Idag har jag suttit här, klurat på kärleken och lyssnat på musikvideor med olika artister. Samt att jag tvättar, förstår ni hur duktig jag är, jag lyckades se till att det inte blev mer än 4 maskiner, vilket är ett underverk för mig, så ligger det till.
Finns det något mer än det jag upplever, det måste det finnas, jag kan inte stänga in mig i den lilla värld jag känner att jag befinner mig i, jag tror definitivt att världen borde vara större, men i helgen träffade jag en bekant som jag talade lite med om detta och sanningen mina vänner är att världen är liten, den blir bara mindre och mindre och ingen kan göra något åt det, någon känner någon, som känner en helt annan människa och så försvinner det ut tills alla känner alla på ett eller annat sätt, det är bara att se vilka människor man kan kopplas ihop med på olika communitys. Vill jag leva i denna lilla värld där alla känner alla och alla vet vad alla gör. Jag vet faktiskt inte. Något inom mig säger nej, jag vill vidga mina vyer och inte stanna kvar här i Stockholm, något inom mig håller på att slockna just nu, samtidigt som det brinner av längtan att komma bort härifrån och uppleva världen på ett annat sätt än vad jag gjort hittills. Men jag vet inte hur jag ska komma ut ur situationen jag sitter i just nu. Ska jag våga släppa taget om saker som jag tyckt varit så viktiga tidigare, inte säga upp bekantskaper, men låta saker sakta men säkert glida ifrån mig, så att jag slipper säga adjö till någon, så att det blir mer smidigt.
Vissa vill kanske leva ett medelmåttigt liv under sin livstid, men jag vill inte det, jag vill bli något för min egen skull, jag vill leva ut mina ambitioner och jag vill leva mitt liv till fullo utan att något hindrar mig, just nu står för mycket saker i vägen för att jag ska kunna leva. Men jag kan lova er att om ni ens yppar ett ord om att jag kanske inte kommer ta mig dit jag vill, kommer jag ge er en käftsmäll så det ryker om det, man gör det bästa av sina förmågor och jag har en förmåga som brinner, jag har en passion att göra något med mitt liv och jag tänker inte på några villkor kompromissa mitt liv för någon annan. Det finns inte en chans, jag kommer inte kompromissa längre. Nu är det jag som säger att det räcker. Jag ska visa fram fötterna, jag ska bevisa för alla att jag kan och att jag vill. För visst fan finns det kämparglöd inom mig, hade det inte funnits det, hade jag redan varit död, det vet jag om.
Jag tänker inte längre bry mig om ni tycker att jag blivit för smal, eller att jag shoppar för mycket, eller att jag gör saker på ett sätt som inte tillfredställer er, jag kan inte längre vara alla till lags. Så enkelt är det, jag kan inte kompromissa om mitt egna liv, det har jag gjort för länge nu. För allt har varit bra fram tills jag börjat ifrågasätta saker, säga ifrån, att jag inte gillar saker, att jag har en annan världsbild än vad ni har, men låt gå. Om ni har problem med mitt sätt att göra saker ta upp det med mig och ingen annan. Jag vill aldrig igen höra saker från andra människor som ni sagt om mig. Om ni har ett problem med mig, ta det med mig. Är det för mycket att begära?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment