Xena!

Detta är det roligaste på tv, sedan länge, Looove it! <3

It really hurts me...

Jag blir mer och mer förbannad, ju längre tiden går, var det okej? Det han gjorde, gör man så i dagens samhälle, hur svårt är det att ta upp telefonen och säga som det är. Hur gammal man är sitter inte i åldern, den sitter i huvudet och hur man beter sig och han är inte äldre än mig när det kommer till detta och jag vet om det. Det är inget jag tror, utan något jag kunnat lista ut. Med tanke på hur han betett sig, så enkelt är det. Jag vill egentligen inte prata om det, men när ska människor lära sig vad som rätt och vad som är fel, alltför många verkar inte förstå hur saker ligger till.

En annan sak jag börjat fundera över, är med undantag några få människor, varför det bara är jag som ska höra av mig? Det finns de som hör av sig till mig och vi har en ge och ta relation, men vissa människor hör man inte av ett smack ifrån om man inte själv hör av sig, varför beter sig människor på ett visst sätt när de vet att jag inte tycker att det är okej att göra på det sättet. Jag tänker inte nämna namn, men jag börjar bli heligt trött på att vara den som hör av mig hela tiden, vill ni ha en relation med mig, se då banne mig till att ni hör av er. Visst kan jag förstå att man inte kan höra av sig hela tiden, men någon gång ibland kanske, oavsett av vad ni vill prata om. Som jag sa innan, detta gäller inte alla, men ändå några människor. Och om ni tar åt er av detta, ja då är ni nog en av dem. Så enkelt är det. Enough is enough, jag orkar inte vara den enda som hör av mig.

Nu har jag fått ur mig lite, jag skriver mer sen.

xo xo
Ciao!

A failure is just a failure, nothing else... Cope with it or leave...

Jag har inte varit på humör för att göra något överhuvudtaget alls, skriva något, säga något eller att känna något. Men idag skriver jag för att få ur mig det som jag måste få ur mig. Jag känner mig fastspänd, inträngd i ett hörn som jag inte kan lämna alls. Utan totalt inklämd mellan mitt egna jag och verkligheten som jag vill leva i. Det är så mycket jag måste ta tag i och få klart och det ska jag börja med, ska rita skisser ikväll och gå igenom alla mina tyger och se vilka mamma kan ta och vilka jag vill ha kvar, jag har en superklar idé i huvudet som jag kommer förverkliga, nu gäller det bara att sätta i gång om man säger. Jag har så mycket kreativitet i huvudet och det bara väller ut, men jag vet inte var jag ska börja, måla inatt hade jag tänkt göra.

Nåväl, jag tänker försöka få tillbaka min kämparglöd, det jag brinner för helt enkelt, men jag är för rädd för att misslyckas att jag inte vet vad, men något inom mig har en gnista kvar som håller på att tändas och brinna igen, dags att försöka igen kanske? Och till andra inte bara till mig, vad vet jag egentligen? Jävligt mycket om man tänker efter, jag har väldigt mycket jag kan lära mig av och väldigt mycket jag kan ta itu med och få klarhet i. Jag vill stå stark i mig själv, inte i någon annan, så enkelt är det. När ska jag våga leva det liv jag vill leva utan att kompromissa om mig själv? Kommer jag någonsin få det jag eftersträvar, men är det inte ett misslyckande att ge upp innan jag ens försökt. Utan att misslyckas så kan du inte lyckas, eller hur man nu ska säga det. Men misslyckas måste jag våga mig på. Jag vill vara den kreativa människan jag vet att jag verkligen är. Jag är kreativ genom mina kläder jag bär, väl medveten om vad jag ska och inte ska ta på mig. Aldrig en liten bit av osäkerthet finns i mina kläder, den dagen jag sätter på mig något jag känner mig osäker i, den dagen är jag körd, det vet jag. Då har jag misslyckats på alla plan som är möjliga, för jag vågar och jag ska fortsätta att våga. För fashion is my passion, som man så fint säger.

Jag kommer att bli något, oavsett vad människor säger och jag kommer att klara av att ha ett liv med barn, samtidigt som jag kommer axla min karriär, det måste jag göra, annars är det ute med mig. För jag eftersträvar det och jag tänker låta det gå som det går. Så enkelt är det med det.

xo xo
Ciao!

Love is gone...

Jag vet inte hur jag summera det som hänt på senaste, så jag låter bli. Jag pratar med mina vänner om det och jag får ut ganska mycket frustration, irritation och sorg över det. Men jag klarar mig, oavsett, vi har inte stängt dörrarna helt och hållet ännu, men just nu så finns det ingenting som vi kan hämta. Men kärleken är egentligen inte försvunnen. Inte från min sida.

Jag träffade min fru igår och hade det jättetrevligt, handlade hem lite nya böcker och sånt, vilket jag tyckte var värt det. Böcker är alltid bra att ha, så resonerade jag iaf. Jag älskar min fru. Hon är äkta och fan vad hon får mig att le och glädjas över att jag har henne i mitt liv.

Idag ska jag träffa Frida och det ska bli jättemysigt. Det ska det verkligen bli.

Nu kilar jag. Jag är inte på humör.

xo xo
Ciao!

It hurts...

Det gör ont när knoppar brister... Det gör väldigt ont.
Jag är inte bara ledsen, jag är förbannad, arg och irriterad över hur han behandlat mig.

Det gör bara ont, men det går över.

You think that you are strong, but you are weak...

Nu har jag varit vaken i flera timmar, sov 7 timmar i natt ungefär och då gick jag och la mig klockan två, så om detta är början på en period i mitt liv, då jag inte sover speciellt bra igen. Det vet jag inte, jag hoppas innerligt att det inte är det. Jag vill ha min sömn. Inget mer än det, ändå är det så svårt att få sömnen att fungera.

Problemen i paradiset växer sig stora just nu, jag vet inte alls hur jag ska tackla saker som kommer i min väg. Jag är inte bra på detta. Men Anna och Kristine hjälper mig något enormt bara genom att tala visdomsord med mig. Och vad jag måste göra för att kunna bli kvitt de orosmoln som svävar omkring mig. Men men, time will tell.

Nu ska jag kila, jag orkar inte skriva mer idag.

xo xo
Ciao!

Konst del 1.

Kan jag få stiga av jorden nu, denna värld fungerar inte för mig. Jag klarar inte av kärleken, eller lyckan, eller sinnesförvirringen. Den är total.

Har ni tänkt på att
även om jag andas
kanske jag inte lever

Jag orkar inte mer.

Glad Påsk!

Idag hinner jag inte skriva så mycket, men det är väl dags att säga Glad Påsk och hoppas att ni har en jättefin sådan! Ikväll gäller Hocico på allhuset och jag ska iväg om 1 timme ungefär och jag är inte ens i närheten av klar, lagom kul.

Hahaha, jag mår ganska okej, men det har varit bättre. Men ikväll ska jag ha det superkul!

xo xo
Ciao!

Lipstick Jungle vs Cashmere Mafia!

Jag kan inte bestämma mig för vilken av serierna som är den bättre av dem, de har olika små finesser som gör att de blir speciella. Inget slår dock SATC självklart, den banade väg för de serierna som kommer nu och visst är det liknande saker som händer i de två nya serierna som konkurrerar med varandra. I den ena har vi Candace Bushnell som skrivit boken Lipstick Jungle (som jag förövrigt ska läsa) och i den andra änden har vi Darren Starr som producerade SATC, så att serierna liknar varandra är inte något konstigt. Candace Bushnell skrev trots allt Sex and The City spalter och publicerade en bok i samma namn och Darren Starr producerade hela SATC. Så vad är då speciellt med dessa serierna om man bortser från liknelsen med SATC, jo det handlar om karriären, om kvinnor som ligger i toppen och hur det går för dem, hur de hanterar sina privatliv med sina hektiska jobb, nu pratar vi alltså om kvinnor som den riktiga toppen och hur de känner varandra.

Jag dras till hur de olika karaktärerna verkar ha funnit varandra, i den ena serien redan på Business School och i den andra genom att de ligger på topp, det är väldigt intressant det samt även att se hur de tar ställning till allt från vardagliga problem till att inte veta ett skit om vad som hänt. Som livet faktiskt kan se ut för vissa människor, kanske inte de normala människorna, men ändå det finns någon verklighet i dessa serier som gör att man känner igen sig. Okej, man är inte bland toppen, men man känner igen stressen, behovet, bekräftelsen, kärleken och vänskapen man har till människor och får från människor.

Så vilken vinner, just nu ligger de väldigt lika för mig, jag får se vilken som drar det längsta strået, SATC har redan gjort det, men dessa är faktiskt jävligt bra serier.

xo xo
Ciao!

Time is waiting, no hesitating...

Hur definierar man kärlek? Är det genom att tala om för en person vad man tycker om denna, eller hur man uttrycker sig fysiskt? Är det någon balansgång mellan de två sakerna, såsom att det både är psykiskt och fysiskt? Jag har för många frågor om hur man ska ställa sig till kärlek, att jag snart inte vet var jag ska vända mig, ty ingen tycks ha något riktigt bra svar som tillfredställer mina frågor om kärlek, livet, döden och de omättligt många andra sakerna jag försöker att insupa och lära mig mer om. Men om man definierar sig själv som en kärleksfull människa, betyder det att andra gör det? Ser de samma saker som man själv ser, eller är deras bild helt annorlunda mot vad ens egen är? Och kan vi verkligen röra oss i en värld där yta tar så pass mycket plats att det inte finns något rum för djupet inom människan?

Om man utgår att det finns både en ytlig och en djup sida inom en människa, varför är så många människor så tråkiga att möta, så trista att se på, så blasé som de kan bli. De är som kopior efter varandra, ingen är unik i det mönster jag försöker se. Nu kommer det, som alla säger, varje människa är unik, men du är inte ensam om att vara unik. Så är du verkligen så unik som du tror att du är, eller är det bara vad vi intalar oss, för är det inte så att vi har våra dagliga rutiner och våra dagliga vanor precis som alla andra? Vi vill gärna se oss som unika, det tror jag. För då för man en känsla av att man är lite speciell, men är vi verkligen det? Något inom mig säger att vi inte är det, utan att vi kanske föds som original och dör som kopior, det är något jag tror. Vi efterapar människor beteenden, handlingar och tillvägagångssätt och försöker oss på att efterlikna dem, är vi så mycket bättre då? Vill man dö som en kopia? Jag vill inte det. Jag vill leva ett annorlunda liv och jag tror också att jag kommer att göra det. Men den som lever får se.

xo xo
Ciao!

At least say hello...

Jag har fått ordning på min dygnsrytm igen, jag sover 8 timmar eller 9 varje natt och det känns helt okej, så ligger det till. Men jag vill sova utan mediciner och inte som jag sover med dem nu. Visserligen är det inte bara sömnmedicin, men det ska vi inte prata om. Så är det.

Jag vill sy, skapa och göra något roligt av min tid, men jag kommer inte på vad jag vill göra, utan står lite lamslagen av att jag har så mycket inom mig, som inte vill komma ut i någon form alls. Imorgon ska jag prata med Anna, det ska bli riktigt mysigt att prata med henne, det var ett tag sedan vi pratade. Jag saknar henne enormt, önskar så att jag kunde träffa henne snart, men nej, det blev ju inte så att jag ska åka med tattoo-båten, men hon får allt ta och komma upp snart så vi kan göra Sthlm osäkert, jag har sällan så kul som jag har med henne som när vi går ut. Det blir så jäkla kul då och jag värdesätter min tid mycket högre än innan.

Jag måste rensa i min garderob, även om jag inte vill det, så måste jag det. Nåväl, det kommer väl som det kommer, inte mer än så. Haha! Jag är sämst på att rensa i min garderob, det är jag.

Nu kilar jag!

xo xo
Ciao!

Do I live in wonderland or in the real world?

Idag är det inte lika dåligt som det skulle kunna varit, utan helt okej faktiskt. Jag är grymt shoppingsugen, men det är som det brukar, det stillar sig aldrig. Behöver ständigt nya saker, vet ej om jag verkligen vill ha allt jag har, men ändå, det är som det är med mig. Min baby tycker att jag är hopplös och Big tycker att jag är som en groda utan ben, helt hopplös, men han säger det med blicken i ögat, haha! När ska jag växa upp och inse att verkligheten faktiskt ser ut som den gör och den kommer inte ändra på sig bara för att jag vill och känner att den borde göra det.

Madonnas nya låt tar sig mer och mer, från att inte ha gillat den alls, så har den faktiskt blivit riktigt bra, att hon vågar bryta av mot den musik hon vanligen gör, känns väldigt kul och låten är catchy och har ett beat som är riktigt sweet, jag gillar den stenhårt och ju mer man lyssnar desto mer gillar man den, dock vet jag att den kommer inte bli lika bra som Hung Up, eller några av hennes tidigare låtar. Frozen står fortfarande som första plats för mig och det kommer så förbli.

Jag har inte så mycket mer att säga idag, men jag skriver imorgon och lite så.

xo xo
Ciao!

Come and Get Me!

Jag avskyr bilddagboken, den är seg, urusel och det dräller av icke-vettiga människor där. Nu ska jag inte måla fan på väggen, men varenda gång det börjar bli bättre med bilddagboken så ska de göra något så att det blir betydligt mycket sämre igen, orkar jag med det? Nej, det gör jag inte. Jag orkar verkligen inte och det är inte det att jag är lat, men att internet ska vara så segt, att det knappt går framåt - det står bara still! Inget annat, kära vänner, inget annat. Så ska jag skrota bilddagboken, som jag har haft funderingar på väldigt länge nu, eller ska jag stanna kvar? Den frågan kommer nog besvaras inom den närmsta framtiden. Det tror jag allt.

Jag mår inte okej, saker är inte bra och jag vet att det är kärleken som spökar väldigt mycket just nu, men under det ligger saker som kommer grävas upp till ytan igen, som jag begravt ganska så djupt inom mig, underliga saker som jag helst av allt inte vill prata om med någon, men som jag måste bearbeta och det är det jag vet att jag måste göra. Hur jobbigt och hårt det än kommer att vara, man måste hela tiden tänja på sina gränser och se till att man klarar av nästa steg också och inte bara trycka undan allt som jag alltid gör, utan för första gången ta tag i det och gå vidare. Det är mycket som händer nu, mycket som händer imorgon, i övermorgon och hela tiden känns det som, ändå händer ingenting alls. Jag står still, men jorden snurrar för fort och jag kan inte kliva av. Kan man avsäga sig kärlek och mänsklighet? I sådana fall gör jag det.

Idag släpptes Madonnas nya singel btw, måste få ner den, haha! Det är ju Madonna <3
Jag vill ha nya kläder, men de vill jag sy, så det så.

xo xo
Ciao!

You only see what your eyes want to see...

Denna låt symboliserar idag.

Skriver senare.

I'm not a quitter, because a quitter never wins...

Jag sov ganska länge idag, med tanke på att jag kom hem sent men jag kunde somna ungefär när jag kom hem i morse i alla fall, vanligen ligger jag vaken i mer än 2 till 3 timmar innan jag kan somna, men nu somnade jag och det var skönt, men jag sov bara som vanligt till 10 och vaknade av att jag var hungrig och så. Snart ska jag väl sova igen, tror jag. Ska upp tidigt imorgonbitti och göra lite ärenden, lagom kul att göra saker på morgonen, men sånt är livet.

Kärlek är svårt, det har jag märkt, det blir inte lättare heller ju mer man saknar någon, utan snarare svårare, varför sätter jag mig i en sits som jag inte vill sitta i. Jag vill inte känna något för någon, jag vill vara fri, kanske är det därför jag beter mig som jag gör, så att människor ska fly från mig för att jag inte vågar. Men jag ska väl någon gång våga och se till att jag också kan få ut lite kärlek i livet, eller kärlek som till en person speciellt, för kärlek har jag redan i mitt liv, så enkelt är det. Jag är rädd, super rädd för att vara ärlig. Det är tänk om hela tiden, jag vet inte alls. Det känns så fruktansvärt konstigt just nu, men det kanske tar sig? Jag ska väl inge ge upp, jag är ingen quitter, som man så fint kan kalla det. Nej, jag tänker bannemig inte ge mig, förrän han säger det som han skulle kunna tänkas säga. Innan dess, nej. Jag tänker hoppas.

Nu ska min bror sitta och skriva, skriver imorgon.

xo xo
Ciao!

New York, New York?

Idag ska vi ha släkten här, haha! Så roligt med släkt, nej, jag önskar att jag inte vore här idag faktiskt. Men det är inte varje år ens mamma fyller 50 år, faktiskt. Så nu vet ni hur gammal hon är också, haha!

Jag har nästan inget vettigt att säga idag, jag är trött, var inte ute igår, jag orkade inte. Ska på Hootchy ikväll och parta loss med alla, woho! Party, party liksom. Ska bli sjukt roligt. Det blir till och med förfest för min del! Ännu mera otippat om man säger så.

Jag ska kanske till New York i höst om allt blir som planerat så att säga, med älsklings Kakan, det blir grymt nice att åka till NY och se allt som den staden har att erbjuda ^^ Hehehe! Det är riktigt riktigt spännande det här, att resa bort så pass långt, där man kan insupa en helt annan värld känns det som. Wohoo!

xo xo
Ciao!

No truth, All pretention raise your hand to give attention....

Det är svårt att sluta röka, har jag märkt, det är inte lätt, men jag har trappat ner enormt mycket, det ska jag säga. Men man måste bestämma sig för att sluta helt och jag kan inte röka en hel ciggarett längre utan att må illa. Det är ett bra tecken tycker jag, eller?

Igår var det Helter Skelter, idag är det 90's och imorgon är det Hootchy Kootchy, varför ska allt ske under samma helg, samtidigt som min mamma ska ha släkten över imorgon och min mormor och morbror kommer upp idag. Och jag vill bara försvinna hemifrån just nu. Nu skulle det vara skönt att ha ett eget litet boeende som jag kunde försvinna till, så jag slapp släkten, jag tycker om min släkt, men jag orkar inte just nu, det blir för mycket. Så enkelt är det. Snart ska jag gå och städa klart mitt rum, så att det är fint när mamma kommer hem, men jag har klädkris, jag har ingenting att ta på mig ikväll eller imorgon och nu måste jag se till att inte få i mig alkohol, så enkelt är det. Var tog min gräns vägen. Jag har en gräns och den måste jag kämpa för att få tillbaka, jag ska begära alkoholfritt nu, det är det som är grejjen, alkoholfria drinkar, det funkar ju. Haha!

Jag orkar inte riktigt med situationen som har uppstått utan jag är lite disträ och vill inte riktigt vara med längre, men jag tänker inte ge upp, jag har bara lusten att för första gången kasta in handduken och lägga mig i min säng och inte gå upp förrän jag har ett bra liv, om jag ens kommer att få det? Jag vet inte, faktiskt. Ska försöka ladda ner en serie som ska börja sändas och se om den är bra, för jag tänker bannemig inte titta på något om det inte är bra. Det låter verkligen som en rip-off på SATC, för att vara ärlig, det låter verkligen så.
Åååh, jag vill åka ner till Anna och titta på SATC, mysa och bli bjuden på god mat, men jag sitter uppe i Sthlm och kan inte röra på mig dennna helg, eller nästa, eller veckan efter det. Jag hoppas innerligt att jag kan åka med på tattoo-båten, då får jag träffa Anna, det skulle vara så sjukt roligt och träffa en massa annat spännande folk. Hihi!

Jag lyssnar på Marianne Faithfulls hesa stämma och hon är riktigt grym.
Nu kilar jag.

xo xo
Ciao!

Tired, tired, tired...

Idag är jag trött, trött och åter trött. Det kommer inte komma något vettigt ur mig, förutom det att jag försöker sluta röka.

Nu ska jag vila en stund för att sedan gå på babys klubb, hehe!

xo xo
Ciao!

Is there a hero somewhere, someone who will never walk away...?

Idag är det min mammas födelsedag och hon fyller jämt, det har gått så fort, det känns som om tiden bara rinner ifrån mig och jag vet inte vad jag ska göra med det. Men jag vet att jag har en framtid som jag måste kämpa för att få, jag vill bli något, precis som min pappa har blivit, han har kämparglöd i sig och det har min mamma med. Jag vet att jag kommer lyckas på ett eller annat sätt och det för min egna personliga del, jag struntar faktiskt i hur många jag kommer tampas med på vägen, men det lär väl bli en del jag kommer jobba med. Så enkelt är det.

Nu står det mellan tillskärarakademin och modeskolan och pengar, det är där det ligger, i hur mycket pengar jag kommer att ha råd att spendera på att bli det jag vill och hur jag kommer ta mig fram senare i livet, det kostar att ligga på toppen, men vill man till toppen så vill man och jag vill ta mig någonstans där jag kan utvecklas, hela tiden, aldrig sluta, utan alltid ligga steget före om man säger så.

Jag vill sluta med medicineringen nu, för jag mår inte bra av att medicineras längre, jag sover inte utan medicin, men vad ska jag göra? Jag ska prata med min läkare om detta och se vad som kommer hända, jag måste bara lära mig att leva utan mediciner, det är ett måste nu. Samt att sluta röka, men det är jävligt svårt att sluta med saker som ger psykisk stabilitet och man inte vet hur det blir utan, så enkelt är det. Jag kanske ska prova en helg då jag sover så lite som möjligt för att få tillbaka min riktiga sömn som inte beror på mediciner, men jag behöver det, det säger till och med min läkare, hon kommer inte ändra på dem. Så enkelt är det. Men jag hoppas...

Jag känner mig inlåst i mig själv, så är det också, jag vill vara lycklig, men jag är inte lycklig med mig själv, jag är varken lycklig eller ledsen, snarare melankolisk, det är nog ett bra ord att sätta på det. Nu orkar jag inte skriva mer.

xo xo
Ciao!

This is my rifle...

Jag borde städa, göra i ordning mig och ta det lugnt, försöka lära mig sova utan mediciner, sluta röka, allting på samma gång. Hur ska jag lyckas hålla ihop mitt liv? Jag vill sluta röka, men det är jävligt svårt att sluta med något som man mår bra av psykiskt, för inte mår jag bra fysiskt av det. Så enkelt är det. Jag ska börja på sjukgymnastiken igen, försöka börja träna yoga och pilates och få en väldigt fin och slimmad kropp, inte muskulös, för det vill jag inte ha, men vältränad och fin, inte som den ser ut nu och då handlar det om rätt mat och rätt träning för mig. Jag funderar på att strunta i fibromyalgin, jag orkar inte med den, den har funnits där så pass länge nu att jag inte orkar längre så enkelt är det.

Jag vill så gärna åka till Arvika i år, Combichrist kommer, så jag ska försöka övertala människor några människor att vi ska åka, haha! Så jävla sweet och sen till Wacken med baby om det så att säga, funkar mellan oss. Vilket jag hoppas på. Jag hoppas verkligen det. Jag funderar på att fråga om jag kan komma upp i slutet av mars till honom, stanna över en helg och sedan åka hem. Visserligen kanske inte helgerna är bäst, men det funkar för oss. Jag ska snart iväg men jag har jättemycket tankar jag vill dela av mig med, som jag vill försöka få ur mig, men som jag kommer välja att ha kvar inom mig, pga personliga skäl.

Jag vill se Matrix, nuuu!!!

xo xo
Ciao!

Stewie!

Which Family Guy Character Are You?
	You are Stewie. You are a baby and an evil genius.
Find Your Character @ BrainFall.com

Hahahaha!

Another day has begun and I'm just wondering...

Ännu en vecka har tagit sin början och jag har ingen aning om hur den kommer att sluta, jag hoppas att den slutar på ett bra sätt och inte på något annat. Jag lyssnar på väldigt mycket synth och trance just nu, har kommit in i en sådan period.

När skrev jag senast om kärleken, då jag ifrågasatte saker om vad kärlek innebar och vad den skulle göra för en människa. Jag vill fortfarande ha någon som sveper mig under fötterna och gör mig helt galen av lycka. Jag vill ha förtärande, okuvlig, romantisk, kan inte leva utan varandra kärlek och jag vet inte om jag någonsin kommer att få den, eller om jag lever i en drömvärld där allt bara är vitt eller svart, ingen gråzon, för en gångs skull vill jag ha en gråzon, jag vill inte vara svart eller vit, jag vill vara en blandning av färger, en männsika man kan se på utan att känna förakt eller avsky eller något liknande, bara en underbar människa, men det vet jag att jag inte är. Och nej, ni behöver inte vara oroliga att jag har en svacka, för såhär har jag det hela tiden. Det handlar inte om min utsida, utan min insida, hur jag inte kan läka mig själv, hur jag än må försöka, det är nästan lönlöst känner jag att försöka komma mig nära, jag kan släppa in människor en bit, men inte så pass långt in som jag önskar att jag kunde. Malin har dock en förmåga att krypa in under mitt skinn men hon är den enda, många andra tror att de känner mig, men Malin gör det.

Jag har sådan lust att se Matrix just nu, bara några delar av den, så den måste jag köpa hem, liksom, Matrix är Matrix, en av få filmer förunnat att vara bra inom den genren.

xo xo
Ciao!

An absolute fine weekend!

Ja, idag är en sådan tråkig dag då man önskar att man bara hade en nära vän att prata skit med och bara vara, kolla på SATC, käka popcorn och bara mysa. Sådan dag är det idag. Jag vill verkligen inte sakna människor som jag saknar dem, det blir jobbigt då. Jag önskar så att jag inte hade så mycket tid att tänka på och det kommer jag inte ha i veckan, ska städa ur hela mitt rum, mamma fyller 50, träffa min bästa vän, baby kommer ner, gå ut några dagar, hallå, det är först torsdag då baby har sin klubb helterskelter och sedan 90's på fredag och sedan blir det väl Rocks eller något på lördag, haha!

Hade jättekul igår på Rocks, dansade så det sved lite i fötterna till all möjlig sorters musik. Dolly Parton, Eurythmics (stavas det så), och all möjlig musik på ett rockställe! WOHO! Super roligt. Jag hade det jätte jätte roligt igår, så roligt har jag nog inte haft på ett bra tag, hahaha. Först blev det lite filmtittande hemma hos Daniel och vi kollade på Anchorman och sedan drog vi vidare vissa av oss till Rocks, andra till Medusa, större delen drog till Rocks, där man träffade alla gamla vanliga ansikten som jag för en gångs skull blev jätteglad över att se. Hälsade på nya människor och hoppas skapa nya kontakter, det är alltid roligt, Sthlm tar aldrig slut. Det är dock synd att jag missade den nya klubben som var i fredags, men det blir igen, antar jag. Haha! Jag är inte så deppad när jag skriver om detta, men något tynger mig. Allt har inte en naturlig förklaring. Det har det bara inte. Jag hoppas att jag får tag på baby imorgon, för jag vet att jag måste prata med honom om några saker.

Har hittat en ny drink btw, den var riktigt riktigt god. Sådana ska jag be baby göra åt mig när jag träffar honom igen. Mihi. Jag saknar honom, och jag vill inte ha all den här tiden att sakna någon så mycket som jag gör. Jag vill vara en upptagen kvinna. Vilket jag är. Ska ringa två läkare i veckan och sedan ska jag försöka få en remiss till en dietist och börja äta sunt och normalt, det är vad jag känner att jag måste i alla fall.

Nu ska jag kila!

xo xo
Ciao!

She must fly...

Detta är ren skär njutning för ett sinne som är deppat. Jag älskar denna.

You're my red star...

Jag saknar mina vänner så det gör ont i mig, speciellt ni som jag inte sett på ett tag. Detta är inte roligt. Jag vill träffa er, jag vill ha er nära och inte så jävla långt ifrån mig. Flytta upp till Stockholm vettja! Det tycker jag, jag vill visserligen lämna Stockholm för London, men det är en annan femma. Det är helt annorlunda, bara så att ni vet.

Jag saknar min baby också, detta romantiska tjaffs som jag älskar känns bara för långt borta nu när jag inte är i närheten av honom. Jag blir så less på mig själv, varför ska jag känna såhär när jag inte vet vad han känner för mig alls. Det känns lite konstigt för att vara ärlig att sakna någon, på detta sätt, jag säger ju det att jag inte är van vid detta och att inte få tag på honom gör bara saken jobbigare, är detta kärlek? Tillåter jag mig själv att känna kärlek inför en annan person, när jag i vanliga fall aldrig skulle göra det, vad är mitt problem egentligen? Att jag är så rädd för vad som kommer hända att jag rymmer bort från detta, ska jag göra det. Nej, jag tänker inte låta mig själv fly denna gång. Jag vill känna detta. Jag vill känna att jag lever. Så enkelt är det.

I sommar ska jag och min bror börja gymma och träna. Jag ska sluta röka, äta mer mat, enligt honom, svåra saker för mig. Med tanke på att jag behöver min rökning. Nu ska jag kila, det finns bättre saker jag måste göra.

xo xo
Ciao!

I wish for this night time to last for a life time...

Kääääääääääärleeeeeek!

So get ready here I come...

Dags igen då, att skriva om dagens aktiviteter, jag har sovit halva dagen. Jag är så hemskt trött just nu. Jag orkar ingenting alls, en enorm trötthet har lagt sig över mig och jag vet inte hur jag ska axla den. Men det löser sig, som allt annat. Det intalar jag mig själv att det gör, för annars skulle jag inte klara av saker. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag, jag är ganska tom på känslor, men ändå så full av dem. Jag försöker att hitta någon balansgång mellan att vara lugn och sansad till att inte stressa upp mig i onödan. Men det är svårt att hitta balans mellan olika stadier, när man aldrig hamnar i ett normalläge. Ska man säga så?

Jag saknar min baby, ganska mycket också. Det är lagom kul att sakna på det här sättet om jag säger så, jag vill inte sakna. Jag vill inte känna, jag vill inte, men jag har ändå så mycket känslor i kroppen som jag inte kan säga nej till. Jag tycker om honom och det ganska mycket.

Nu ska jag dricka apelsinjuice och baka paj.

xo xo
Ciao!

I'm looking through the looking glas...

Idag har varit en tuff dag, jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta dagen, men den var tuff, satt hos en psykolog i över två och en halv timme för att göra utredningen och den har bara börjat. Jag är lagom rädd för detta om jag säger så, vad kommer slutsumman av allt detta hamna? Jag vet inte om jag vill veta längre. En stor del vill veta, samtidigt som en del inte alls vill veta som flyr in i skuggorna för att söka skydd. En del av mig flyr just nu, jag behöver fly från verkligheten en stund. Jag måste ta hand om mina bröder och de går före allt annat om man säger så. De är mitt allt. Jag och min stora lillebror, har kommit varandra väldigt nära bara på den senaste veckan. Och jag är så stolt över att få kalla mig storasyster till mina bröder. Stoltare kan man nog inte bli.

Jag vill att det ska bli sommar snart, picknick i det gröna, mys och en hel del annat. Inte detta kalla väder som kommit för att stanna, även om man känner våren i luften, för det gör man. Det är kylig vår. Ingen snö här inte, tacka det säger jag bara. Men jag vill få vårkänslor i kroppen, så att jag blir varm och pirrig, visserligen blir jag redan alldeles varm inombords när han ler åt mig, men jag vill lära känna honom, för första gången vill jag lära känna en person innan jag ger mig in i något som bara skulle kunna bli fel. Stort steg för mig, det där. Samtidigt är jag rädd, det är min självkänsla som spökar, för inte fan är den bra, så enkelt är det. Men han tycker om mig, det känner jag på mig att han gör. Och jag får inte träffa honom förrän nästa vecka och det är jobbigt. Riktigt jobbigt, jag är inte van vid att sakna någon på ett sådant här sätt och det har jag sagt innan. Men romantik kan jag säga att jag får nu, så det skriker om det och jag tackar och tar emot. Det är ljuvligt. Romantiken har inte försvunnit helt, det finns fortfarande de som vill ha kvar det romantiska i livet. Livet är för kort för att ta bort romantiken som baby säger. Så gå nu ut allesammans och var romantiska mot varandra.

Jag skriver mer senare.

xo xo
Ciao!

And I can feel it coming in the air tonight...

Just nu är saker inte speciellt bra, jag har precis avslutat en kontakt som jag haft i över två år idag och jag vill bara gråta. En trygghet har försvunnit från mig och jag står nu ensam i stormen som river runt omkring mig, en väldigt otrygg storm och jag vet inte hur jag ska handskas med saker som nu kommer, men den som lever får se. Men bra mår jag inte. Jag vill skrika, gråta och bara känna mig liten, men jag ska vara stark och klara mig ur detta som jag gör med allt annat. Jag får väl rida ut stormen och se till att allt blir bättre, men jag vet inte. Jag står med ena foten på plattformen och den andra utanför. Ni som känner mig vet vad det innebär.

Jag saknar honom redan så mycket att det blir jobbigt. Detta är inte normalt för mig, utan en helt ny känsla som växt fram. Saknad inför en person på detta sätt. Jag saknar mina vänner på ett helt annat, men denna känsla inombords är helt ny, den skaver lite, för jag vet inte hur jag ska vara eller inte vara. Men jag är så fruktansvärt bekväm med honom. Och det ger mig en trygghet jag inte är van vid heller, men vi tar det lugnt på den fronten och ser var det bär oss. Så enkelt är det. Men fnittrig blir jag när jag är i närheten av honom och jag är väldigt förtjust i honom.

Jag ska inte skriva mer idag, för idag är ingen bra dag överhuvudtaget, så jag skriver mer imorgon och hoppas på en bättre dag.

xo xo
Ciao!

Angels They Fell First, But I'm Still Here

Jag älskar denna låt!
Tarja och Nightwish ska vara tillsammans.

Is this love?

Nu har jag inte skrivit på några dagar, men helgen uppe i Gävle var full av kärlek. Jag tror att jag gillar honom ganska mycket.
Jag hinner inte skriva mer just nu, min bror ska sitta och skriva på en uppsats som ska in idag.
Men jag skriver senare.

xo xo
Ciao!