Vad gör man när ens värld ramlar isär? Då man börjar se gliporna som man så fint målat över med alla möjliga färger, bara för att mörklägga det som ligger under. Jag faller inte ner på samma sätt som jag en gång gjorde, men jag känner idag, på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Jag har känslor, jag är full av känslor som bubblar upp varenda liten sekund och jag vet inte var de ska ta vägen någonstans. Ska jag eller ska jag inte? Borde jag, eller jag vet att jag inte borde göra som känslorna säger, för någonstans inser även jag nu att jag vill vara en förnuftig person med självinsikt och självkänsla och visst har jag en del, men det finns fortfarande delar som inte passar, som ett pussel och du lägger det fel, då får man börja om från början, eller ta en annan bit. Men var passar jag in i denna värld är en ständig fråga jag frågar mig själv? Har jag den kärleken till mig själv att älska den personen jag är? Jag är inte säker på den frågan. Jag undrar om någon jag känner, älskar sig själva ut och in, med sina fel och brister, med sina positiva och bra personligheter, gör ni det? Eller lever ni i samma värld som jag? En del av mig har börjat växa, den delen av mig som vill bli fri, men jag har även en annan del som strävar åt ett helt annat håll. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan.
Jag vet vad jag kan, jag vet vad jag vill, varför tvekar jag? Någon gång måste jag bli vuxen och fatta besluten gällande mitt liv och det kommer jag att göra. Jag kommer inte backa, jag kommer fortsätta som aldrig innan och jag tänker aldrig se mig om, eller beröras av de människor som kommer i min väg för att förstöra det jag försöker bygga upp. Missförstå mig rätt. Men jag kommer gå över lik för att komma någonstans i livet. Kämparglöd, kanske det kallas? Jag vet inte.
Fortfarande ingen respons från en viss man jag väntar svar från, varför är kärlek så pass jobbig att jag utsätter mig för den? Kanske kan det bero på att jag är en hopplös romantiker i hjärtat och jag tror att jag kommer att hitta en man, som är den rätte för mig. Jag hoppas verkligen det.
Men vad gör man, när man bara gör felsteg och kärleken går åt skogen och man bara står där hopplös och vet inte vad man ska göra, ska man då backa undan och fly fältet eller stanna där och slåss för det man tror är rätt? Jag har inte det svaret. Kommer jag någonsin få svaret?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment