Ja, nu har jag laddat upp tre veckors bilder, så jag är inte lika efter som jag skulle kunnat vara, nu är det bara den senaste veckans bilder som ska upp i min bilddagbok och så. Det känns bra att fått några bilder där iaf. Jag slänger sällan upp bilder i min blogg, pga min bilddagbok, men på senare tiden har jag märkt att jag tycker mer om att blogga och skriva saker än att ladda upp bilder och ja, så vi får väl se vad som händer med den biten.
Ibland önskar jag att jag vore lite bitskare och inte lika mesig som jag oftast kan vara, utan jag ifrågasätter inte saker som jag vill ifrågasätta, jag tänker snarare att ja, det är nog bäst att inte säga min åsikt för den spelar ändå ingen större roll, varför intalar jag mig själv att min röst inte är likvärdig med andras? Det måste den vara, jag är lika mycket människa som någon annan på denna planet. Så varför känner jag att min åsikt inte räknas lika mycket som andras? Jag vet inte, kan det vara min bristande självkänsla som får mig att känna det, eller det faktum att jag inte tycker att jag är värd lika mycket som andra, vilket är en hemsk sak att tycka om sig själv. Jag hatar till och med tanken om att jag inte gillar mig själv, men den sitter så inpräntat i mitt huvud att jag inte vet vad jag riktigt ska göra för att få den att försvinna. Men jag vet att jag måste förlika mig med mina brister och mina fördelar för att komma upp i en ekvation som är likvärdig och som gör att jag inte tycker att världens hemskaste människa, utan en som är värd lika mycket som ni andra. Varför är det så lätt att skriva ner saker, när det är så svårt att få dem till en riktig verklighet. När ska jag våga inse att min bild av mig själv är, vad ska man säga ganska förvrängd och inte alls som den ska vara, det har jag börjat inse nu när jag jobbat med min psykolog, att min bild av mig själv är smått förvrängd och inte riktigt som den ska vara.
Jag längtar så tills skolan ska börja, jag vill att hela augusti ska försvinna, för nu vill jag verkligen börja, ska bli så underbart kul så att det inte är sant. Jag önskar att tiden kunde gå lite snabbare, visserligen vill jag sy upp en hel del innan jag börjar skolan och dokumentera hela processen, jag kanske ska sy lite på det där plagget på min provdocka och få till det, och sedan kunna drapera något nytt där, det vore väl ändå något? Det brinner i mina fingrar eftersom jag vill skapa, inte bara till mig, men även till andra. Gärna en kollektion som verkligen blir superbra, det kommer jag att lära mig så småningom, allt i sinom tid. Man får inte stressa fram inspiration, utan den ska bara komma till dig. Då fungerar den som bäst, just nu är jag på topp vilket resulterar i att jag vill skapa och kommer att skapa, så enkelt är det.
Igår träffade jag som sagt Elva och Kjell och deras gudomliga son Alpha, han är så söt att jag dör, jag praktiskt taget dör, nu låter jag puttignuttig och jag avskyr det egentligen, men ooooh, han är så söt att man bara vill äta upp honom och så liten, hans händer, ni ska se honom, helt sagolik liten figur och med de ögonen han har fått kommer han få många flickor på fall, det tror jag stenhårt på. Tack för att jag fick komma och se det lilla underverket och jag hoppas att det bli fler gånger!
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment