Idag går inte att förklara med ord, jag är tom på dem, men samtidigt så full av dem. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag med desperation har ångest inför att jag kanske inte kommer klara av skolan, vad händer då? Jag vet att jag tänker för mycket på vad som hände förra gången jag försökte plugga och jag blir rädd, tänk om det händer igen. Men jag har förändrats på dessa tre år som gått och jag har blivit en mer sansad människa och jag kommer inte ha det som jag hade ute på Väddö, det kommer vara helt annorlunda, men ändå maler tankarna igenom mig som om jag inte vet var jag ska ta vägen. Vad jag önskar att jag fick träffa min psykolog nu och prata med henne om vissa saker, som verkligen ställer min värld upp och ned. Jag vet ärligt talat inte var jag ska ta vägen, för jag kan inte rymma från mig själv. Det vet jag, man kan aldrig rymma från sig själv, det går inte. Utan nu kanske jag får ta mig igenom detta också och komma ut starkare. Jag hoppas att detta gör mig starkare och jag vet att om jag klarar ett år i skolan igen, så kommer jag att stå starkare än någonsin.
Jag måste sätta igång och sy nu, men overlockmaskinen är på lagning, eller något sånt. Jag vet inte riktigt vad som händer men då vill jag inte riktigt sy... Jag vill alltid ha en overlock maskin hemma, så enkelt är det. Nu ska jag snart iväg och titta på saker till min lillebror!
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment