Älsklingen är ÄNTLIGEN MIIIN!

Jag var lycklig, nej, jag är lycklig, så ska det vara. Jag bör vara lycklig. Det känns nästan som om jag måste vara lycklig. Jag har fått min symaskin som jag velat ha i 3 år nu och äntligen är den min, den är helt sagolik och jag har knappt börjat sy på den ännu. Så illa är det. Haha! Älskling är äntligen min, och jag vill verkligen sy så mycket jag kan nu, så fort jag får tid över och liknande.
Men nu ska det sys, och testas och jag ska göra en jättefin topp till Evelina, som kommer vara så söt, har jag bestämt mig för, den ska bli så att den verkligen passar hennes kropp.

Igår var det DekaXS, en mindre form av Dekadance, jag gillar det, även om jag saknar att ha någon där. Jag flackar mest runt och små pratar med människor. Det mest obehagliga var dock då en man, som sa sig vara fotfetischist fick titta och känna på mina fötter. Jag är inte så mycket för fötter själv, men denna man tycktes gilla mina fötter väldigt mycket. Han gjorde dock lite saker som jag inte var helt van vid. Haha! Men men, nog om det. Nadine, var super mysig som vanligt, jag borde umgås med henne mer, hon får mig på bra humör. Malin, var my precious, as usual. Och förfesten var väldigt trevlig den med :) Jag stötte även på en ny bekantskap igår, Frida heter hon, och henne gillade jag extremt mycket. Cindy och Cilla var super söta båda två, ja, Evelina med. Jenny från Gbg var här uppe också, så jag hade en stor bunt med vänner runtomkring mig, nästan hela tiden. Och ja, hihi! Lite ska man behålla för sig själv. Det där med fotfetischisten var väldigt ovanligt för mig dock.

Jag vill göra latex kläder, och beställa hem mer latex och göra allt möjligt som jag kan komma på. Och köpa mer, mer, mer. Det är så mycket som måste handlas hem och jag måste söka jobb.
Men jag har fått min symaskin och jag ska sy kläder för brinnande livet nu, så är det bara. Även om min kropp (läs mina händer) kommer göra ont, så får de göra det.
Nu ska jag ha roligt.

Jag ska även äta middag med Malin på tisdag, det ska bli skönt att bara umgås, prata och käka lite mat, att få vara med henne ger mig sinnesro. Jag önskar bara att jag kunde ge henne det. För jag vet inte om jag kan det? Men jag älskar henne oavsett.

Jag är btw ledsen, Karin att jag inte varit den vän du har behövt den senaste månaden, men jag ska försöka bättra mig, du är min Kaka, och I love you!

Nu ska jag fortsätta städa!

Ciao!