When you gonna make up your mind, Cause things are gonna change so fast...

Ännu en dag har passerat och jag finner mig själv i ett vakum, ett tillstånd jag inte kommer ur eller kan komma ut ur, jag sitter fast och behöver någon sorts upplyftning om man säger så. Någon som bara säger att saker kommer bli okej, förr eller senare. Jag tror senare, jag är inte redo att stiga ur min bubbla för att träffa världen utan jag sitter fast i den och även om jag inte är redo så känner jag att jag vill ut. Jag vill andas frisk luft och inte från det lilla tilltäppta hålet jag har som lufthål. Jag är i behov att någon sorts syrgas så att jag fortsätter att leva, även om det bara är, ja, tillfälligt just nu. Jag har en otrygg känsla inombords som jag inte kan placera. Igår föll jag in i apati, mot allt som världen har att erbjuda och kröp ner och somnade, för sömn måste jag få. Det är ingen hemma och jag sitter på nålar, jag går på nålar, det raspar i halsen och den är öm, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få detta att försvinna. Nåväl, ska jag vara tapper och fortsätta, eller ska jag slänga in handuken once and for all?

Jag vet inte alls mycket nu, därav lämnar jag allt annat åt andra, jag fixar det inte. Jag har beslut att fatta angående min framtid och jag måste göra det bästa valet för annars vet jag att jag inte kommer att må bra, men hur väljer jag? Det beslutet måste jag fatta inom två dagar.

xo xo
Ciao!