Let's have some fun, this beat is sick!

Ännu en vecka har passerat och jag har knappt hunnit med allt jag ville hinna med, så i helgen blir det till att sy. Så enkelt är det, dessutom är det Dekadance och jag vet inte om jag ska ha på mig det jag hade tänkt ha på mig. Vi får helt enkelt se, men jag ska börja på det ikväll iaf, eller om bara någon halvtimme hade jag tänkt, så får vi se hur långt jag kommer med mitt jobb. Hehe! Jag är inte den som är den... Så imorgon får vi se hur det blir... Nu måste jag fixa lite saker. Så jag uppdaterar kanske senare, vi får se. Dekadance imorgon iaf, ses vi där?

xo xo
Ciao!

And I'd claw at your heart, And I'd tear at your sheet, I'd say please, please, I'm your man

Igårkväll var magisk, den var sagolik, jag kan inte beskriva med ord hur bra Cohen var. Hans röst var magnifik och jag kan mycket väl säga att det var väl spenderade pengar och ingenting var mer perfekt än vad det var igår. Jag grät till och med, bara av att se honom. Så ödmjuk, gemytlig och trevlig man han verkar vara, bara av att höra det han sa var underbart. Jag önskar så att jag får chansen att se honom igen och ja, jag vill gärna göra det! Leonard Cohen är en man som verkligen är man. Han sjunger rakt ur sitt hjärta och ja han sjöng Halleluhja, The Future och massor av annat som bara var, ja jag är mållös...


Metallica kommer den 7:e och 8:e Mars till Globen och jag ska bannemig vara där, så enkelt är det, jag kan inte missa detta, jag får inte missa Metallica igen, det går bara inte. Ska bli helt underbart att se dem, de är ju dem man vill se. Metallica är alltid Metallica och jag hoppas att jag får en lika bra konsert med dem som jag fick med Leonard Cohen, att jag får samma WOW-känsla. Men det är en helt annan människa som sjunger där och ja om det vore likadant skulle jag nog tycka att det vore tråkigt. Men nu ska jag bannemig se dem <3

Annars så flyter jag på ganska bra, jag är stadigt påväg uppåt och ja, jag har fortfarande en hel del känslor kvar, alla för att vara ärlig. Jag pratade med min psykolog idag och hon sa att det är ren bullshit att människor blir apatiska och inte känner något. Jag tror henne, annars skulle jag aldrig tagit denna medicinering till mig. Det handlar mellan att leva eller att inte göra det och valet där är enkelt. Idealet är väl självklart att man aldrig ska behöva äta medicin, mot något överhuvudtaget, att man får regelbunden sömn och att man är frisk hela livet ut. Nu lever vi dock inte i den världen, utan i en värld där människor behöver medicinering, människor har problem och ja, alla är inte kärnfriska. Vissa har cancer till exempel, ska man säga nej till medicin där om det hjälper? Det tycker inte jag. Nej, medicinen finns och det är bara att leva med det.
xo xo
Ciao!

I've seen your flag on the marble arch, love is not a victory march , it's a cold and it's a broken Hallelujah...

Idag är det Leonard Cohen som gäller i Globen, helt jävla underbart! Dagen är ganska så bra för övrigt, jag ligger på uppåtkurvan och det känns bra, bara jag inte går över till mani totalt nu, då jag vet att jag bara går uppåt... Vi får se. Nu ska jag se Leonard Cohen i Globen och det ska inte ni! Ja, jag hoppas att han är ljuvlig... Vilket han antagligen också är. Skriver om det imorgon. <3

"Give me back the Berlin wall
Give me Stalin and St Paul
Give me Christ
or give me Hiroshima
Destroy another fetus now
We don't like children anyhow
I've seen the future, baby:
it is murder."

xo xo
Ciao!

All this running around, well it's getting me down, Just give me a pain that I'm used to!

Är det så att vi svenskar gnäller överlag över mer saker än andra människor på denna lilla planet. Jag kommer ihåg en kommentar jag fick när det var Dekadance under Pride av Andy och det var att vi alltid klagade, om det är för varmt klagar vi, är det för kallt klagar vi, regnar det så är vi inte bättre där och när det gäller attityden mot människor som är framgångsrika, då klagar vi ännu mer! Det är nästan som om vi inte tål att andra lyckas bättre än vad vi själva skulle göra. När ska vi sluta upp med detta klagandet och försöka att uppmuntra människor med det de vill göra och tycka att de är bra. Varför tror vi att jantelagen jämt ska gälla. Varför får vi inte tycka att vi är snygga, eller har gjort något bra - och om vi gör något bra, så kommer skuldkänslorna svämmandes över oss för att vi tycker att vi har gjort bra ifrån oss. Det är alltid det att man får aldrig vara bäst, eller snyggast, eller vackrast eller någonting som är positivt. Men skönhet, ja det ligger i betraktarens ögon, det jag tycker är vackert kanske inte en annan tycker om. Det jag kallar vackert är kanske inte vad någon annan skulle kallla vackert. Varför är vi så trångsynta när det kommer till detta och varför ska vi alltid (jämt och ständigt) hitta fel på personer som är i det offentliga ljuset?


Idag har jag jobbat ännu mer med min kjol och ja, jag kan säga att det går framåt och inte alls bakåt, en liten sak måste självklart ändras, men ändå det är små saker, dessa fixar jag. Snart så är kjolblocket klart, men jag känner mig inte redo för att avsluta det riktigt ännu och jag har saker jag ska ta igen och det kommer jag att göra under höstlovet, det måste jag göra. Det är höstlov snart, herregud, tiden går fruktansvärt fort när man tänker efter. Tiden bara flyger fram och jag har inte riktigt någon aning om var den tar vägen. Men någonstans far den väl iväg... Den kommer ikapp så småningom, jag ska bannemig jobba med mina kjolar snart, nej, den kjolen jag gör ser inte ut som dessa kjolar jag lägger upp nu! Ha!


xo xo
Ciao!

Do you care about your body that much?

Jag tänkte påminna lite om några drycker som är riktigt hypade just nu, Vitamin Well's drycker, smakar som saft men har mindre socker än vanlig mjölk, samt fulla med viktiga vitaminer och dylikt för att du ska få i dig ja, vitaminer! Supergoda. Min favvo är den röda (Vitamin Care) som smakar röd grapefrukt, gudomliga <3

xo xo
Ciao!

I'm not sure what I'm looking for anymore, I just know that I'm harder to console, I don't see who I'm trying to be instead of me....

Om ca 5 minuter släpps biljetterna till nästa års Arvika och jag ska självklart köpa, så snart jag bara kan, så enkelt är det. Det är liksom inte som vilken festival som helst denna gång, det är Depeche Mode som kommer och jag vill se dem, så hemskt jävla mycket att det inte är sant. Depeche är bland mina större idoler och dem jag hemskt gärna ser om och om igen. Så jag och brorsan åker och ja vi tar bilen! Det är schysst att äntligen få åka iväg med bilen och att vi slipper stressa som as när vi ska hem, utan kan dra precis när vi vill! Sånt är sweet!


Igår fick jag en del kommentarer och vissa har jag besvarat genom telefonsamtal, en person jag inte kunnat prata med på telefon är Anna (London) och ja, du ska veta att jag uppskattar att du tror på att det jag gör är rätt, för jag tror definitivt på den här medicinen. Det kan vara skillnad mellan att leva eller att inte leva när det kommer ner till mig. Jag kommer inte lika kraftigt skriva om mina "issues" framöver och detta blir nog en ganska ytlig blogg, men det som har stått tidigare, det kommer att stå kvar, då jag helt medvetet har valt att skriva det jag skrev och ja, jag vet att det kan låta hårt i era öron att jag skriver det jag skriver, men det är min version av mitt liv, det jag väljer att sätta ord på. Jag kan vara ännu mer cynisk och bitter, det är sidor ni aldrig har sett hos mig. Jag tror att de flesta har en uppfattad bild av mig och att det är den enda bilden som gäller för dem. Men jag är långt ifrån en person som endast vill prata problem, eller en person som bara pratar mode, jag har flera intressen än det. Problem kan jag prata med vissa om, andra håller jag rent utav käften emot och jag tror att jag kommer göra det i fortsättningen nu. Jag håller käften, mitt behov är inte att få bekräftelse eller på något sätt vara en börda, som jag tror många uppfattar det. Take it or leave it, end of discussion.


Idag började jag äntligen på min kjol och det känns bra att jag äntligen är påväg åt rätt håll och inte åt fel. Jag har nu sett exakt hur kjolen ska se ut i ungefär en månad och nu får jag äntligen förverkliga den och jag lovar er det är tröttsamt att ha en bild i sitt huvud en månad, det är inte som att ta ett foto, så fort man ser bilden, tar man bilden. Processen att göra en kjol är helt annorlunda, det är att gå från plaggskiss, till konstruktion och sedan till att sy, en process som normalt sett inte tar mer än en vecka, men med allt som man ska lära sig, så tar det lite längre tid. Hm... Men nu är jag på g med kjolen och jag ska snart börja med min outfit till Dekadance, raffig är rätt ord för den, det tror jag definitivt. Min outfit kommer bli raffig... Men ni får se den senare, så enkelt är det.

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

Sleep, angels will watch over you, And soon beautiful dreams will come true...

Idag ska jag jobba med de sakerna jag har kvar till skolan, leta efter bilder till mitt kollage och lite andra saker. Jag känner mig avskuren från så mycket just nu. Jag har inte heller orken att ta tag i saker. Det är för mycket i skolan och jag känner att jag delvis bara vill begrava mig under alla mina uppgifter och försvinna för ett tag. Funderar starkt på att försvinna från Bilddagboken, Helgon, Darkside och Qx och endast ha kvar facebook och min blogg, allt annat känns bara i vägen. Därav tror jag att jag hädanefter en dag i veckan kommer att vara helt okontaktbar, ingen mobil, bara ett inlägg i bloggen och ingen får ringa hem till mig, vad jag än skrivit i min blogg och hur jag än kommer att må, det här är något jag ska fixa själv, det är så jag känner.


Om ni tror att jag bara skjuter upp mina problem med att äta Lithium, så kan ni inte har mer fel. Sanningen är som sådan att jag kommer ha fortsatt samtalsterapi och jag kommer att fortsätta att jobba med mig själv. Jag är inte på långa vägar klar ännu, men jag kommer att bli det och jag kommer göra det utan er. Jag kan inte ha er hjälp när jag ska gå igenom det jag nu ska gå igenom. Jag behöver den inte, för att vara ärlig. Ni är inte de som känner mig bäst, eller de som kan tala om för mig att det jag tänker är rätt eller fel, det vet bara jag. Den enda personen i hela världen som känner dig är du själv, vem skulle annars känna dig? Tror ni på allvar att jag kan tro på människor som endast tror att de har rätt i det de säger, som inte kan på allvar hålla i en diskussion? Nej, jag ryter ifrån nu, jag biter, jag skriker nu, bara för att ni ska förstå att det ni gör stjälper mer än hjälper. Jag har inte bett om era åsikter. Jag vill inte ha dem. Så snälla håll dem för er själva och låt mig gå min egen väg. Jag har aldrig bett er att gå min.

xo xo
Ciao!

You can lie to me, right through your smile, I see behind your eyes...

Jag sitter hemma en lördagskväll och filosoferar kring livet och allmänna ting som pågår i mitt liv just nu. Dels över kärlek och dels över relationer till mina vänner. Vilka av er är mina vänner på riktigt egentligen? Som inte har åsikter om att det jag gör är fel, att de val jag väljer att göra, känns förkastliga i era ögon. Ja, jag pratar om att jag valt att äta Lithium, för att stämningstabilisera mig. Borde ni inte vara glada över att jag vågar käka den medicinen och inte klaga på att jag kommer antagligen bli apatisk och inte känna något överhuvudtaget. Har ni ens tänkt tanken att jag faktiskt har pratat med min läkare om detta och att jag väl är medveten som biverkningar och liknande och därav tagit de ställningstaganden jag gjort. Kan ni inte för en sekund se att jag faktikst gör framsteg och att jag inte går bakåt i min resa mot ett värdigt liv. Saken är som sådan att jag är så full av känslor att jag tror att om ni skulle för en gångs skull se mig, skulle ni bli rädda för de alla de känslorna jag faktiskt bär på, för inte är de få och nej, jag tror inte ett ögonblick på att jag kommer att bli apatisk.


Det känns inte tryggt bland de människor jag har runt omkring mig längre, jag tvivlar på om ni verkligen är mina vänner och om ni faktiskt känner mig. En stor del, tror jag faktiskt inte gör det. Hur kan ni då dömma mig för det jag gör eller hur jag väljer att leva mitt liv. Jag vill inte att ni ska vara oroliga över mig, jag klarar mig. Sköt ert så sköter jag mitt. Jag är så heligt jävla less på vissa människor. Hur kan ni komma in i mitt liv och bestämma hur jag ska leva det, när ni själva inte verkar ha någon koll på hur ni lever ert. Det säger mer om er än om mig. Jag är förbannad nu, sårad också, jag trodde inte att jag skulle bli så här jävla förbannad och förvirrad över era beteenden. Det säger ju bara sig självt att det bara finns två personer som känner mig så pass väl att inte dömma mig, ni två vet vilka ni är. Det gör ont i mig, i mitt hjärta att ni beter er som ni gör.


xo xo
Ciao!

Queen in my heart!

Jag ska se AC/DC! Woho! Ska bli kul, hehe!
Men jag vill helst se Queen fortfarande... Jag älskar Queen <3
Freddie Mercury in my heart!


xo xo
Ciao!

You walk a lonely road, oh, how far you are from home...

Idag är jag tröttare än tröttast, jag började med två tabletter igår, tjohej! Nu kom tröttheten, men den kommer att gå över och jag får inte gå och lägga mig för sent, så enkelt är det. Det är bara att ändra ännu mer på sömnen och se till att man kommer upp på morgonen, inget mer än det. Bara det att just nu tycker jag om att sova, det brukar jag vanligen inte göra, jag önskar att dygnet hade lite mer än 24 timmar, det går så fruktansvärt fort. I helgen blir det jobba, jobba, jobba med alla mina saker till skolan.


Igår tvättade jag tyger och såg till att de inte krymper när de tvättas ännu en gång, det är lite därför man tvättar tyger, för att de inte ska krympa senare. 4 maskiner med tyg iaf, så sammanlagt kanske jag tvättade 7-8 maskiner igår, men tygerna gick fort det var det inget snack om och tur är väl det. Jag hade nog tröttnat rejält om jag hade varit tvungen att ta dem på 40 grader... Dessa skulle tvättas på 30 och då går det som sagt snabbt. Men det är bra att jag får in tekniken nu, så att jag blir van vid att tvätta tyger.


Jag måste idag efter skolan införskaffa Dekadance biljett och börja knåpa på min outfit till Dekadance, därav ska alla kjolar vara klara imorgon, så att jag kan knåpa på det andra sen också, sweet! Ska bli ruskigt kul att göra något själv, för det har jag inte gjort på länge... Dags att ta fram min kreativitet där också. Jag älskar när jag får fria händer, då är det som roligast. Ni får väl se vad jag kommer fram till, snyggt, extravagant och vackert ska det vara att se på.


Bara så du vet, Malin, jag finns här, hela tiden. Bara att ringa om du känner för att prata, ses eller bara gör ingenting. Jag älskar dig! Du är bannemig den människan som jag respekterar så enormt mycket och tack för att du orkade ringa igår och berätta.


xo xo
Ciao!

Reach out and touch faith!

Kan man annat än att älska den här gruppen?
Jag ska till Arvika nästa år, jag ska se dessa och jag ska skrika mig hes! <3

xo xo
Ciao!

Here is a plea, From my heart to you, Nobody knows me, As well as you do...

Idag har vi eget arbete, så jag är hemma från skolan och ska sätta mig alldeles strax med mina kjolmodeller och jobba på dem, samtidigt som jag ska jobba på min detaljsömnad och få till det. Men jag har även helgen på mig att jobba med det. Det är skönt att ha eget arbete och veta vad man ska jobba med. Jag ska locka några tyger och tvätta dem idag också... Det måste man alltid göra innan man syr i dem. Jag börjar sakta men säkert bygga upp min kollektion med kjolar, jag kommer dock bara göra tre, det har jag tänkt. Ni får se sedan hade jag tänkt och som man säger, Den som väntar på något gott.


