We'll keep on fighting til' the end...

Idag åkte min vän Anna hem, det kändes väldigt tråkigt. Jag har haft det superduper kul när hon varit här. Helter Skelter, mycket skratt, KIZZ och nu är jag så hes att jag inte vet vad. Jävligt trött är jag också, om man säger så. Sov inte bra inatt heller och känner fortfarande lite av att jag drack en del i torsdags, men jag drack definitivt inget igår. Jag klarade inte av det om man säger så.

Jag gillade KIZZ, men det var mer showen som stal uppmärksamheten och inte själva sången som jag brukar gilla mest. Nu är jag inget inbitet KIZZ-fan, men jag gillar en del låtar, de jag däremot vill se och alltid kommer vilja se är Queen, de är gudarna. Freddie är fortfarande mannen som är den största entertainern i världen, ingen slår det han gjorde på scenen. Men besviken är jag inte. Nu ser jag framemot Iron Maiden, då blir det party soom faan om man säger så. Haha!

Och det är inte så många som förstår hur det funkar mellan mig och min baby om man säger så. Det är ganska så intressant. Ja, Kristine kvällen blev bara bättre och bättre om man säger så. Jag ska förklara hur saker funkar när det gäller oss, så du förstår varför han gör som han gör. Det är liksom inget jag bryr mig om längre. Men jag har enorma känslor för honom... Haha, det pirrar lite liksom och jag befinner mig i lyckorus när jag är i hans närhet.

Nu ska jag lyssna på Queen och njuta. Samt skriva ansökningar till en annan skola! Wish me luck!

xo xo
Ciao!

My sugar is raw...

Bakis, trött och lite mer bakis, men jag kunde inte sova längre än vad jag gjorde, även om jag önskar att jag kunde fått lite mer än 4 timmars sömn, men min kropp vill väl inte. Så enkelt är det. Men som man bäddar får man ligga, om man säger så. Jag ska egentligen inte dricka alkohol, men det blir en del iaf, om man säger så. Igår blev det inte en enorm mängd, men ändå så att jag är lite bakis idag.

Igår gick väldigt väl, jag är hans, det finns något där, när vi ses som inte riktigt går att förklara, men "det" finns mellan oss, annars skulle det inte vara som det är, det vet jag. Annars hade jag gett upp honom, det gör jag med de flesta. Jag förlorar mig in i hans charm och ögon så fort han pratar... Jag lämnar mycket osagt, för jag vill inte berätta allt. Men jag blir lycklig i hans närvaro. Det är det enda ni behöver veta.

Ikväll blir det KISS, WOHO! Ska bli sjukt kul om man säger så! Men jag vill fortfarande se Queen... Inget kan mäta sig med dem. End of discussion.

xo xo
Ciao!

So stick around, cause we might miss you...

Idag har jag inte så mycket att skriva, ska till Modeskolan och gå på öppethus idag... WOHO! Ska bli super!
Anna är även här, vilket gör vardagen lite roligare än vanligt!

Nu ska jag inte sitta och skriva mer, ska lyssna på KISS för imorgon gäller det... Haha, jag vill dock hellre se Queen, men det är jag det. Som alltid.

xo xo
Ciao!

Sometimes, when the living is easy...

Nu ska jag sticka in till stan för att hämta Anna, ska bli sjukt kul att hon är här några dagar, WOHO! Party, party! Så jag hinner inte skriva så värst mycket om jag inte skriver på några minuter, ska ta bussen som går om ca 20 min...

Jag håller på med flera projekt med mina saker och jag får se vad det blir av dem, snygga blir de i alla fall. Det blir de nästan alltid, när de blir som jag vill, om man säger så. Så idag ska jag fixa lite mer saker på kläderna jag håller på med, skriva klart mitt personliga brev och skicka iväg ansökan till Tillskärarakademin. Det blir intressant.

xo xo
Ciao!

What are you waiting for, nobody's gonna show you how!

Imorgon kommer Anna, vilket ska bli superduper roligt! Jag hoppas att hon tar ut mig ur min lilla bubbla som jag befinner mig i. Där jag bara vill skapa, jag skulle kunna sitta och skapa dagarna i ända och hela nätterna om det inte vore så att jag behövde sömn, men jag vill bara skapa just nu, det kliar i fingrarna för att jag vill ha så mycket och gärna saker som ingen annan har, utan som bara jag har. Pga tyget, modellen eller andra saker.

Jag håller på med 4 olika saker just nu, och alla dem ska jag göra klart innan sommaren börjar, med tanke på att en är meningen att jag ska använda under ett speciellt tillfälle. Det är så sinnessjukt kul att skapa att jag inte tror att människor förstår hur kul jag tycker att det är. Att gå från en idé i huvudet, till en skiss, till ett mönster och sedan ett plagg, som ingen annan har. Eller i alla fall ingen jag känner, det är sagolikt kul ska jag säga er. Att skaparlusten är tillbaka och jag hellre går i ett eget sytt plagg än ett köpt är väldigt hälsosamt för min plånbok också om man säger så! Jag vill verkligen skapa så mycket jag kan i sommar, bara för att bevisa att jag kan om man säger så, haha! Så nu gäller det att ligga i, om man säger så.

Jag har en del saker jag vill få sagda men jag låter bli, det är mina privata tankar om man säger så, inget annat. Jag kommer dock att skriva ner dem någonstans. Jag hittade en gammal dikt igår, som jag skrev när jag var arg, jag skriver okej då, om man säger så. Nåväl nog om det, nu ska jag sy.

xo xo
Ciao!

Have anybody told you, that you are beautiful?

Igår var jag på toppen och idag åkte jag ner, hårt och det enda jag vill är att krypa undet täcket och låta dagen gå över om man säger så. Men idag ska jag göra den sista provningen och den ska gå utmärkt hade jag tänkt iaf, bara små saker som ska ändras, sen börjar det jobbet som jag faktiskt tycker är det roligaste, för att sedan göra slutprodukten. Vacker som få kommer den att bli i alla fall om man säger så. Otroligt vacker och bär min kusin upp den som jag vill, ja då är det ännu bättre. Jag hoppas innerligt att hon gör det. Då blir jag glad, otroligt glad.

Jag har inte så mycket att skriva idag, tänkte bara uppdatera er om att för första gången på mer än 7 år såg jag ESC i lördags och jag hejade inte på Sverige eller på de som vann. Så enkelt är det. Jag tror faktiskt inte jag kollat på själva ESC på över 10 år för att vara ärlig... Så tråkigt tycker jag att det är.

xo xo
Ciao!

Tired of being alone...

Idag har jag sytt, sytt och återigen sytt. Samt planerat min brors studentmottagning. Det känns bra att han tar studenten nu, stoltare syster får man nog leta efter. Jag är så stolt, så det skriker om det. Och jag ska se till att han får en ljusblå slips till sin student, så han matchar min klänning, något måste ju matcha så att det verkligen syns att jag varit med lite och bestämt. Detta är mer spännande än min egna student om jag ska vara ärlig. Man blir lyckligare på något sätt, för man vet vad personen gått igenom.

Jag ska tills på torsdag, sytt minst två klänningar om man säger så, jag vill bara sitta och sy hela tiden och just nu har jag draperat en klänning på min provdocka, en maxidress som jag ska ha, jag vill som sagt verkligen ha en och finns det inga som passar i bysten så syr man en själv. Så enkelt är det. Man måste vara lite flexibel när det gäller sånt där. Imorgon är det sista provningen på en sak jag håller på med, sen blir det åka av och jag kommer verkligen se till att den blir så bra som den bara kan bli.

Jag är innerligt trött på att vara ensam just nu, men jag har valt det själv och det valet står jag för. I veckan kommer jag träffa massa vänner och det kommer att bli underbart om man säger så! Jag ser framemot det. Ska bli en intressant vecka om man säger så! Hehe!

xo xo
Ciao!

Let the music pull you through it, til the break of dawn...

Idag har jag sovit ut och det känns jävligt skönt att ha gjort det. Nu är det inte långt kvar innan Anna kommer och det ser jag framemot enormt mycket! Ska bli så underbart kul! Woho! Jag ska sätta mig och sprätta en del just nu och se till att jag får till det jag håller på att sy, ska bli intressant hur jag får till allt i slutändan om man säger så. Men det ser ut att bli bättre och bättre, så jag tror på att jag faktiskt kan detta nu! Jag får inte tvivla på mig själv så mycket. Jag har blicken för hur jag vill ha plagget och det kommer bli som jag vill och förhoppningsvis min kusin också. Hon blev nöjd när vi provade den och jag hoppas på det bästa!

Nu ska jag sätta mig vid min bäbis och se till att jag får i ordning det jag håller på med, det ska bli bra, så kan jag börja med det jag själv ska ha sen.

Ibland väntar man för länge och ibland för kort på att saker ska hända, men vad gör man inte för att hålla fast vid sin ståndpunkt. Nu får vi väl se.

xo xo
Ciao!

Why are you dragging yourself in the dirt?

Varför sitter jag och bloggar, en fredagskväll, det är party runt om i stan och allt därtill, jo, jag känner inte för det längre. Jag känner inte för hejdlösa fyllor eller slöddriga äckel som stöter på en. Jag har fått nog, nu blir det med måtta som gäller. Jag har verkligen fått nog just nu, jag är i en svacka jag vet det, men denna har hållt i sig lite för länge och lite för hårt nu, för att vara bra för mig. Varför måste vi vara packade för att ha kul? Det har jag börjat ifrågasätta hårt för mig själv just nu. Senast jag var full, slutade det i katastrof för min del, utan att gå in på detaljer. Det var en katastrofal kväll, med tanke på vad som hände och jag är fortfarande, ja vad ska man säga, besviken över hur människor beter sig?

Just nu känner jag mestadels bara för att låsa in mig och skapa så mycket jag bara kan, inte sluta och bara vara kreativ, men man måste ändå ha mänsklig kontakt och det får man genom att umgås med sina vänner på helgen när de är lediga. Men om man inte orkar mer då? Måste man. När man bara har lust att stänga in sig och inte vara benägen om sällskap, ska man då dra sig ut, sätta på sig ett låtsas leende och bara le som om allt vore okej? Jag vet inte om jag kan vara den personen längre, ett allvarligare jag och ett jag som strävar efter att bli något mer har trätt fram och vill inte slås undan av en person som sätter på sig en mask varenda gång hon går ut. Utan vill vara den hon föddes att bli. En genuin verklig människa som inte är falsk. Jag jobbar hårt på att hon ska få komma ut.

Ja, nu ska jag inte döda er med mitt trista dösnack så här på fredagskvällen.

xo xo
Ciao!

Nothing makes sense right now...

Idag har jag nästan inget vettigt att säga, det är tidigt på morgonen och jag har absolut inget att göra, förutom att vänta på att jag ska iväg... Jag sitter och väntar med spänning för att se om jag har lust att skriva något mer än detta, men inget kommer upp i mitt huvud om man säger så. Jag är trött just nu, så jag skriver senare.

xo xo
Ciao!

Summertime, and the living, is it easy?

När sommaren nalkas, då är det hög tid för varje människa boende i Sverige att vara ute, så fort det är sol. Det är nästan som ett måste, det är grillning, midsommar, festivaler, bad och allt därtill. Om man inte gillar det då? Om man tycker att det börjar bli klichéer alltihoppa, vad gör man då? Kryper ihop i sängen och hoppas att sommaren ska gå över snabbt? Jag älskar när det är varmt, ta det inte fel, men jag gillar sommaren inte lika mycket som jag en gång gjorde. Allt känns som en klyscha och jag vet inte riktigt om jag vill vara i den längre. Jag vet faktiskt inte vad jag förväntas göra i sommar, men det där med att man måste vara ute när det är sol, är jag heligt och innerligt trött på. Visst vi har inte lika mycket sol som de har i de nedre delarna av Europa, men vi har ett helt annat förhållningsätt till solen också, men det är bara något jag tror. Det är inte inne längre att vara superbrun eller ha sönderbränd hud. Det är liksom inte okej i mina ögon. Visst kan man vara ute i solen, men med måtta. Allt med måtta, så gäller det för mig. Jag sitter hellre i skuggan än i solen på sommaren. Det ska dock inte förtas att jag älskar svala sommarnätter, då trivs jag som fisken i vattnet, för det är varken varmt eller kallt.

Idag har jag beställt betyg och alltdärtill, så att jag kan få iväg min ansökan till skolorna, får dem om en vecka, så då ska jag ned och hämta dem, ska bli skönt att få iväg allt och bli klar med det jag vill bli klar med. Jag vill in på en skola i höst och plugga, så att jag kan bli det jag vill bli. Sikta mot stjärnorna och du kommer till grantopparna, sikta mot grantopparna och du kommer bara en bit upp i granen. Det har jag ältat i flera år nu, man måste sikta högt för att komma högt, man kan inte tro att allt löser sig om man inte själv sätter igång processen. Så vad väntar jag på? Jag vet inte, för det finns ingen enkel väg jag kan gå för att komma dit jag vill, men den som lever får se. Hur kommer det att bli med min framtid? Den är ovis och jag tycker inte om det. Vissa människor går rakt igenom livet, lever ett mediokert liv och trivs med det. Jag skulle aldrig trivas med ett liv, där jag aldrig utvecklades, där jag inte var i ständig utveckling. För det vill jag vara. En ständig process med att bli något bättre än det jag var innan, nåväl. Vi får väl se hur det går.

Nu ska jag gå och göra mönster.

xo xo
Ciao!

I got to go crazy, just to stay sane...

Det känns som om jag inte riktigt har någon kontroll över vad som sker i mitt liv just nu, ansökningarna ska in om bara några dagar, i alla fall till en skola och jag vill för allt i världen börja plugga igen. Jag vill bli något, inte bara en medel människa, som jag tror att jag kommer bli om jag inte blir det jag drömmer om. Men drömmar kostar pengar, men om jag verkligen vill, då kommer det att lösa sig, det vet jag. Jag har alltid ett stöd hemifrån när det gäller sånt här. Så nu ska jag se till att få med allt och sedan ska jag söka och se vad som händer.

Jag tror att jag kommer att klara mer saker än vad jag förväntas klara av, nu när jag håller på att göra mig fri från allt. Det är en lång resa, men jag ska bannemig klara den också. Jag kanske ska börja på stämningsstabiliserande medel och då ruckas min bild helt om. Jag måste visa för min psykolog hur jag faktiskt fungerar. Det blir jobbigt, men jag måste få ut allt, inget får stanna kvar inom mig längre, jag kommer inte kunna gå vidare då.

Så hur långt kan jag gå innan jag blir galen?

xo xo
Ciao!

Catch me on the floor, please!

Ja, ännu en dag har passerat och jag har gjort lite saker, såsom skickat efter personbevis, fixat lite andra saker med mina kläder och så. Har även pratat med mannen som jag tycker att jag har "det" med, men vad är "det"? Är det när man känner att man bara vill vara med den personen, eller när man vet att man hittat rätt och inte känner att man behöver leta längre. Jag vet inte, jag har många år framöver att hitta Mr Right, om han nu finns. För är det så att man ska tro på att en Mr Right finns och om han finns, varför tar det sådan tid att finna honom? För låt oss säga att vi har en man som är helt perfekt, finns denna personen verkligen? För ingen människa är väl perfekt, eller finns det dem man ser förbi alla deras brister och fel och anser att det ändå är rätt okej? Eller vad ska man säga egentligen?

Jag har hittat helt underbara kläder som jag definitivt vill ha, gee miiig! Så underbara, men om jag skulle få det, skulle jag bli lyckligare, nej, det skulle jag inte. Skulle det tillfredställa mina behov för stunden? Ja, det skulle det göra, med all säkerhet om man säger så. Men varför ska jag inte vara tillfreds hela tiden, utan bara då och då? Jag vill bli lycklig, men jag vet inte om jag någonsin kan bli det. För om jag blir lycklig, vem blir jag då? Jag vet nämligen inte det. Frågan kvarstår tills vidare.

Jag funderar på att ta det lugnt ännu en helg, för nästa vecka sätter det fart om man säger så... Nästa vecka ska allt vara klart, får se hur det går... Ska fixa lite saker imorgon och se till att få iväg sakerna, så att jag verkligen har min höst säkrad.

xo xo
Ciao!

Always the bridesmaid, never the bride...

