Ännu mera svammel från min sida.

Jag hade äntligen bestämt mig för att ta tag i mitt liv, och då kommer beskedet, lite halvt om halvt att jag lider av fibromyalgi, och det är därför jag har haft ont så pass länge som jag har haft. Nu undrar jag hur mitt liv kommer se ut, det känns inte som om man riktigt kan gå tillbaka, utan nu måste man bara bita i det sura äpplet och fortsätta som vanligt. Visst, jag är van att ha konstant ont, men när jag fick veta att det är fibromyalgi som kan spöka i min kropp, då brast någonting inom mig. Jag hade hoppats på en nerv som var i kläm som man kunde rätta till, detta går inte att rätta till. Det är lönlöst. Men jag ska fortsätta mitt liv som vanligt och kämpa vidare trots att det bara går väldigt trögt just nu, men vad skulle livet vara utan dessa små/stora tröga motgångar?
Nåväl, jag ska inte säga att det är hopplöst, för det är det inte, det är bara det att vissa saker blir mer begränsade. Jag får utbrott hela tiden och jobbet tär på mig, mer än vanligt.

Men nu har jag semester. Så jag ska ta det lugnt, gå ut och gå, vara med vänner, titta på film, och gå på symässan.
Så nej, jag ser inte min sjukdom som en dödsdom, utan något som jag kan få kraft ifrån. Så måste jag se det, annars går jag under, och det vill inte jag. Så nej, jag tycker inte synd om mig själv. Det är dock jobbigt att inte riktigt kunna skriva.

Nu ska jag dock berätta att alla mina skor från HowCool har kommit hem, så de kommer synas i min bilddagbok och ja, det är bara vänner jag känner som får se mina bilder.

Jag har en nu full anledning att ta tag i mitt liv, och det kommer jag göra.
Dock kommer jag begära en drink av någon idag på TN, för det känns som jag behöver det.
Nu ska jag ringa en vän.

Ciao!

Utseendefixering.

Nu har snart halva veckan passerat, och jag är halvsjuk fortfarande, men kämpar mig upp till jobbet, trots dålig rygg och ben som inte vill vakna på morgonen. Så enkelt är det bara, men jag hänger kvar och fortsätter att försöka.

Jag läste om ett nytt program på Tv, som ska sändas, om hur snygg man är och hur ful man är. Är inte samhället tillräckligt utseendefixerat, ska vi nu plågas ännu mer för hur våra ideal ska se ut? Denna artikel går att läsa på Expressen och jag är väldigt upprörd, väldigt väldigt upprörd. Serien går ut på att par ska bedömmas och de som är snyggast får 10 000:-, när blev snygghet något man kunde betala för? Ska man då dra ett gammalt skynke över sig, när man inte ser ut som den snygga bruden på TV. Det skrivs även att vi jämför oss med kändisar och att detta är samma sak. Kolla på på hur Nicole Richie ser ut, nu har hon gått upp i vikt, men hennes ätstörningar är ett faktum. Ska vi bli som Hollywood? Jag undrar.
" - Varför är utseendet så mycket fulare att jämföra än folk som är med i frågesportprogram eller idol?, säger TV400:s producent, Crille Andersson till Expressen.se." Så står det på sidan, jag har länkat, hur tänker människor idag. Inte nog med att mobbing är ett faktum för hur man ser ut, nu ska vi sätta betyg på det också. Det är mobbnings-tv, så enkelt är det. Detta är ett tydligt exempel på att vi är påväg käpprakt åt helvete, såhär fel trodde jag aldrig att det skulle gå för TV4, att de skulle sjunka till en sådan här nivå. De tar det som en JÄVLA LEK men MOBBNING ÄR INGEN JÄVLA LEK! Det är ett sjukt sätt att trakassera människor. Vart gick allt så fel?
Jag föreslår såsom jag ska göra att ni går in på denna länk TV4 och ger en kommentar, om vad ni tycker, ni kan även rösta i Expressens artikel. Just nu är det 7 % som tycker att det är okej, 93 % som tycker att det är mobbnings-tv, WELL PEOPLE, det är ett faktum, det är en helt hjärndöd idé som TV400 nu har kommit på med. FY FAN! Det säger jag bara!

Annars hoppas jag att ni haft en väldigt bra alla hjärtans dag, och att ni ser framåt. Det gör jag.
Kärlek till alla mina vänner och bekanta, och alla som läser min blogg!

/Anna

Lagom trött och lagom bakis.

En lagom trött och lite halvt bakis Anna, (jag tar inga mediciner när jag dricker, därav sover jag för lite) sitter här idag och ska försöka skriva ihop något. Jag ska ner och tvätta om en timme exakt och sen måste jag städa mitt rum, jag vet att en hel del kläder ska ner i korgar som jag har köpt hem, haha! Jag vill ha fler korgar, de kommer bli snygga i mitt rum, sen vill jag sy lite mer. Jag behöver kaffe, något som får mig att vakna, nu! Pappa vägrade koka kaffe åt mig, dagens i-landsproblem. Pappsen vill inte koka kaffe.

Jag har fått hem mina kläder från Breathless och de är sagolika, jag väntar nu bara på skorna från HowCool, och så ska jag beställa hem ett par skor från Pennangalan, haha! Jag måste ju göra det! Det ska bli kompletta outfits. Nu ska jag även börja vulka latex, med hjälp av Cillas hjälp. Haha, jag ska bli bra, det har jag bestämt mig. Och köpa hem mer och göra alla de kläderna jag vill ha. Så är det bara. Det finns sällan det jag vill ha i affärer och nu har jag ju fått min catsuit, det känns väldigt bra. Nu ska jag beställa hem lite nya saker från Asos, haha, jag vet inte vad jag vill ha ännu, men Asos, here I come! Jag måste köpa kuvertväskor och liknande saker, så är det bara. Det är ju visserligen inte it-väskan, men de passar bra till fest och liknande så känns det.

Nej, nu ska jag få i mig lite kaffe, skriva om min bästa vän Malin. Och försöka ta det lugnt.

Ciao!

Like A Virgin/Hollywood.

MTV VMA Awards 2003.
Madonna, Britney Spears, Christina Aguilera och Missy Elliot.

Ciao!

Fairytale Gone Bad.

Kan man älska, men samtidigt hata en person innerligt? Ja, om man nu kan det, så är det, det jag gör nu. Jag står inför vissa beslut jag måste fatta och de måste ske ganska snabbt. Ska jag, eller ska jag inte? Vad det gäller, vill jag inte öppet tala om här. Det känns för personligt, av något skäl, även om jag aldrig skulle skriva den personens namn det gäller, för det är en person. Nåväl, jag lyssnar väldigt mycket på Fleetwood Mac och Madonna väldigt mycket, musiken hjälper mig igenom stunder jag har svårt att bara passera förbi. Nog om det.

Jag kan för övrigt tala om att jag just nu inte alls vill gå till jobbet, det känns hopplöst, totalt hopplöst och tråkigt. Det känns inte som om jag gör någon nytta, men jag vet att jag måste göra något åt situationerna som kommer uppstå, då måste jag finnas där. De är ändå en underbar bunt ungar, som jag har kommit att tycka väldigt mycket om. Haha! Så det kommer bli lite jobbigt, att säga adjö till dem nu när sommaren kommer och de går på sommarlov och jag söker mig vidare i livet, till nya upptåg, nya människor, nya steg i rätt riktning. Jag vet ärligt talat inte om jag ens är påväg i rätt riktning, det kan bara framtiden utvisa, men jag hoppas (igen) på det bästa. Jag har börjat tro på mig själv och ja, kanske på andra saker också, men jag vet inte vad jag ska tro och vad jag inte ska tro. I sådana här stunder skulle det vara skönt att ha någon att vända sig till, såsom många vänder sig till Gud, men jag tror inte på Gud. Jag tror på en större psykisk existens än det vi har här på jorden, något större än det materiella vi har runt omkring oss, men jag har svårt för att tro.

Jag borde börja skriva igen, men mina ord vill inte formas till nya dikter, de vill inte komma fram, jag vill bara att de ska komma, utan några hinder.
Jag är rädd för att sagan inte alls får ett lyckligt slut, jag är väldigt rädd för vad människor är kapabla till, vad jag är kapabel till. Om jag är det, vad gör jag i sådana fall?
Men jag vill berätta för er att om sagan inte får ett lyckligt slut, så kan ni hitta tröst i annat. Man kan alltid hitta tröst.

Nu ska jag se slutet på CSI och se hur långt mina ordrar har kommit, jag vet att mina latexkläder är på väg hemåt, det gör mig väldigt väl till mods, haha!
Dock är mina skor inte skickade ännu. Och HowCool är sega, buhu! Förhoppningsvis har jag dem inom en månad.

Nej, jag måste skissa på kläder till DekaXS på lördag, om jag inte tar något jag redan har, men jag behöver nya strumpor med söm. Haha! Pengar, pengar, pengar, ge mig mer!

Ciao!

Pandora.

Om ni vill sätta ihop en egen radio kan jag tipsa om Pandora, du måste visserligen bo i USA, men det är bara att hitta på ett nummer, som man tror är amerikanskt, när man blir medlem, haha, det är det som är tjusningen med det och de har hur mycket som helst, så du kan t ex söka på Depeche Mode eller något speciellt, så kommer de även spela musik som liknar det du sökte på, man kan även dela med sig av sina stationer, för man skapar ganska så många. Det är väldigt intressant. Sen kan man även sätta betyg på låtarna, det är helt underbart, superkul också! Om man vill ha med dem i sin radio eller inte. Jag har inte lärt mig allt ännu, men det går framåt, haha!

Nåväl, jag har suttit här nästan halva dagen, jag har absolut inget liv, men jag tänkte lägga in lite bilder från Christian Diors Haute Couture visning:



Foton: ELLE

Nu ska jag kila! Jag ska titta på V for Vendetta.

Ciao!

Html-koder, say what?

Jag kan absolut ingenting om Html-koder och liknande. Men jag vill lära mig, och det är alltid en början. Det finns mycket jag vill lära mig, men som jag inte hinner med, så enkelt är det.
Nåväl det är väl det enda vettiga jag kan få ur mig idag.
Jag gillar inte att de har gjort om det med att blogga, det blir bara komplicerat, därav vill jag lära mig Html. Så enkelt är det.

Jag har mycket på hjärtat som jag skulle skriva om, såsom att jag vet att mina skor från HowCool snart kommer skickas till mig, som tur är, de kommer antagligen om en månad och mina kläder från Breathless men jag vet inte när de kommer komma, snart förhoppningsvis, jag har fan betalt för allt det där för över två månader sen. Jag beställde skorna i början av December, jag längtar tills de kommer. Och alla är redo att skeppas nu, över Atlanten, haha. Ja, jag beställer från USA, nu ska jag snart kika in på Ebay för att se vad det finns för underkläder som säljs, det är väldigt svårt att hitta girdlar i strl 22", nåväl, skam den som ger sig. Haha! Jag borde köpa hem lite från Asos, nu när det fortfarande är rea, men de har ökat priserna och de har inget jag egentligen känner att Wow, det där vill jag ha, nej, då syr jag hellre.
En tröja ska jag dock beställa från H&M, jag har precis kommit på hur man länkar, det är underbart! Jag tror aldrig att man kan ha för mycket kläder, men det är jag. Haha! Nåväl, jag får väl se vad som händer, min garderob är full, och jag letar febrillt efter min lila tröja men jag hittar den inte, den är spårlöst borta, ska gå igenom en av mina lådor och se vad som finns i dem, jag vill hitta den tröjan.

Jag vill göra en riktigt fin klänning till DekaXS, och se om jag kommer in, egentligen vill jag göra något helt annat, men jag vet inte vart det finns det tyget jag vill ha. Paljetter för hela slanten skulle det vara då, jag säger då det, det skulle vara en fröjd för ögat.


Tech Noir den 27:e Januari, för en vecka sedan. Jag ska få fler av de bilderna han tog på mig, den är urläcker den han la upp, jag gillar verkligen den.
Jag har på mig en svart spets klänning med en underklänning och rött skärp, det var en bra outfit tycker jag.
Bild från: Tks





Jag funderar på att byta namn på hela min blogg, men jag kan inte komma på något bra passande namn, till det, om jag ska vara ärlig.

Jag tror jag ska gå och läsa Askungens Syster nu.
Den är riktigt bra, och ger mig lite glada vibbar, haha!

Nu ska jag kila!
Over and Out!

Ciao!

Isaac.

Jag har en saga att berätta, en berättelse om mod och om hur man vågade ta steget ut i livet, jag är inte rädd för att falla, jag är rädd att om jag faller kommer jag inte kunna resa mig igen, men det kan jag aldrig veta. Jag har kämparglöd som få, jag fortsätter tills jag kraschar, tills hela mitt liv står inför avgrunden, då tänker jag efter och står med den ena foten på kanten och den andra rakt ut utför branten.
Men min saga ska inte sluta så, den ska sluta med ett lyckligt slut. Det ska sluta med att jag får det jag kommer att eftersträva hela mitt liv och det är att få vara den jag är, utan kompromisser, jag tänker inte kompromissa, det finns en gräns som är nådd för mig nu. Jag kan inte ta mer skit, eller mer skuld för det jag gjort, jag måste leva med det, det måste ingen annan, och det kanske är det som är det jobbigaste, att jag måste leva ensam med det jag har upplevt. Men jag vet inte.

Jag kan iaf öppet idag säga att saker ser ljusa ut, men, ja det finns ett men och det är att, samhället är påväg mot sitt långsamma men ändå taktsamma strävan mot sitt stup, med inte det minsta bistert uttryck inför detta står jag inför en värld full av oförstående, ignorans och oempati, och jag undrar om jag inte är en av de människor som jag påstår mig avsky, är jag inte en av dem? Jag kan inte låta bli att undra, min strävan efter att inte döma andra människor till slut, jag vet ärligt talat inte.


Wrestle with your darkness
Angels call your name
Can you hear what they are saying?
Will you ever be the same?


Nu ska jag titta på Madonna, och glömma allt.

/Anna

.....

Jag la endast in denna för att jag inte har något vettigt att skriva idag, och måste hjälpa min lillebror med sin matte och sin fysik! Jippi!

Ciao!