Om en vecka ungefär, den 15:e ska jag och min kära mor till Globen och se Leonard Cohen, en av mina absolut favorit artister, han är sjukt duktig och har skrivit flera av mina favorit låtar. De är på något sätt lugnande och stämmer väldigt bra in på min världsbild, när jag är på det humöret. Ska bli riktigt mysigt att se honom.


Till Arvika nästa sommar kommer Depeche Mode och jag funderar på att dra med brorsan till Arvika, vilket innebär att vi kommer åka bil dit och hem, bara för att se Depeche åker jag... För att vara ärlig. Herregud säger jag bara, tänk er själva, Depeche Mode, det är kärlek det och att Arvika bokat dem är bara så jävla guld. Så bäst, sen undrar jag hur resten av Arvika lineupen kommer se ut, inte lika bra kanske, men ändå så att man kan se fler band än bara Depeche och ja, vi snor nog bilen då, sweet! Då slipper jag åka den förbannade bussen, eller ta det förbannade tåget. Så skönt. Dessutom kan vi sticka hem när vi vill och ja, jag tror inte att brorsan skulle banga på det. Underbart!


Det ryktas även om att Metallica kommer nästa sommar och fan ta mig om jag missar dem, det skulle inte vara okej. Jag vill verkligen se dem och ja om de kommer, då kommer jag att se dem. Oh, nästa sommar kommer nog bli bra, det känner jag på mig. Men först ska jag klara av skolan.

xo xo
Ciao!

Fashionmyths, truth or false?

I dagens metro skrevs det om modesanningar eller vad de kallade det "myter". Mycket av det som stod håller jag inte med om överhuvudtaget. Sanningarna finns där av ett faktum och jag har tänkt skriva lite om dem idag.

Svart - får dig automatiskt att se slankare ut. Det är en sanning som dementeras i Metro där de säger att man när man bär svart absorberar ljus och därmed ser man mer kompakt ut. Svart är en färg som gör att du naturligt ser smalare ut, till skillnad från vitt. Svart ger en snyggare siluett och det finns en anledning till att du alltid kan dra fram LBD:n när du ska gå ut på fest.


Tvärrandigt - gör att du ser större ut. Sanning, inte en myt, det är på ytterst få personer som tvärrandigt funkar på (om du inte är modell smal) och här har vi även en fråga om bredden på ränderna, ju mer ränder du har desto bredare ser du ut att vara. Ränder på längden är däremot väldigt hälsosamt för figuren, de gör att du ser slankare ut.


Bälte i midjan - ger dig automatiskt en midja. Både sant och falskt, faktiskt. Om du inte har en så pass synlig midja att markera, välj då att inte markera den, utan låt bli skärpet/bältet. Om du däremot vill framhäva byst och höft då funkar skärpet/bältet jättebra. Detta funkar mest faktiskt på dem som har en synlig markerad midja och kurvig figur, då den kan framhäva och dölja samtidigt.

Bär inte bruna skor till svarta kläder - det är bara ren bullshit, varför ska vi alltid matcha? Vem har sagt att en hel svart outfit är snyggt hela tiden? Dessutom så vill jag avråda alla från att endast använda bruna kläder, det funkar på catwalken men inte i verkligheten. Våga brunt och svart tillsammans och var stolt över vad du har på dig, det har mer inverkan än vad många tycks tro.


Om du är lite större undvik kraftiga material - NEJ, NEJ, NEJ! Akta dig för kläder som är i trikå, eller väldigt passformade, oavsett material, om du inte tycker att det är snyggt med att visa upp alla dina former under det där trikåplagget. Men akta dig även för, för stora plagg, de gör att du bara ser större ut, som t ex en väldigt kraftigt stickad kofta, då pratar vi alltså inte normal stickning utan något som är mycket större än så. Oversize är okej, men ett plagg som är för många storlekar för stort är inte okej, på någon.

Tubtoppar är smickrande på småbystade kvinnor - NEJ, aldrig utan en BH, ingen människa är snygg i en tubtopp utan BH. Det är allmänt svårt att bära axelbandslöst, för alla. Så nej, visst kan du ha tubtopp, men ha det till en kofta som du har över som döljer dina BH-band. Eller så har du bara tubtoppar på dig på sommaren till bikinin.
Storlekar - allmänt bara, köp saker i din egen storlek och NEJ, det kommer aldrig bli snyggt med för små kläder på en större person, precis som det inte blir snyggt med för stora kläder på en liten person. Om det inte ska vara oversize och snälla ta reda på eran storlek och var inte rädd för den. Ta dig tiden att verkligen ta reda på din storlek och köp inte för små kläder, eller för stora heller för den delen. Jag återkommer om storlekar och mer angående det... För det är mycket.


xo xo
Ciao!

J'adore Dior!

Jag tänkte slänga upp lite bilder, som jag inspireras av just nu... De som kommer idag är från Diors olika Haute Couture visningar från 05 - nu... Självklart är det min favorit Galliano som står bakom dessa drömmar! Bara klänningar... Jag behöver en utmaning, någon som vågar ge mig en riktig utmaning?

Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

This type of modern life - Is it for me? This type of modern life - Is it for free?

Vad är kärlek? Är den ovillkorslös, eller har den en hel del villkor? Kan vi tro på kärleken i denna cyniska värld vi idag lever i, där börser rasar, krig pågår och ett klimathot som hotar vår värld. Kan man då tro på att kärleken existerar eller gör den inte det? Kan man ha sådan tur att man hittar sin själsfrände någon gång och då lever man lyckligt i alla sina dagar? Jag tror inte på lyckliga slut, eller att man får sin drömprins. Jag tror dock att kärlek måste få existera, precis som människor har ett behov att tro på något. Det kan vara en gud, det kan vara att det finns något som är större än oss, vad man än väljer att tro på så är det alltid upp till var och en. Ens tro är något privat och aldrig något man ska påtvingas. Jag vill tro på kärlek, men jag är för cynisk för att tro att äkta genuin kärlek existerar, men vem vet jag kanske helt plötsligt ändrar åsikt och därmed ändras hela min världssyn. Jag vet inte, det vet antagligen inte du heller...


Jag vet inte hur människor vill leva sina liv, men mitt liv får inte sluta som förortsmamma med 3 ungar som alla har sina problem och en volvo och ett radhus, det är mitt livs stora mardröm, att jag en gång hamnar där. Med en hund också. För alla de som jag känner (som lever det livet, jag så gärna förkastar) trivs inte med det, många säger att det handlar om en mognadsfråga, jag tror att många bara nöjer sig med det de får och vill inte få ut så mycket mer. Jag vill ständigt utvecklas, aldrig stanna upp, aldrig nöja mig med mindre än det jag vill ha just då. Jag har bott i lägenhet hela mitt liv och skulle i nuläget aldrig kunna bo i ett hus. Jag känner mig på något sätt tryggare i min lägenhet, högt upp, ingen insyn och inte lika lätttillgängligt. Jag vill vara säker där jag bor, så jag kommer aldrig bo längst ner i ett hus med lägenheter. Eller för den delen i ett riktigt hus... Men det kanske ändrar sig det med?

Angående tro, jag är skeptisk till att tro på en gud, eller vad ni vilken religion väljer att kalla detta högre väsen som de tillsätter sitt hopp, sin förtröstan och sin kärlek till. I vissa fall skulle jag önska att jag kunde tro, men jag har varken bevis eller motbevis för att det finns en gud, utan jag är agnostiker. Religion för mig, här hemma, har alltid varit fritt, jag har aldrig i hela mitt liv blivit tvingad till att tro på något, om jag inte vill. Jag har alltid haft frihet att välja vad jag ska tro eller inte tro på. Precis som jag aldrig varit indoktrinerad till att tro på ett speciellt parti, eller något annat. Jag tror att många kan få den känslan att när man är barn till en iranier (som min pappa är) så måste man vara troende inom islam, muslim, min pappa är inte troende så är inte heller jag. Min mamma är svensk och därav kristen och inte där heller så har jag varit kristen. Jag har aldrig i hela mitt liv hört varken min mamma eller min pappa säga att jag måste tro på något, som inte ens de själva tror på. Därav har vi alltid öppet kunnat diskutera allt från religion till politik, till världsproblem och allt därimellan hemma hos mig. Jag önskar bara att fler var så pass öppna när det gällde sina inställningar till muslimer/kristna/hinduer/judar/buddister som min mamma och pappa är... Jag bara önskar att människor kunde se att allt inte bara är svart eller vitt. Att islam inte endast är terrorattacker, utan något helt annat också. Om ni bara öppnar ögonen så ser ni nog vad alla religioner gör med människor. Inte endast islam. Snälla, titta på vad kristna gör i USA mot de som säger fel saker, titta på hur hinduer är mot kvinnor, eller buddismen är också. Så märker ni nog snart att era uppfattningar om islam inte helt överrenstämmer med verkligheten, utan är mer vad media ger er, för det media ger er det tro så många människor blindt på.



xo xo
Ciao!

Sleepy head!

Idag är jag så trött att jag snart slår mitt huvud i tangentbordet och bara vill sova. Så känner jag iaf. Trötthet är jobbigt, men jag måste få vissa saker gjorda om jag inte hinner göra dem imorgon? Vilket jag tror att jag gör. Nu ska jag försöka få lite sömn hade jag tänkt... Skriver imorgon när jag orkar.

xo xo
Ciao!

The truth is out there!

Idag har jag tittat på Arkiv X och blivit rädd då och då! Men inget att oroa sig för. Jag älskar det.
Helt sagolikt att titta på. Tror ni på de sakerna man upplever i tv-serien? Jag har inte mer tid att sitta här nu, jag orkar inte helt enkelt.

xo xo
Ciao!

Let your arms enfold us, Through the dark of night, Will your angels hold us, Till we see the light...

Idag ska jag och köpa tyger till min kjol, jag vet exakt vilka tyger jag ska inhandla, jag vill verkligen göra detta och jag kommer att göra det. Jag älskar att titta på tyger och se alla kombinationer av kreationer som uppkommer i mitt huvud, det är en sagolik känsla att känna sig så upprymd över saker, som kan vara så enkla som att bara omringas av tyger. Jag älskar känslan, jag känner mig fri, konstigt men sant. Vanligtvis känner många att de måste prestera när de ser något, jag känner frihet, jag kan göra precis det jag vill med tyget. Därav älskar jag tygerna inverkan på mig. Konstigt att något sådant materiellt kan ha en sådan inverkan på mig.


Nej, jag mår inte helt okej annars, men jag tar mig igenom det som allt annat, som alla andra gör. För måste man inte kämpa och sedan fortsätta för att leva med sig själv? Jag vet att många har klagat på att jag skriver "kämpar med mig själv", men det är det jag gör, jag lever inte det enklaste livet med mig själv och måste hela tiden hålla koll på allt runtomkring så att det inte urartar, det får inte bli som förr, det är en kamp om att vinna tillbaka rätten till sitt eget liv och jag är villig att ge mig in i kampen att vinna, för jag vet en del saker som jag låter förbli osagt så länge... Visst är det så att jag har ångest just nu, men jag tar mig igenom det, precis som jag tar mig igenom en dag då jag är på botten eller då jag är manisk och absolut inte klarar av att göra något. Den som lever får se.

xo xo
Ciao!

Till now I always got by on my own, I never really cared until I met you, And now it chills me to the bone, How do I get you alone?

Jag bara älskar den här versionen av Alone med After Forever.
Floor Jansen, så grymt! <3

xo xo
Ciao!

I hear you call my name, And it feels like home, Just like a prayer you know I'll take you there...

Idag på lektionen, fick jag panik, jag kunde inte andas och blev helt virrig, jag vet inte vad som händer mig just nu. Jag är så totalt förvirrad i mig själv att jag inte vet vad som är ut och in, eller bak och fram. Jag vet bara att föreställningen måste fortsätta, det ska jag se till att den gör. Jag måste bevisa att jag kan stå på egna ben och att jag verkligen vill detta. För är inte det här, det jag vill? Drömmer jag inte en dag om att bli någon att räkna med? Jag vet knappt vem jag är, men jag står inte längre och darrar. Jag känner igen det här, det är samma känsla som innan och jag står inte rädd längre, en insikt om att saker blir bättre kanske? En smula förnuft har möjligen greppat tag i mig och jag känner att jag kanske inte ska stå och darra som jag gjorde innan i stormen. Men ångesten är påtaglig, jag känner den inuti mig. Men det går över.


Idag såg jag en film när jag kom hem, Into The Wild, en film jag varmt rekommenderar alla att se. Hur en människa försöker ändra sitt liv genom att gå igenom en resa rent själsligt, för att finna var han är lyckligast. Den var tuff, jag blev ledsen, jag blev glad, jag kände något för filmen och det känns verkligen bra. Det är ingen film du sätter på om du vill vara munter utan en mer allvarsam film som får en att tänka, vilket är bra. Kan man bli fri från samhället, den frågan ställer jag nu? Kan du bli fri från krav? Och blir inte saker bara det du gör dem till?

xo xo
Ciao!

Lithium, don't want to lock me up inside...

Idag börjar jag behandlas mot min bipolaritet, det finns ingen anledning för mig att gömma mig, eller sticka huvudet i sanden och låtsas om som om ingenting händer. Jag kommer framöver (om det fungerar på mig) äta Lithium och gå på regelbundna kontroller om hur min kropp reagerar. Jag är nervös, jag har ångest och jag mår som allmänt inte speciellt bra någonstans just nu. Imorgon kanske är en bättre dag? Vem vet? Inte jag och jag är rädd för hur min kropp kommer att reagera, men nu kommer det. Jag behandlas mot min bipolära sjukdom, så om jag verkar lite off de närmsta dagarna så kan det bero på att jag inte vet hur jag ska vara, eller hur medicinen kommer fungera på mig. Det skrämmer skiten ur mig det här, men min läkare sa att jag kommer att klara av det, precis som jag klarat av att käka andra mediciner, så nu hoppas vi på det bästa...


Var det du sa någonsin sant, alla ord du sa. Allt som du sa om mig, fanns det ens en gnutta sanning i dem, eller var allt bara en ren skär lögn som du hoppades inte skulle spricka. Lögner spricker alltid och de dör väldigt långsamt. Dessutom sårar de mer än vad sanningen gör, så kunde du inte bara varit ärlig från första början? Eller har du inte ens en gnutta moral i dig? Du förvandlas från en kärlek till en kräklek just nu i mina ögon och det mina vänner ska ni veta om, är aldrig något bra. Utan endast någon jag använder när jag verkligen blir bitter. Menade du ett enda ord av det du sa? Eller var jag bara en incident som du vill ta bort ur ditt liv? Hur miserabel är du inte, det frågar jag mig själv gång på gång. Hur dåligt mår du inte, för att leva i den drömvärld, du lever i, där lögnen verkar vara lika vanligt som att dricka vatten för en vanlig människa. Nej mitt hjärta är inte brustet men jag undrar bara, VARFÖR?


Jag känner stressen från skolan, bara välla över mig, men jag kan ta igen det jag saknar och jag kommer att göra det. Bara jag blir lite mer stabil och inte vara så jävla labil som jag är. Detta blev inget roligt inlägg märker jag, utan ett ganska bittert och avsmakligt, men är det så konstigt? Men skolan ska vara kul och jag kommer se till att mitt år på Modeskolan, blir ett bra år. Det kommer det också att bli, bara det att jag komplicerar allt jag tar mig för. Men jag har iaf fått till min kjol som jag ska sy, det känns bra det gör det verkligen. Nu är det bara allt annat...

xo xo
Ciao!

Time is spinning and I don't know where I am...

Nu har halva veckan gått och tiden bara rinner iväg, jag står kvar och är förvirrad över vad som händer runt omkring mig och jag inte ens hålla koll på tiden, jag är så pass förvirrad att jag inte vet vad som är ut och in, lagom roligt... Jag har ingen koll alls. Tiden bara försvinner från mig och jag står tomhänt och vet inte vad som hänt. Jag vet ingenting.


xo xo
Ciao!