You make me feel, you make me shine... I've got you under my skin..

Idag är jag full av känslor, men ändå samtidigt så tömd på dem. Jag vet inte hur jag ska förklara för er hur mitt huvud tänker just nu. Det tänker kanske inte alls på hur jag formulerar meningar, men jag står inte hopplös eller svag denna gång. Jag vågar säga ifrån, hur illa det än må gå för mig. Jag orkar inte att ta mer av det här, nu är det min tur att säga nej och jag gör det så att alla vet om det.

Jag förstår fortfarande inte varför människor anser mig vara mager, idag var jag tvungen att ställa mig på vågen hos min läkare, för jag såg mager ut. Jag är inte mager, någonstans. Jag har ett jättebra BMI och mina kläder passar. So, what's the problem? Nej, det finns inget. Så sluta klaga på smala människor, det är inte så jävla kul att vara smal hela tiden.

Över till något annat, jag ska verkligen börja träna nu, måste bygga upp min kropp långsamt men säkert, så att jag inte blir som en 60-åring när jag är 30, det vill jag inte, nej, det skrämmer mig att min kropp kan utvecklas till det. Jag vill ha en snygg 30-års kropp när jag börjar närma mig den åldern. Jag är inte där ännu, 8 år och 8 månader och 3 dagar kvar innan dess. Hujjedamej, det är bara så kort tid kvar, det där ger mig ångest, det är så mycket man ska hinna med innan man fyllt 30 och jag har inte ens kommit halvvägs ännu, om ens en bit på vägen. Jag har mycket jag ska hinna med. Skynda, skynda, jag har inte hela livet på mig. Eller har jag det?

xo xo
Ciao!

I go round and round just like a circle, I can see a clearer picture, When I touch the ground I come full circle, To my place and I am home...

Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka just nu, jag är som ett blankt papper som måste fyllas på med färg igen, jag känner igen känslan, den är inte ovanlig, det är inte tomhet, det vet jag. Det är något helt annat. Men jag vet bara inte var jag ska börja. Jag borde ha en början och ett slut och inte ett ändlöst trevande i mörker. Ja, ni kan lika gärna säga att ni vet hur det är, men jag betvivlar er igen. Jag verkligen tvivlar på det. Nya hot slår mot mig för varje steg jag tar just nu och det är inte hoppfullt, inte någonstans. Varför känner jag mig så vilsen, när jag inte längre borde det?

Kärleken vill jag spika fast på väggen och skjuta med ett hagelgevär mot, så fel kärlek kan bli ibland, så fruktansvärt fel och jag ska stå där i konsekvenserna av de val berörande parter har gjort. Dessutom tror jag att många missförstår mig väldigt ofta. Man måste kunna reglerna för att vara med i spelet annars ska man inte påpeka saker så de förlorar sin mening, vad finns det då för egenskap med att ha just det ordet för en person, när man använder det mot flera, helt meningslöst blir det för mig i alla fall. Jag tror inte att människor förstår hur jag menar när jag skriver att jag har en Mr Big, utan de misstolkar saker helt och hållet. Nog om det, jag vill inte vidarutvecka det.

En annan sak jag måste få klaga på medan jag ändå klagar, vad fan är erat problem? Ni har problem med smala människor som om de kan hjälpa att de är smala, hallå, det finns alla möjliga sorters människor, och när ni klagar på att det bara är smala människor som klagar på människor som är storlek större så har ni fel. Det gör ni lika väl lika mycket själva. Och jag förstår inte varför ni ALLTID ska klaga på smala människor, det är bara löjligt. Lägg av, give it a break.
Och alla smala är inte elaka, det beror helt på människan som är under huden, så lägg bara av. Ni förstår inte att det sårar att bli kallad supersmal heller? För den tanken kanske inte kan slå sig in i era huvuden?

xo xo
Ciao!

Do I have to change my name? Will it get me far? Should I lose some weight? Am I gonna be a star?

Hur långt ska man gå innan man börjar kritisera människor för deras val av saker att göra? Ska man överhuvudtaget kritisera någon, när varje människa har egna val och möjligheter, det är frågan jag kommer argumentera om idag. Är det okej att lägga sig i en annan människas val av att köpa saker, eller att äta på ett visst sätt, eller att ta vilka bilder man vill? Kan man alltid stå till svars för sina handlingar? Dagens ideal gör att jag inte kan det, man ska vara smal, man ska ha ett jobb, man ska... Det är en hel del måsten som man hela tiden måste kämpa. Och vad händer när något tar över handen och man tänker att om jag skulle väga lite mindre, skulle mitt liv vara lite mer värt, människor kanske skulle titta på mig på ett helt annat sätt då? Man kontrollerar det man vill kontrollera, såsom sina utgifter, sina matvanor och sitt egna leverne, kosta vad det kosta vill. Tänker man inte så?

Jag känner inte en enda kvinna som inte har haft en ätstörning, beror det på att män vill se kvinnor på ett visst sätt och därav viker vi oss för dem, för är inte modellerna smala och åtråvärda? Är det inte deras kroppar vi vill ha? Eller vänta, det kanske inte handlar om att se ut som en modell, det kanske handlar om något helt annat. Varje människa är unik, varje människa har sina egna demoner att bekämpa och alla gör det på sitt sätt. Jag tror inte det handlar om att vilja se ut som en modell, inte för mig i alla fall, utan för något helt annat. Det handlar om kontrollbehovet jag har, jag släpper kontrollen vid shopping, men ställer hård kontroll när det kommer till vad jag stoppar i mig och vad jag inte stoppar i mig. Jag har väldigt svårt för snabbmat, det kan jag medge och jag äter inte godis eller chips, jag äter nyttigt, nu. Dock gjorde jag det inte under mina tonår, utan tröståt så fort jag fick chansen. Tro dock inte att jag eftersträvar en vikt under 50 kg för det gör jag inte. Jag är nöjd med den jag är nu, visst jag skulle kunna träna lite mer och visst jag skulle kunna äta större portioner, men huvudsaken är att jag äter.

Jag börjar bli heligt trött på att alla ska klaga på hur kändisar ser ut, när de sen ser på sina vänner att de också är väldigt smala. Låt dem leva med sina problem om de vill det, precis som du lever med dina. Så sluta klaga på andra när du inte känner dem, så enkelt är det. Det är så enkelt att spy galla över någon man inte känner och säga att den är si och så. Vilket inte alls behöver stämma, visst man behöver inte gilla hur en person ser ut, men hallå, de ger er inte elaka kommentarer om hur ni ser ut? Hur skulle det kännas om mer än halva Sveriges befolkning pekade ut dig och sa att du inte var bra nog som människa? Du är för smal! Du räcker inte till. Tänk er in i den situationen innan ni kritiserar andra. Skönhet ligger i betraktarens ögon, inte bara i dina.

Och snälla, sluta klaga på mig och mitt sätt att se på mig själv, jag ber er. Sluta, jag har fått nog.

xo xo
Ciao!