Jag är en känslomässig slampa, så enkelt är det. För ofta låter jag känslorna styra och jag blir ett virrvarr av trådar som ingen riktigt vet var de ska ta vägen. Jag vet vad jag måste göra och det är att ta tag i mina känslor och göra något vettigt av dem. Men hur ska jag kunna det, när jag är oförmögen att förstå dem? Jag viker ut mig känslomässigt, för att få någon sorts kontakt. Någon form av uppvaknande för att jag ska förstå varför jag gör som jag gör. Någon gång kanske jag får svar, men jag vet inte. Vill jag få svar, det är frågan det.
Jag har inte så mycket mer på hjärtat idag, men ja, just nu säger min hjärna nej.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment