Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka just nu, jag är som ett blankt papper som måste fyllas på med färg igen, jag känner igen känslan, den är inte ovanlig, det är inte tomhet, det vet jag. Det är något helt annat. Men jag vet bara inte var jag ska börja. Jag borde ha en början och ett slut och inte ett ändlöst trevande i mörker. Ja, ni kan lika gärna säga att ni vet hur det är, men jag betvivlar er igen. Jag verkligen tvivlar på det. Nya hot slår mot mig för varje steg jag tar just nu och det är inte hoppfullt, inte någonstans. Varför känner jag mig så vilsen, när jag inte längre borde det?
Kärleken vill jag spika fast på väggen och skjuta med ett hagelgevär mot, så fel kärlek kan bli ibland, så fruktansvärt fel och jag ska stå där i konsekvenserna av de val berörande parter har gjort. Dessutom tror jag att många missförstår mig väldigt ofta. Man måste kunna reglerna för att vara med i spelet annars ska man inte påpeka saker så de förlorar sin mening, vad finns det då för egenskap med att ha just det ordet för en person, när man använder det mot flera, helt meningslöst blir det för mig i alla fall. Jag tror inte att människor förstår hur jag menar när jag skriver att jag har en Mr Big, utan de misstolkar saker helt och hållet. Nog om det, jag vill inte vidarutvecka det.
En annan sak jag måste få klaga på medan jag ändå klagar, vad fan är erat problem? Ni har problem med smala människor som om de kan hjälpa att de är smala, hallå, det finns alla möjliga sorters människor, och när ni klagar på att det bara är smala människor som klagar på människor som är storlek större så har ni fel. Det gör ni lika väl lika mycket själva. Och jag förstår inte varför ni ALLTID ska klaga på smala människor, det är bara löjligt. Lägg av, give it a break.
Och alla smala är inte elaka, det beror helt på människan som är under huden, så lägg bara av. Ni förstår inte att det sårar att bli kallad supersmal heller? För den tanken kanske inte kan slå sig in i era huvuden?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment