the time - The Big Bang Theory is by far the most interesting thing that has came on tv since maybe Sex and The City and The X-files. If you know me those two are my all time favourite... And of course I love Two and A Half Men, Dexter, Wire In The Blood (creepy brittish crime are outstanding) and I probably have forgotten someone, but hey, I don't care... Here's some pictures from the above shows...








P.s I will not always blog in english, I will switch D.s

xo xo
Ciao!

Let me see you stripped down to the bone, let me hear you...

Jag blev enormt upprörd över hur CSI slutade igårkväll, jag fick tårar i ögonen och grät. Jag kunde inte hjälpa det. Det var det värsta slutet jag någonsin varit med om i serie, så totalt horribelt som ett avsnitt kan bli. Jag förstår inte att de fortsätter att göra serien nu när tre personer försvunnit, Sara (Jorja Fox), Warrick (Gary Dourdan) och Grissom (William Petersen). Nu har en serie som jag hyllat enormt, gått ner sig i det totala träsket. Man kan inte ersätta en roll efter 8 år, en roll som är en av huvudrollerna i serien. Nej, de skulle ha skrivit kontrakt för tio säsonger och sen lagt av. Och inte fan är Warrick värd detta slut, neej, jag grät till och med. Inte okej...


Många tror jag blev upprörda över att jag skrev att de enda som kan göra Personal Jesus rättvisa är Depeche Mode och Johnny Cash och att jag därmed inte tycker att andra kan göra musik. Det tycker jag att de visst kan, men jag tycker inte att de kan göra Depeche Mode rättvisa. Vissa håller inte med mig, men det här är min blogg, jag skriver det jag tycker, tänker, och känner, jag måste få ha en åsikt, precis som ni får ha en. Men i vissa fall kan jag undra om det verkligen var nödvändigt att sampla en låt för att nå ett visst resultat? Vad vill man bevisa? Att man inte är tillräckligt kreativ nog att göra egen musik och måste sno andras. Jag säger inte att alla covers är dåliga, inte alla samplingar heller. Mycket musik jag har lyssnat på och fortfarande gör, har samplingar i sig. Den mesta technon jag lyssnar på, eller elektronisk musik (nu pratar vi inte synth här) har samplingar i sig. Inom hiphop samplas det för fulla muggar också, det är vida känt. Men frågan är, är det så att man tycker att det de andra gjort är bra eller gör man det för att de andra har tjänat stora pengar på den låten?


xo xo
Ciao!

The truth is out there!

Idag har jag tittat på Arkiv X och blivit rädd då och då! Men inget att oroa sig för. Jag älskar det.
Helt sagolikt att titta på. Tror ni på de sakerna man upplever i tv-serien? Jag har inte mer tid att sitta här nu, jag orkar inte helt enkelt.

xo xo
Ciao!

Unfinished Business...

Jag känner ett starkt, jag vet inte om jag vågar skriva ner det jag verkligen känner. För det jag känner är fan inte så jävla bra. Jag mår helt okej, men vissa saker har sedan gårdagen blivit ännu mer suddiga än innan och jag vet inte alls var jag står. Bara det att han kommer att finnas kvar i mitt liv, det vet jag. På ett sätt vill jag släppa honom, men på ett annat inte. Jag vet inte om han kommer släppa mig, kanske om jag ber honom? Jag vette fan... Men jag står kvar och ja, jag vet inte riktigt vad exakt jag ska göra just nu, huvudet spinner av olika tankar, den som lever får se. Men fan ta mig om jag ger upp, jag är inte svag.


Jag vill tro att kärlek finns, men för varje dag som går, så tror jag mindre och mindre på den. Den funkar liksom inte för mig. Jag är en cynisk bitterfitta när det kommer till kärlek, visserligen gäller det mycket och jag blir bara mer och mer cynisk. Jag tror inte på sagoslut, jag tror inte att drömprinsen finns, kanske om man har tur, så hittar man en kärlek här i livet, om jag bara skulle få ha en kärlek här i livet, så är det till Stockholm. Men jag älskar London lika mycket, många säger att de som fötts i London tröttnar på det, men jag är inte född där och jag har några år till på mig att hitta var jag passar in någonstans. Tillbaka till kärlek då, den jag kallar kräklek, väldigt ofta. Min kärlek just nu håller på att omvandlas till en kräklek. Om ingen bara kommer och sveper mig omkull och slår ner mig och talar om att kärlek finns så kommer jag att tvivla. Jag vet som sagt inte ens om jag kan bli kär. Jag har aldrig haft de där fjärilarna i magen, eller bara saknat någon så att jag gått sönder. Visst har jag saknat, men aldrig så att jag endast vill dela mitt liv med den enda människan, jag blir alltid så tudelad, när det kommer till frågor om förhållanden och visst skulle jag tycka att det vore mysigt att ha någon att krypa ihop i famnen på när vintern nu är på väg, men jag vette fan om det är det jag behöver. Jag behöver stå stark i mig själv för att kunna vara i en relation med en annan människa, i alla fall på det sättet.


Ikväll är det Wire In The Blood, vilket jag älskar, men det kommer säkert sluta med att jag somnar i soffan och ja, sover där när jag ska kolla på det. Nåväl... Nu har jag läxor att göra.


xo xo
Ciao!

Heaven can wait, heaven can wait to another day.

Idag har jag sovit bort hela dagen, så känns det i alla fall, med tanke på att jag på riktigt klev upp för en timme sen, så blir det ibland. Haha, men igår var en riktigt lyckad kväll, hade så jävla kul, det var dessutom jätteroligt att träffa Elva och alla dem, som man inte sett på jättelänge, om man säger så. Först var det som sagt grillparty hos Jossan och där drack jag rosévin och sedan när jag kom till Rocks blev det Cosmo som gällde, vad annars liksom?

Idag ska jag försöka städa lite i mitt rum och kolla på några filmer, jag vet en som jag ska se klockan 21 ikväll och innan dess är det Navy CIS, inte riktigt som CSI, men det duget. Dessutom måste jag vända tillbaka dygnet, för nu ska jag börja gå ut och gå på morgonen, 10 000 steg om dagen, så enkelt är det, gärna mer om jag kan gå mer. Det skulle vara det bästa. Man måste få igång sig själv. Det är verkligen en reality check när man ser vissa bilder på sig själv. Haha, man blir med ens väldigt medveten om vad som måste ändras. Haha!

xo xo
Ciao!

Why are you jumping in that speed?

Jag känner ända ner i tårna att det är dags att göra något åt min egna situation som jag satt mig själv i, men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa problemen som uppstår, jag ska söka skolor till hösten, nu börjar mitt riktiga liv, det jag väntat så länge på att börja. Visst jag kommer få tampas med en hel del och jag har väldigt mycket kvar inom mig innan jag är klar, men någonstans måste jag väl ändå sätta ner en fot och inse att det är så här det ligger till och inte kompromissa längre i mina situationer, utan låta mig själv växa, lära mig av mina misstag och sedan göra det bästa av situationen. Man kan inte ändra något om man själv inte ger sig fan på att ändra den.

Och några andra saker jag inte gillar just nu, Jorja Fox har som sagt hoppat av CSI, vilket är beklagligt tycker jag och nu hoppar även Gary Dourdan av, han som spelar Warrick, en person som är en av mina favoriter, varför gör de inte bara 10 säsonger och sedan lägger ner serien, ist för att skådespelarna ska hoppa av. Det händer tydligen jättemycket i våldsamma kriminalserier, regeln gäller självklart inte alla serier, men många där våldet är väldigt påträngande har skådespelare hoppas av. Se bara på Criminal Minds och nu CSI och innan har även det hänt i andra serier, vilket jag definitivt tror. Men varför? För att våld föder våld? Vi som ser detta, vet att allt inte är verkligt, det är fiktion, det finns till och med saker som inte stämmer med verkligheten? Varför hoppar då skådespelarna av? De kommer förknippas med den roll de spelat under lång tid framåt. Det går att se på serier som lagts ner och där skådespelarna försökt sig på en karriär efteråt.

xo xo
Ciao!