Ska man nöja sig med något annat än fjärilar i magen? Ska man acceptera att kärleken kanske inte finns i de termer man alltid trott att de skulle finnas? Jag vet inte om jag lever i en cynisk värld, eller om jag bara är bitter över var livet är på väg mot, en korsning, där jag måste välja min väg. Ska jag vänta upp några sekunder innan jag ser vad som händer och tänka efter om vilken väg jag ska ta, eller ska jag bara välja en väg utan att bry mig om att tjuvkika in på den andra?
Jag undrar hur många av de jag känner, som är i relationer fortfarande känner de där fjärilarna i magen, om de inte har samma frågor som jag, fast jag är singel. Det undrar jag, någon som är villig att lämna ett svar? Jag kan inte hjälpa mig själv, när det gäller den bittra och cyniska delen av mig själv, kommer jag sluta upp som en singel i en värld full av par?
Jag har inte så mycket mer på hjärtat idag, får bli mer imorgon.
Jag orkar inte skriva...
xo xo
Ciao!
1 comment:
Du kommer inte hamna ensam i en värld full av par. Däremot har vi kommit till den åldern, där vi inte är 17 år längre och där vänner skaffar sig en partner, en sambo. De förlovar sig, flyttar ihop. Det är ett naturligt skede i livet, men samtidigt inget som ska stressas fram. Och apropå fjärilar i magen; de finns kvar men inte på samma sätt. Fjärilarna man känner när man är nykär beror till stor del på nervositet också, som lägger sig efter ett tag. När du varit i ett förhållande kan du fortfarande känna dig nykär, fnittrig och pirrig i magen. Men alla de känslorna ligger inbakade i en varm kokong av trygghet. Och DET är underbart.
Post a Comment