Kan man missa chansen att möta sin drömman för att man fastnat hos någon annan? Och om det vore så, vad vore chansen att träffa sin drömman efter detta ögonblick, för att man hade ögonen på en annan. Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar kan man missunna sig själv så pass mycket att man missar de män som faktiskt är bra, för att man håller kvar i de gamla? Som man desperat hoppas på, in i det sista. Min Mr Big, ska gifta sig. Vilket känns lagom konstigt, eftersom jag vet att han sällan är nöjd. Är han det nu? Har han träffas sin Mrs Big? Finns hon, eftersom vi idag lever i en värld där vi inte längre definieras av att kvinnan ska vara hemma och laga mat i köket och mannen ska vara den som jobbar, eller lever vi kvar i det samhälle som vi en gång levde i. Där kvinnor var hemmafruar och männen de som drog in pengarna. Jag vet inte om jag vill leva i den världen. Jag vill tjäna mina egna pengar, ha min karriär och alla ni som säger att man inte kan ha den karriären jag vill ha och samtidigt barn, vad har ni för värderingar? Varför är det tabu att vara en karriärskvinna som har sitt mål att nå toppen, samtidigt som hon axlar manteln av att ha barn, man och ett privat liv. Frågan kvarstår, mina vänner. Hur kan vi som är kvinnor under 2000-talet se på oss själva i ögonen och säga att detta räcker, när jag vet att vi kan så mycket mer. Varför kliver ingen upp och säger att "Jo, visst fan kan vi ha en karriär och barn samtidigt".
Bland mina vänner känns det som tabu att prata om att jag kommer skaffa mig en karriär och sedan skaffa barn mitt i alltihopp det där. Men om man känner att man kan axla ansvaret borde det inte vara så att vi tillåts vara de vi eftersträvar att vara? Eller ska vi vara hemmafruar som tar hand om våra barn och sätter våra karriäer i andra hand. Visst jag kanske ändrar åsikt när jag skaffar barn, men just nu känner jag att visst kan jag axla ansvaret för ett barn samtidigt som jag axlar min karriär. Varför känner jag då sånt motstånd när jag pratar om det?
Jag har praktiskt taget gett upp på att hitta min perfekta kjol, så nu syr jag en istället. Jag klarar inte av en till affär som jag går in i och jag blir totalt blank i huvudet och tänker bara, är detta vad vi verkligen vill bära? Vissa saker kan jag förstå på en gång, för allt är inte skräp, men vissa saker är verkligen inte ens värda att titta på. Vill jag skapa de kläderna, nej. Kommer jag att skapa de kläderna, nej. Jag vet inte ännu exakt vad för sorts kläder jag kommer skapa, men det som finns nu från de svenska designerna är verkligen inget jag känner "Oh, här har vi verkligen slagit till och gjort något helt annorlunda" Ja, det skulle väl vara Odd Molly som gör lite annorlunda kläder, men är de verkligen så annorlunda om man tittar på vad andra skapar?
Nej, åter till min kjol som jag nu ska börja arbeta med. Den ska bli perfekt, in i minsta detalj, så enkelt är det. End of discussion.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment