FIT or St. Martins?

Igår pratade jag med min pappas morbror, vars son har gått på FIT (Fashion Institute Of Technology, för er som inte vet), HALLÅ! Förstår ni, han ska även fortsätta att gå där och läsa mer kurser, min ja, gammel farbror (blir det så?) han är farmors bror, sa att jag absolut måste söka mig dit när jag gått ett år här i Sverige, så ja, vem vet, jag kanske söker mig till New York och pluggar där istället för i London om ett till två år, snacka om lycka att komma in på FIT eller St. Martins, det skulle vara det bästa om man säger så. De är de absolut högst topprankade modeskolorna i världen. Om man kommer in där vet man att man är bra, så enkelt är det. Oh, jag längtar tills jag börjar plugga, ska bli sinnessjukt roligt. Även om det innebär nu för minst 5 år framöver att jag inte kan ha fritid överhuvudtaget så är det ett pris jag är villig att betala. Så om ni inte ser så mycket av mig i fortsättning vet ni vad det beror på. Jag kommer definitivt söka mig utomlands när jag känner att jag har tillräckligt mycket kött på benen och då säger jag, bye bye Sverige och sticker. För en framtid här i Sverige, det har jag inte. Det vet jag redan. Så, jag kommer lämna Sverige, det vet jag. En designer har ca 7 levnadsår här i Sverige, utomlands kan du bli enormt mycket större. Och ja, jag kommer att specifiera mig på damkläder, det vill jag. Mansmode är jag inte mycket för. Av någon anledning, haha!

Det var riktigt roligt att prata med min gammel farbror igår, han är väldigt lik min pappa i sitt sätt att vara och tänka, det märker man, han är även väldigt positiv till livet och allt därtill. Jag tycker genuint väldigt mycket om honom. Samma sak gällde min farmor, även om jag aldrig kunde prata med henne, så fanns hon alltid där. Jag är enligt pappa väldigt lik min farmor, vilket är jobbigt stundtals då jag vet att hon gjorde så mycket bra saker för människor och var en sådan storsint människa i sig. Visst hon hade sina brister, men hon var en riktigt bra människa. Nu är det lite över 4 år sen hon dog. Vilket är så synd. Jag saknar henne något fruktansvärt.

Nåväl, imorgon är det kanske bussstrejk, det märker jag väl i morgonbitti när jag kollar SL, hm. Ja, vi får väl se. Om 3 dagar åker jag upp till Gävle för att träffa baby och mina brudar, det är bra det.

xo xo
Ciao!

Don't give a fuck what people say, Glad your piece is just for show, Rape it, snake it, don't let go...

Att jag missar dessa på Arvika är inte helt okej, inte okej!

This shit will fuck you up...

Varken igår eller i förrgår orkade jag skriva, har haft fullt upp med att göra i ordning mitt rum, haha! Igår stod jag i total förvirring när jag skulle rensa bland alla mina tröjor, toppar, blusar och liknande. Jag kom fram till att jag har över 50 klänningar och ja, då har jag inte räknat alla, haha! Snacka om I-landsproblem. Varenda gång jag går ut, känner jag att jag inte har något att ta på mig, varför? Kan det bero på att jag har för mycket kläder att välja mellan? Eller vad beror det på? Jag tror att valmöjligheterna för mig är för stora och då känner jag varje gång att jag inte har något att ta på mig.

Igår vann Spanien EM för första gången på 44 år, jag hejjade på dem, haha! Jag är vanligen inte något stort fan av fotboll men detta var roligt, hahaha! Jag är den minst sportiga personen som finns om man säger så.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men något borde jag väl kunna få ner, mer, men vad? Det kanske kommer lite senare? Jag uppdaterar sen.

xo xo
Ciao!

And it's been so long...

Idag har jag svarat på nästan alla mina kommentarer i min bilddagbok och det var en del om man säger så. Och jag valde att inte svara på alla, utan de flesta bara, men 220 stycken kommentarer är mycket om man säger så. Haha! Jag vaknade klockan halv 7 imorse av att jag nu visst hade sovit klart och av en mage som mådde sådär lagom bra. Jag fick upp all min mat igår, lagom nasty om man säger så. Så det enda jag fått i mig idag är Proviva för att jag inte ska må ännu mer illa, än vad jag redan gör. Det går väl lagom bra om jag ska vara ärlig.

Idag är även mitt tvättdag, då jag tvättar alla mina kläder och får dem rena, det går ganska bra, blev bara 5 stycken maskiner, haha! Av bara min tvätt då, jag är bra.

Nu orkar jag inte skriva mer idag, måste få i mig lite mat...

xo xo
Ciao!

Trick your brain to set the score, can you take the pain at all?

Jag har inte så mycket att säga idag, men ändå så mycket i huvudet att det snart sprängs. Jag förstår inte att jag kan tänka så mycket som jag gör, jag tänker tills jag faller in i apati, för att jag inte orkar tänka mer. Så enkelt är det, men ändå så komplicerat, nåväl, tar jag mig igenom detta så vet jag att jag kommer att bli starkare, det vet jag.

Här hemma tittar de på fotbollen och jag är inte ett dugg intresserad, vill hellre sitta och sy, men jag är för trött för det, haha! Lagom bra dilemma, men det löser sig, som allt annat. Vad ska man annars göra? Tro att inget kommer bli bättre, jag tänker fortsätta kämpa för ett bättre liv, om jag nu kan få det, men jag kanske får lära mig leva med det jag har nu, det som dock känns lite tungt är att jag inte får träffa min psykolog förrän om 5 veckor, det är mer än en månad och det är lång tid för mig. Jag är van visserligen, har varit utan psykolog i nästan 2 månader, en sommar, det var tufft, men alla måste få semester och jag ska träffa läkaren i mitten av juli så totalt utan är jag inte, men man vänjer sig så snabbt vid att ha en psykolog att gå till minst en gång i veckan. Nu får jag vänta, men jag ska föra dagbok och skriva ner saker om hur jag mår, etc för att kunna påverka situationen runt mig, det kommer att gå bra. Jag tror det.

Kärlek? Finns den alls? Jag är oförmögen att veta om jag kan bli kär eller inte, förälskad, ja. Men hur vet man egentligen när man är kär? Är det när det är pirrigt att träffa en människa, eller när det är fullt med fjärilar runt omkring sig, som man vet? Eller kan det vara så att man bara vet om det, utan att det ens är en fråga om det är kärlek eller inte. Jag har inte svaret och ingen jag frågat har kunnat ge mig en bra bild över hur kärlek ska kännas, kanske är det så att det inte finns något bra svar på vad kärlek är, utan det är upptill varenda individ om vad det är. Men hur ska jag någonsin veta om jag kan bli kär om jag inte vet hur kärlek känns? Är jag så cynisk och bitter att jag verkligen inte tror på kärleken till och med, eller är jag bara som alla andra och tycker att kärlek är när man bara känner att det är något speciellt med en människa? Dessutom, var är romantiken, har vi totalt gått bort oss igen under detta århundrade, under 2000-talet, där vi tycker att romantik är det där ragget på krogen som bjuder på en drink, eller är det så att vi egentligen vill ha en riktig middag, rosor och allt som egentligen känns väldigt klyschigt? Är det det som är romantik, jag vet inte. Jag får väl se hur det vidarutvecklar sig hos mig. Jag kan bli förälskad, men inte kär. Är det otur eller tur? Slipper jag få mitt hjärta krossat på riktigt? Eller...

xo xo
Ciao!

Why do you love me, it's driving me crazy!

Dagens.
Mer än detta behöver ni inte veta, jag klarar mig.

xo xo
Ciao!

Little fascist panties, tucked inside the heart...

Jag är på väg uppåt igen, det känner jag. Det är inte lika becksvart som det var för några dagar sen, utan mer lite grått endast. Det börjar väl bli bättre hoppas jag i alla fall på.

Igår skrattade jag och grät ett om vartannat när jag såg SATC-The Movie, som var superbra. Men klädesmässigt blev jag lite besviken om jag ska vara ärlig. Jag trodde att det skulle vara mer som i serien, visst de har växt upp en del, men jag saknade Carries bohem look, hennes quirkyness och lite av det som verkligen var Carrie, hennes halsband, det såg jag inte ens skymten av. Lite synd tycker jag, även om jag älskade filmen, men det fanns vissa saker som jag verkligen saknade, som Samanthas sexliv, det promiskuösa över henne. Jag fann filmen både rolig och sorglig, jag skrattade och jag grät lite då och då, men det var verkligen en bra film. Men kläderna skulle varit lite mer, ja vad ska man säga, Sex and The City liknande, något har gått förlorat i filmen som var essientiellt i serien, vad kan jag inte peka ut just nu, men något saknade jag. Kanske kan det vara som Vivienne Westwood säger, "the cutting-edge fashion" som jag saknade, men ja, vissa kläder har jag inget att klaga på alls, men vissa andra saker, som de bar, nej, det går bara inte. Inte ens Carrie pulled it off om man säger så. Tyvärr, så de kunde gjort mer med kläderna.

Jag saknar honom och jag vet inte om jag vill något mer än bara ha honom på något annat sätt än hur jag har honom, vi får se. Han tävlar nu med Big om vem som verkligen är Big. Haha!

xo xo
Ciao!

Why do we crucify ourselfes?

Till den anonyma som skrev igår, vad ska jag sluta kämpa för? Jag kämpar för ett liv och det vet alla om. Självhjälpsböcker är jag inte mycket för, eller för den delen de som talar om att man ska sluta kämpa. Jag kommer att få kämpa hela mitt liv, tills jag dör, med tanke på vad jag vill jobba med, men det är inte därför jag mår dåligt, om du eller någon annan tror det.
Nåväl jag kommer aldrig sluta kämpa med mig själv, jag kommer att börja leva, men kanske inte som ni tror. Och anonym, är du någon jag känner, skriv under med ditt namn, snälla.

Ikväll ska jag se SATC med Kakan, lovely... Och mina händer funkar inte med mig, jag mår lagom bra.

xo xo
Ciao!

When you gonna make up your mind, Cause things are gonna change so fast...

Ännu en dag har passerat och jag finner mig själv i ett vakum, ett tillstånd jag inte kommer ur eller kan komma ut ur, jag sitter fast och behöver någon sorts upplyftning om man säger så. Någon som bara säger att saker kommer bli okej, förr eller senare. Jag tror senare, jag är inte redo att stiga ur min bubbla för att träffa världen utan jag sitter fast i den och även om jag inte är redo så känner jag att jag vill ut. Jag vill andas frisk luft och inte från det lilla tilltäppta hålet jag har som lufthål. Jag är i behov att någon sorts syrgas så att jag fortsätter att leva, även om det bara är, ja, tillfälligt just nu. Jag har en otrygg känsla inombords som jag inte kan placera. Igår föll jag in i apati, mot allt som världen har att erbjuda och kröp ner och somnade, för sömn måste jag få. Det är ingen hemma och jag sitter på nålar, jag går på nålar, det raspar i halsen och den är öm, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få detta att försvinna. Nåväl, ska jag vara tapper och fortsätta, eller ska jag slänga in handuken once and for all?

Jag vet inte alls mycket nu, därav lämnar jag allt annat åt andra, jag fixar det inte. Jag har beslut att fatta angående min framtid och jag måste göra det bästa valet för annars vet jag att jag inte kommer att må bra, men hur väljer jag? Det beslutet måste jag fatta inom två dagar.

xo xo
Ciao!

But I see your true colors, Shining through...

Jag är inte på humör, mitt psyke klarar snart inte mer... Jag tror att jag lägger av att tänka just nu, det hjälper inte. Jag orkar inte ens sitta här, vill krypa ner under täcker och vakna när allt är över, för helt ärligt min kropp orkar inte mer, den gör verkligen inte det. Varför vet jag inte, men någon anledning finns det alltid. Jag är invirad i ståltråd och det gör ont, varenda steg jag tar gör ont, jag går på nålar, utan att veta varför. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? Varför är jag inte benägen om att känna någon sorts kärlek alls, förutom till mina vänner och bröder. Det skulle hjälpa om brorsan kom hem nu, tror jag. Men han sover väl antagligen om jag skulle gissa...

På måndag ska jag se Sex and The City, vilket ska bli superkul, men jag kan inte le alls överhuvudtaget just nu, men att jag får träffa Kakan på måndag kommer göra att jag mår bättre, jag vet det. Jag mår överlag mycket bättre när jag träffar henne.

Ensamheten tränger sig in, sveper in mig och lämnar mig mitt i ingenstans och jag vet varken vägen in eller ut, vad som är framåt och vad som är bakåt, utan ser bara ödemark framför mina fötter, det är torrt och jag mår verkligen inte okej. Jag får se var detta slutar. Jag kommer ur det, jag lovar, det är bara en fråga om när det sker?

xo xo
Ciao!

Thunder only happens when it's raining...

Jag känner verkligen inte för att fira midsommar och vill för allt i världen bara sova bort denna helg, jag är inte på bettet någonstans utan vill bara vara hemma, jag vet faktiskt inte vad det beror på. Jag tror att jag är i en svacka och jag mår inte bra av det om man säger så, utan jag stänger in mig, äter inget och vill bara få i mig vatten. Jag vet att jag måste äta, annars fungerar inte jag, men jag känner verkligen inte för det, om man nu ska vara ärlig och jag tror på ärlighet.

Inatt drömde jag konstiga saker igen, lagom obehagliga om man säger så, lagom kul att vakna till dem också, men vad ska man göra? Jag kan inte sluta drömma, utan jag bara fortsätter, jag är orolig inför något dock vet jag inte vad, kanske för att jag ska välja skola alldeles snart, vad vet jag? Jag måste välja snart, hm, ett lagom roligt beslut. Men men, det kommer att bli min framtid hursomhaver.

Ikväll är det i alla fall 90's och jag ska antagligen dit, måste bara bli lite pepp först, innan jag går ut, haha! Vi får se hur det går.

xo xo
Ciao!

You're only here to win, Get what they say?

Idag är jag bara inne på en snabbvisit i bloggen och det räcker för min del, har haft Kakan här idag vilket var gudomligt trevligt. Pratat med baby om en del saker och haft ångest över saker, allt är alltså som det ska vara. Inget snack om den saken.

Jag trivs med hur saker är just nu, jag är inte kär, men jag tycker om honom och det är han väl medveten om, jag vill inte att något ska ändras om man säger så. Utan jag vill ha det kravlöst, lite spontant och att det blir hursomhaver. Jag skulle helt ärligt talat inte klara av ett förhållande just nu och det kan bero på att jag fortfarande inte kommit över Big, honom pratade jag med igår och vi har en sinnessjuk relation till varandra, en som bara vi förstår. Människor som inte förstår den, anser att det vi gör är konstigt och annorlunda, men för oss är det helt normalt. Det är inte många som ska förstå heller om man säger så, utan jag låter saker vara som de är. Just nu vill jag inte vara i en relation, då jag vet att jag fortfarande har mycket kvar att uppleva innan jag hamnar där, herregud, jag tänker inte ge upp eventuella dejter för ett förhållande just nu. Men om ett tag kanske, när jag känner att jag är redo, men inte nu. Men visst kan jag medge att jag vill ha närhet och ömhet, samt även lite romantik, det behöver jag alltid.

Nu ska jag kila, har andra saker att göra!

xo xo
Ciao!

Oh how I wish, For soothing rain, Oh how I wish to dream again, Once and for all, And all for once, Nemo my name forevermore...

Eftersom jag är latast i världen när det gäller att svara på kommentarer på bilddagboken, så har jag nu över 200:a stycken. Lagom underhållande är det för mig och mina stackars händer att gå igenom alla kommentarerna, men snart måste jag göra det. Orkar inte göra det ikväll eller imorgon, för imorgon ska jag träffa Kakan och vi ska börja vara hälsosamma, haha! Hur nu det ska gå, med tanke på hur vi äter, men vi kan väl ge det ett försök, det gör vi alltid. Ska bli grymt att träffa Kakan igen, saknar henne enormt.

Haha, min vännina Yo skrev en kommentar idag och hon kunde inte hålla sig, vilket jag har kunnat, hon såg SATC innan den släpptes, men ville inte berätta vad som händer. Bra, tycker jag, för jag ska se den på bio. Hehe! Saknar dig med Yo, bara så att du vet.

Till midsommar vet jag inte vad jag ska göra, ta det lugnt kanske? Jag är verkligen inte på partyhumör och fick inrådan från min psykolog idag att inte dricka någon alkohol, ingen överhuvudtaget när jag berättade hur saker faktiskt låg till. Det var nästan så att jag började gråta då jag satt där, klarade inte av att berätta hur jag känner eller mår. Men något skaver riktigt ordentligt inom mig... Jag vet inte vad, men något känns inte helt. Som om någon stuckit en kniv i mig, för att rotera sakta trehundrasextio grader... Jag sa som sagt att det känns bra det här. Nej, jag mår inte bra, men jag överlever.

Jag önskar bara för en gångs skull att jag kunde må bra, inget annat.

xo xo
Ciao!

Lying people lack of shit, come here dirtbag!

Inatt somnade jag med något lätt orosväckande över mig, jag vet inte vad det var, men jag vet att jag drömde väldigt verkliga drömmar inatt också, samt att jag måste varit uppe och hämtat vatten, vattenflaskan var fylld och jag minns inget, jag vet inte vad det beror på. Det är väl inget konstigt i sig, men att vakna och inte vetat vad man gjort, känns skrämmande. Tillhör ni dem som också drömmer konstiga saker och ungefär inte vet om det är verkligt eller inte?

Snart har Sex And The City premiär och det ska bli superkul, men jag är av någon anledning inte lika pepp som jag var för 1 månad sen, utan mer avslappnad till det. Jag älskar SATC mer än någon annan serie som finns och har tittat ändlöst på alla avsnitt, man har ju boxen hemma, men ändå är jag lite trött på hypen kring filmen just nu, det är säkert en svacka jag har angående det, men det verkar infektera allt jag gör och känner just nu, om man säger så. Jag tycker inte om mina svackor och de varar lite för länge. Jag är i behov av att komma bort och det illa kvickt, jag vet var jag vill någonstans. Men mestadels vill jag bara hamna i en famn som ger mig trygghet, men det känns inte som om det är den tryggheten jag heller vill ha, utan en trygghet hos mig själv. Nåväl, den som lever får se.

Jag har inte så mycket mer att säga, eller mycket vill bli sagt, men det förblir oskrivet, jag delar inte med mig av allt om man säger så. Jag vill vira in mig i silke och drömma mig bort.

xo xo
Ciao!

Now here´s a warning, some final words, Turn me down, and you´ll burn, burn...

Now a heretic, I have become
I've lost my faith in god and man
I am a demon, free from sin
But there´s no angel who lets me in
My wheels are rolling, they´re rolling fast
Straight outta hell, away from my past

Detta står för idag.

xo xo
Ciao!

A choice...

Jag kom in på Modeskolan! Förstår ni min lycka, jag kom in på de två skolorna jag sökte, vilket jag inte trodde att jag skulle göra. Jag trodde att de beslutet jag skulle fatta, skulle vara enkelt, men ickesanicke, det är det inte. Vilken väger tyngst utomlands? Vilken nytta kommer jag ha när jag söker mig vidare, etc? Frågorna är jättemånga... Jag vet väl lite men ändå inte tillräckligt.

Jag tror jag gillar honom, men jag vet inte hur, så enkelt är det. Men jävlar vad jag saknar honom, han får mig att känna mig bekväm. Så enkelt är det.

Nu ska jag kila!

xo xo
Ciao!

Get your body beat!

Jag har en sådan lust att åka till Arvika, jag tror inte att ni förstår. Combichrist kommer dit och jag vill egentligen inte missa dem. När jag var och klippte mig igår, hos Hanse självklart, så sa han att nästan alla åker, utom typ några, ja ungefär 3 personer. Men oooh, jag vill åka. Jag, vill, vill, vill, vill åka! Men jag kommer vara någon annanstans i Sverige den helgen, hm. Om man säger så här, allt jag lyssnar på just nu är typ Combichrist...

Brorsorna sitter och spelar Guitar Hero just nu och jag blir typ snurrig av att det går så fort. Jag förstår inte hur man gör. Haha! Jag tycker det går för snabbt, jag har inte tålamodet att lära mig om man säger så. Men jag ska bannemig lära mig det där spelet om det så ska bli det sista jag gör!

Ikväll ska vi få besök och det ska bli trevligt, så jag missade en fotosession idag, pga förberedelser inför besöket ikväll, lagom roligt. Men jag fick dock sova ut riktigt ordentligt och det var skönt. Jag känner mig lite rotlös av någon anledning, jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vad jag ska säga, men något inom mig vill viras in och låta mig vara, men jag mår lite bättre än vad jag gjorde för en vecka sen. Jag vill sy, skapa, så nu ska jag skapa så det skriker om det. Dessutom går jag på nålar, jag vet inte om jag kommer in på Modeskolan och jag vill så gärna veta, usch, detta går mig på nerverna. Det kommer gå bra. Men men, jag börjar att plugga i höst hursomhelst. WOHO! Jag längtar!

xo xo
Ciao!

There's a light beyond that rainbow...

Igår var jag hos psykologen och pratade om saker och jag fick till och med en guldstjärna för att jag gjort min hemläxa så pass bra! Stolt, jajjamensan! Man kan bli gladare för mindre, men min psykolog blev stolt över att jag fyllt i det jag skulle fylla i och det känns riktigt bra. Jag försöker bättre min självkänsla och ja, det går framåt. Men jag har väldigt långt kvar om man säger så. Jag kommer komma ut på andra sidan tunneln, det kommer jag att göra. Så det behöver ni er inte oroa er för.

Ju mer jag är ifrån honom, desto mer saknar jag honom. Jag saknar hans sätt att röra vid mig, hans sätt att prata med mig. Och att se honom igår, gjorde saknaden bara ännu värre. Jag sa väl ungefär det till honom och att ja, fan ta honom som får mig att sakna honom. Men han saknar mig med, vilket känns bra. Det är ömsesidigt och jag tar det jävligt lugnt nu, han får höra av sig när han vill, jag tror att vi har en lång väg att gå innan vi är tillräckligt stabila med varandra. Jag har insett att jag inte kan ha honom som en vänskap och det har han sagt är okej, haha! Jag tror sanningsenligt att han inte kan ha mig som vän heller, inte när det är som det är mellan oss. Men vi bygger upp det vi har just nu och sen får vi se vad som händer.

Saker känns lite bättre nu i alla fall och jag hoppas att det blir bättre. Ännu bättre. Jag saknar henne och det vet hon om. Men det kommer.

xo xo
Ciao!

All those beautiful people, I want to have them all, All those porcelain models, If only I could make them fall...

Nu känner jag för att skriva, något jag inte kände för innan. Nu vill bara orden komma ut ur min kropp och jag behöver prata med någon om saker. Jag befinner mig tillfälligt ganska så tillintetgjord, av vad vet jag inte, men ibland har man bara vissa känslor som inte riktigt går att beskriva, denna är en av dem. Varför vill livet gå åt ett håll och jag mot ett annat. Jag vet exakt vad jag vill med mitt liv, vad jag vill arbeta med, men jag känner mig inte redo att släppa taget om vissa människor, även om de är ganska avlägsna och inte speciellt nära just nu. Det gör ont när vänskap som man trodde skulle hålla för alltid spricker i sömmarna och inte riktigt blir vad man tänkt sig.

Idag ska jag skicka in papprerna till modeskolan och se om jag kommer in där, gör jag det... Har jag ett jättesvårt beslut att fatta och det är jag inte så high på att göra. Då är det mellan modeskolan och Tillskärarakademin och jag vet inte vad som väger tygnst i det långa loppet, så där står jag inför ett svårt val om man säger så. Men jag vill utvecklas till något och det kommer jag att göra, kosta vad det kosta vill. Om det så blir att jag inte kommer att ha ett liv de närmaste åren, så får det bli så. Vad ska man göra? Hur mycket är man villig att ge upp för att komma dit man vill? Jag vet att jag är beredd att offra mycket och det kommer jag att göra också. Så enkelt är det.

Jag är totalt uppsnurrad i att skapa just nu och jag längtar tills jag gjort klart min maxidress, som kommer bli grym. Jag vill verkligen skapa just nu och det är bra för min plånbok om inte annat. Jag har mina egna kläder på mig, som ingen annan har och det känns alltid bra.

Imorgon ska jag klippa mig också, haha! Men baby var orolig att jag ska klippa mitt hår kort, men det ska jag inte göra. Nej nej, jag vill ha långt hår. Så jag ska bara toppa det. Jag vill ha ännu längre hår än vad jag har just nu, så imorgon ska jag inte klippa av speciellt mycket. Vi får se. Uppdaterar er imorgon.

xo xo
Ciao!

Maybe baby!

Idag har jag sovit länge och jag har sovit ut, har varit helt utarbetad med det jag gjorde till min kusin. Men oh vad fin hon blev i den. Jag är så nöjd så och att hon är det är ännu bättre. Borde ringa henne och fråga hur det gick på balen. Hihi!

Jag saknar baby, just nu. Jag behöver en viss sak som han ska se till att jag får när jag träffar honom, haha! Men saker verkar ganska okej mellan oss, om man säger så och det är skönt. Jag har inte så mycket att säga just nu, men det kommer väl antar jag. Haha!

xo xo
Ciao!

Over and over, I keep on coming back for more...

Nu är projektet med min kusin över, hon var överlägset en av de finaste människorna på hennes bal, så otroligt vacker! Som en blomma. Jag sminkade henne, stylade håret och gjorde i ordning allt som hon skulle ha på sig. Jag var riktigt stolt igår, när hon var klar. Det blev precis som jag hade tänkt. Inget krimskrams, utan en vacker kvinna som stolt bar min klänning jag sytt. Nu är det jobbet avklarat och det känns så otroligt skönt att hon blev så vacker!

Inatt hade jag lite roligt med mms och sms, varav i två stycken det stod att jag var grymt vacker och att jag var underbar. Jag gillar honom och han får mig att må bra. Jag skrattar när jag pratar med honom, det är lättsamt om man säger så och jag gillar att det är så. Jag tycker som sagt väldigt mycket om honom och efter regn verkar det komma solsken och det blir bara bättre och bättre. Om jag så ska vänta på honom så kommer jag göra det, för det är det jag är, det jag känner just nu. Sen kommer det säkert att ändras, men han är en sådan man man inte bara släpper iväg och jag tror faktiskt inte att han vill släppa mig heller. Det verkar som så... Men vi får se.

Nu ska jag skriva klart till modeskolan så jag kan skicka in papprerna och sedan ska jag börja sy mina egna kläder! Ska bli sjukt kul! Jag längtar.

xo xo
Ciao!

Sorrow has a human heart, From my god it will depart, I'd sail before a thousand moons, Never finding where to go...

Nu snart bär det iväg till min kusin och göra i ordning henne! Ska bli superkul, jag ska styla henne totalt om man säger så. Ska verkligen bli super att se hur allt faller samman om man säger så. Jag sov oroligt inatt på grund av det om man säger så. Jag sover alltid dåligt när jag är nervös eller något liknande, stressad kan också vara en anledning. Men jag fick i alla fall sömn, vilket var skönt.

När detta är över då ska jag skicka in ansökningarna till modeskolan och sedan så kan jag ta det lugnt, då är allt fixat och klart! Förstår ni hur svårt det kommer bli om jag kommer in där också, då måste jag välja, jag vet inte vad jag ska välja om jag ska vara ärlig, men det löser sig. Jag trodde som sagt inte att jag skulle komma in på tillskärarakademin, men det gjorde jag och jag måste bevisa för mig själv att jag klarar av detta, ännu ett oros moment. Men vad ska man göra, jag vill detta mer än något annat och då ska jag bannemig klara det också. Sen får vi se vad det blir av med mig. Förhoppningsvis kommer jag in på en skola utomlands och det mina vänner skulle vara det största som hänt mig. Men den delen får vi ta senare, jag får helt enkelt se vad som händer.

Nu ska jag strax åka så jag skriver mer imorgon eller senare ikväll och berättar hur det gick.

xo xo
Ciao!

Uncomfortable silence, can be so loud...

Idag har jag arbetat non-stop och under tiden som jag gjort det har jag varken ätit eller druckit något. Det gjorde jag dock när mamma kom hem, då blev det mat. Men nu är det jag ska ha gjort till imorgon klart och jag är beredd att somna i soffan, men jag är inte trött... Men helt jävla seg om man säger så. Lagom kul om man säger så. Men men, det löser sig.

Jag vet att jag skrev väldigt, ja, vad ska man säga, deppande igår, men jag är inte på humör och allt är inte guld eller gröna skogar, utan mer bara fel. Jag orkar inte prata om det med speciellt många, men jag hoppas att det löser sig, inte för att jag tror det. Vänskap dör, så enkelt är det, mer än så vill jag inte säga. Igår var första gången på en månad då jag bara satte igång och grät, utan anledning direkt om man säger så. Jag bara grät, på grund av situationen. Men vad ska man göra? Livet går vidare, med vissa på tåget och andra stannar vid en station.

Jag ser i alla fall framemot hösten då ska jag börja plugga igen och jag har aldrig varit så pepp som jag är nu, om man säger så. Ska verkligen bli sjukt roligt. Jag brinner verkligen för det och ska fixa till ansökningen till Modeskolan och sedan så blir det åka av. Efter att jag skickat iväg den, så kan jag slappna av. Innan dess kommer jag gå på nålar. Så enkelt är det. Jag är lite off och vill mest bara skapa just nu, det är så mycket jag vill göra och jag kommer göra, ska bara hitta rätt tyger. Men först ska ansökningen in, efter imorgon då min kusin ska bära klänningen jag gjort till henne! Jag hoppas att hon blir nöjd. Jag är nöjd med mitt arbete om man säger så. Ska fixa till det sista nu och kolla på CSI, så...

xo xo
Ciao!

Work, work, work!

Idag ska jag jobba med plagget som ska vara klart imorgon, vi får se hur det går. Det kommer säkerligen gå jättebra, men det är bara att rivstarta nu om man säger så.

Saker kommer att bli bättre, men jag vet bara inte hur.

Uppdaterar när jag är klar.

xo xo
Ciao!

I live no more to shame nor me nor you, And you... I wish I didn`t feel for you anymore...

Nu har jag sytt hela dagen, sen jag verkligen gick upp! Men snacka om att jag är seg i huvudet, men jag ska göra klart nästan allt, förutom uppläggningen. Den ska jag göra imorgon och då måste jag koncentrera mig jättemycket om man säger så. Ingen sömm ska synas, då är det inte snyggt gjort. När det jag håller på med sedan är klart, ska jag skicka in ansökningarna till Modeskolan och se om jag kommer in där och sen får vi se hur det blir. Jag kommer plugga i höst i alla fall om man säger så, vilket känns otroligt skönt om jag ska vara ärlig.

Jag har ett orosmoln över mig, något som lindat in mig i en skugga av mitt jag. Jag är i uppriktighetens namn ledsen över att livet har tagit en viss sväng som jag inte var beredd att ta ännu, men om det är såhär livet vill att jag ska ha det, så kanske det är så. Min fjäril andas knappt för jag vet inte hur den ska hantera situationen som uppkommit känns. Personen känns allt igenom falsk, falsk så att det skriker och det kära vänner gör ondare än något annat. Det är bara ett spel utåt och jag faller som en drottning ska när en drottning offrar sig i schack, för att kungen inte ska bli slagen. I sprillror. Jag är bara detta schackspel som jag utformat till min egna värld, den drar jag mig tillbaka i nu. Jag är ett vackert skal att se på, något som faller några i smaken, men inget mer. Jag är inget annat än ett skal för er, men jag har själv byggt upp den situationen och jag får leva med den, så enkelt är det. Men att du ens har mage att göra som du gör, det äcklar mig. Jag önskar så gärna att jag inte hade något som höll mig kvar just nu, men problemet är att du inte ens vet vem du är. Eller för den delen bryr dig och det min kära vän, det sårar mer än något annat.

Nu ska jag sy ännu mer.

xo xo
Ciao!

Why am I loved only when I'm gone?

Idag har jag inte så mycket att skriva, har köpt hem Guitar Hero till brorsan, så nu ska jag väl antagligen också börja spela? Hahaha! Jag har inte tålamodet att lära mig sånt tyvärr. Men jag ska väl lära mig någon gång, även om det känns lite höst - 07... Haha! Nåväl, lite underhållning kan jag väl behöva om man säger så!

Ikväll ska jag ut, vilket ska bli intressant, vi får se hur jag mår imorgon. Med tanke på hur jag brukar känna efter en fest.

Varför känns ni så avlägsna?

xo xo
Ciao!

Fame, I'm gonna live forever, baby, remember my name...

Nu har min bror gått ut skolan, snacka om drag. Mer drag bland studentfolk har jag inte sett. Sånt jävla party om man säger så. Snacka om en lycklig syster som stod där bland alla och grattade min bror igår. Utan honom i mitt liv, skulle jag gett upp för längesen. Det är nog ingen som står mig så nära som min bror. Min andra bror är det lite mer år mellan, men jag och Thomas är nära, 3 år... Så jag vet inte hur jag skulle kunna klara av ett liv utan honom. Han och min andra bror är mitt allt. Det finns inga människor som kommer i närheten av mina bröder... Jag älskar mina vänner, men med mina bröder finns en annan kärlek, det är blodsband mellan oss och kärleken är inte tillräcklig för att skriva ner i ord. Den är enorm, att se hur min stora lillebror nu klarat av gymnasiet gör min lycka så total som den kan bli, om man säger så. Jag gråter nästan när jag tänker på det.

För några år sedan hade jag inte alls stått lika nära min familj som jag gör nu, men jag älskar verkligen min familj. Vi är lite annorlunda på ett bra sätt. Och i höst när jag börjat plugga ska jag även vara med på pappas auktioner och se hur han arbetar, det är aldrig dåligt att ha två jobb om man säger så. Så antikviteter kommer bli min vardag också har jag bestämt. Med hjälp av pappa då, självklart om man säger så ;) Utan honom och mamma som tror stenhårt på att jag kommer att klara det och med deras hjälp kommer jag att kunna gå i skolan och sedan jobba med det jag vill. Jag kan inte tacka dem, det finns inga ord för hur jag ska kunna tacka dem. De hjälper mig hela tiden, oavsett vad det gäller. Jag älskar min familj över allt annat. De är de viktigaste människorna i mitt liv.

Nu till något annat, som jag nämde ovan, jag ska börja skolan till hösten. Jag har kommit in på tillskärarakademin och jag ska söka till Modeskolan och sen kommer jag välja mellan de två om jag kommer in på båda, jag vet vilken det lutar åt och jag vet att jag kommer att klara det. Jag är starkare idag än vad jag var för 3 år sedan, nu kan inget stoppa mig längre. Jag kommer att bli någon, vissa saker känner man bara på sig, men jag kommer att få kämpa för det och det gör det ännu mera åtråvärt. SNACKA OM LYCKA!!! Jag har beviset i min hand om att jag faktiskt kan sy! Jag är överlycklig. Jag kom in på tillskärarakademin, vilket i sin tur innebär att jag faktiskt har kunskaperna för att gå basåret och lära mig ännu mer! NU är lyckan total! Inget ska få ta ner mig, för jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma in där. Men tji fick jag! Haha! Jag kan, när jag vill.

Nu ska jag sy klart min kusins klänning, ska sitta inatt och jobba stenhårt med fodret och med skenorna, sen är nästan allt klart! WOHO!

xo xo
Ciao!

I've made it!

Idag tar min brorsa studenten, så jag har inte tid överhuvudtaget att sitta här. Haha!

Jag är nog den lyckligaste människan i världen, då jag även kommit in på tillskärarakademin.
Snacka om lycka! Jag skrek när jag såg att jag kommit in. Förstår ni hur lycklig jag är?

xo xo
Ciao!

Fuck it up and let it go!

Nu har jag drömt otäcka drömmar två nätter i rad, som jag inte förstår mig på överhuvudtaget. De är bara allmänt obehagliga om man säger så. Men det är bara drömmar om man säger så, inget annat och det är väl tur om man säger så. Jag har aldrig drömt något som sen slagit in och det är väl tur det, med tanke på vad jag drömmer. Men ändå drömmarna är ändå så pass verkliga att de kan ha varit verkliga, det skrämmer mig.

Idag ska jag sy, städa, baka och vara hos psykologen, det ska bli en intressant dag om man säger så, mycket man ska hinna med. Men jag hinner om jag tar en sak i taget, imorgon är en stor del över och det blir skönt om man säger så, då är det bara resten kvar, eller två saker och dessa kommer flyta på normalt om man säger så. Det är inför imorgon jag är stressad och uppjagad, imorgon tar min bror studenten och vi ska ha mottagning här. Vi får se hur det går, om det går som jag vill, funkar allt.

Jag vill till Arvika och funderar starkt på att åka, om man säger så. Men då ska jag bo ensam i ett tält och liknande, självklart kommer det finnas tonvis med människor där som jag kan vara med, men ändå att inte ha någon att åka med, känns lite träligt. Visst jag tycker om att vara ensam och jag sov mestadels själv i Malins tält förra året på Arvika, så jag fick min privata del lite sådär. Det gillade jag, men ändå är det skönt att ha någon att åka med, i år har jag ingen. Vi får se, om jag åker, missar jag en annan sak. Men det kommer ca 20 band till Arvika som jag vill se, HA! Slå den om ni kan. 20 band! Hahahaha! Snacka om att jag skulle tillbringa mycket tid på festivalområdet istället för i campet, men det är ju i campet allt det roliga händer och där alla underbara människor är. Arvika är en så jävla mysig festival och jag vill så gärna åka. Vi får helt enkelt se hur det blir. Eller om jag gör något annat... Men att missa Combichrist, det är fan dåligt av mig.

Nu ska jag städa tills klockan är 11 och sedan ska jag bege mig in till stan och sedan hem och börja sy och baka... Denna dag kommer att gå snabbt känner jag.

xo xo
Ciao!

I just wanna wrap myself into silk and never come out again...

Vad hände? Det undrar jag just nu, förra veckan var jag så djupt involverad i mina projekt när det gäller mitt syeende att jag knappt gjorde något annat. Men sen nu, helt plötsligt så är allt som bortblåst, jag är inte ett dugg peppad till att göra något alls, utan bara vara still och vagga mig in i någon sorts silkeskokong och bara inte finnas ett tag. Varför känner jag såhär? Jag har haft mina toppen dagar, men nu är jag nere igen. Vad hände är det enda som cirkulerar i min hjärna. Jag vill inte förlora skaparglädjen på detta sätt. Jag kan inte låta det ske. Det får inte ske om man säger så.
Hur ska jag klara av att gå i skolan i ett år om jag kommer att ha sådana svackor då jag inte klarar av att arbeta? Varför låter jag detta ske?

Jag kommer antagligen att gå på Dekadance på lördag, ska bli intressant och se vad som händer där om man säger så. Det är som sagt inte som det var innan, kanske är det bäst det sker just nu, men något skaver, det är som oingådda skor, det ger skavsår och jävligt ont i fötterna. Det känns som om jag går i fel skor just nu.
Appropå skor, jag vågade räkna mina skokartonger och de jag har borta i min skohörna och jag kom på att det var lite väl många, jag vågar inte säga hur många, för ja, vad säger man, det är många. Då räknade jag inte dem under sängen eller de i hallen, eller de i min garderob och jag kan lova er att det är många som jag har. Jag blir nästan rädd för hur många det faktiskt är och JA, större delen är högklackade skor om man säger så! Haha!

Jag vet inte riktigt om jag vill skriva ur mig allt som jag känner just nu, men det är ett virrvarr av känslor som finns inuti mig och jag vet varken var jag börjar eller slutar.

Och btw, skaffa inte en blogg om ni inte kan gå ut med det ni säger offentligt, det är bara onödigt, sina innersta tankar skriver man ner i en egen dagbok som ingen får läsa. Bloggar är offentliga och det ska ni veta om. Visst kan jag förstå att man inte vill att alla ska läsa ens innersta tankar, men att göra nästintill alla inlägg hemliga, det är bara onödigt. Men det är min åsikt. Stå för den människa du är. Och kan inte en människa acceptera dig för den du är, då är det helt enkelt att bara strunta i den.

xo xo
Ciao!

Don't stop me now, don't need to catch my breath, I can go on and on and on...

Idag är det bara två dagar kvar till min brors student, snacka om att jag är stressad. Jag ska hinna göra så jävla mycket innan torsdag och jag vill verkligen bli klar med en del saker om man säger så. Jag har inte tiden efteråt att göra vissa saker. Lite tid, men inte så mycket som jag skulle vilja om man säger så. Men det jag gör till min kusin kommer att bli superbra det säger jag bara, hehe! Jag anstränger mig verkligen för att göra det så bra som jag bara kan. Det är inte så mycket kvar nu om man säger så, men ändå mycket arbete. Ska bli intressant att se hur det blir om man säger så.

Jag tror att min brorsas student kommer bli bättre än min egna, jag känner det på mig. Kommer att ha ett lyckorus inom mig som jag inte haft tidigare, haha!
Jag har egentligen inte tid att tänka på hur jag mår just nu, men inombords så är allt inte okej, om man säger så. Jag vet inte alls var jag står inom vissa saker och jag vet inte om jag vill veta heller. Vissa saker kommer kanske till ett slut även om man inte vill. Men vad vet jag, det kanske vänder? Men jag är inte säker. Inte alls och det tynger mig.

Nu ska jag snart ner i tvättstugan och hämta upp min tvätt, om sisådär 20 minuter.

xo xo
Ciao!

I'll be your one stop, candy shop...

Imorgon är hälften av alla mina vänner påväg ner till SRF för att festa i vecka och jag sitter här och ska ta hand om min brors student. Visserligen är det party i över 3 dagar i slutet av veckan, men jag vet ärligt talat inte om jag orkar parta loss så pass länge, jag är inte en person som älskar det på det sättet. Men vi får se, hur det blir. Något roligt händer det väl alltid.
Torsdag: Drumcode, Fredag: 90's och Lördag: Dekadance... Får se vad det blir. Jag vet inte ens om jag är sugen på Dekadance just nu, eller något annat heller. Men det lär väl bli som vanligt. Jag har iaf en outfit till Dekadance, som jag hade tänkt använda... Dags för den känner jag, men jag kanske och jag kommer antagligen ändra mig i sista minuten, då är allt som det ska.

Annars så rullar livet vidare, om någon timme ska jag iväg och prata med min psykolog och det ska bli ruskigt skönt, har en del att prata om. Har inte träffat henne på över en vecka. Så det känns bra att träffa henne och prata. Jag ska prata med henne om hur jag ska göra med en sak, vi får se.
En annan lättnad har lyft från mina axlar idag, jag är lugn. Så enkelt är det. Men men, vi får väl se om jag blir orolig igen, det vet vi aldrig.

Jag vill göra en sak på en fest, får se om det blir det, haha! Skulle vara super roligt, men jag tror de är lite över gränsen där. Men men, det är alltid kul att testa gränser. Samt även se var min går någonstans. Hahaha!

xo xo
Ciao!

First you say love me, then you wanna leave me, then you say you're sorry, you play the game so well....

Nu har jag äntligen sovit ut, efter några dagar med mindre sömn, inatt somnade jag tidigt och vaknade helt okej, nyss. Haha! Jag behövde verkligen sova, om man säger så. Så nu är jag back on track hoppas jag. Jag är visserligen inte speciellt efter i mina projekt, men ändå. Det blir som det blir om man säger så. Snart ska jag sätta mig vid symaskinen och sy in det sista på det jag håller på med till min kusin, hon kommer hit vid 12-snåret.

Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag känner för honom, eller hur trygg jag är. Eller hur han får mig att känna mig, för jag är inte säker. Är det falsk trygghet eller är det äkta? Jag vet inte. Det lär jag väl märka så snart jag bara kan om man säger så. Det är väl ungefär halv bestämt att vi ska ses mer, så att vi lär känna varandra, men risken finns väl alltid där att man faller tillbaka. Men jag ska ta det lugnt om man säger så och jag tar det lugnt. Jag vill ta det lugnt, om det så ska ta flera år, så får det göra det. Det känns som vi ska bygga upp något och inte rasera det, utan det ska stå stabilt. Han är min baby, mer kan man inte säga.

Nåväl, ska jag börja modeblogga eller inte? Det skulle vara lite roligt, men jag vet fortfarande inte. Jag får nog se hur jag ska göra med den saken, jag lägger kanske in lite saker här då och då, den som lever får se.

xo xo
Ciao!