Imorse höll jag på att försova mig när jag skulle till psykologen, kommer inte träffa henne på två veckor nu, känns lagom bra om jag ska vara ärlig, men jag fick henne telefonnummer om det skulle vara något, eller så får jag maila. Jag har det som trygghet att träffa min psykolog en gång i veckan, men man kan inte alltid få allt man vill ha. Men idag gick samtalet bra, har en oroande känsla i magen och jag trivs inte med den, men jag måste leva med den. Ska iväg och träffa min läkare nu, om en liten stund, ska först ner till Täbban och hämta ut lite medicin, som jag måste hålla koll på... Så att ni vet. Fast vem skulle bry sig egentligen? Förutom jag, som det berör.

Jag har en distinkt känsla av att när jag får det jag vill ha, så lämnar jag det. Jag vill aldrig ha det igen, nu gäller inte det kläder, skor eller liknande saker som berör ytan, utan mer de djupa sakerna som kärlek till män, till exempel. Får jag som jag vill, så vill jag inte ha det. Fast å andra sidan, när jag inte kan få något så vill jag ha det ännu mer, det är som om det jag får det motarbetar jag och det jag inte kan få, det vill jag ha ännu mer och jag vill, vill, vill ha. Det är som förbjudet godis, man vill ha men man får inte. Fungerar många såhär, eller är det något egendomligt med mitt beteende? Det har jag börjat ifrågasätta hos mig själv. Jag skär mig själv i bitar för att ta reda på svaret, men frågan är om jag får något.

I veckan ska jag skicka in alla ansökningar till Tillskärarakademin och söka och hoppas. Ni får hålla tummarna för mig, för jag vill komma någonstans och inte stanna upp längre. Så wish me luck...

xo xo
Ciao!

On and on and on, the beat goes...

Idag har jag varit hos mina kusiner och haft det trevligt, vaknade av att mamma öppnade dörren och sa att vi skulle åka inom en timme, lagom kul. Som jag har sovit inatt... Haha!

Jag har inte så mycket att göra just nu, men jag har hittat en massa latexkläder som jag vill ha, jag älskar latex så nu sitter jag och verkligen är supersugen att köpa en massa, men det kostar, men fan vad snyggt det är! Loove it!

Imorgon ska jag upp tidigt, så jag måste somna tidigt, så enkelt är det.

xo xo
Ciao!

Today I woke up to a rainy day...

Idag vaknade jag tidigt, jag sov väl cirka 6-7 timmar och det gick okej, men ändå känner jag mig inte på topp. Jag är visserligen aldrig på topp, men jag vet att det är så mitt liv ser ut. Inte så mycket mer än det.

Har lyssnat på Queen hela förmiddagen och kan utan tvekan säga att Freddie Mercury var den bästa entertainern som fanns, ingen idag kommer upp i hans klass, tyvärr. Ingen kan någonsin vara lika bra som Queen var och Freddie. Om man kan känna kärlek, så är det inför den gruppen och den mannen jag känner min kärlek, inom musik då. Visst känner jag kärlek till andra musikaliska människor, men inte på samma sätt som jag gör inför Queen och Freddie, nästan alla andra gruppen har inget att komma med idag om man jämför dem. Queen är de bästa av de bästa. Visserligen håller jag hårt om Pink Floyd också, men det är mest de grupper och musiker jag har växt upp med som jag håller så varmt om hjärtat.

Igår hittade jag en helt sagolik klänning som självklart finns i min garderob nu, vad förväntar ni er? När jag hittar en vintage-klänning som verkligen sitter perfekt, inte har några fläckar eller något sånt, klart att jag slår till och jag får ett litet lyckorus inom mig, för då känner jag att jag har fyndat, mina vintageklänningar utökas ständigt, när jag väl hittar något som passar mig. Får se om jag gör klänningen som jag kanske skulle bära på min brors student när jag nu har denna helt magnifika klänning som bara är så perfekt den kan bli. Enligt min mor är jag född under fel tidsepok, jag borde varit född under 50-talet... Och det känner jag kan stämma till viss del. Jag älskar 50-talet. Vi får väl se hur det går... Klänningen är iaf ett mästerverk och jag kan bära upp den! Så nu är jag lite gladare.

Nu ska jag göra något vettigare av min tid.

xo xo
Ciao!

It's like a highway that has dangerous curves....

Idag har jag inte ork till att skriva något, jag är helt dränerad på allt som kallas känslor att jag inte ens vet om jag har några, jag är totalt orkelös, vilket jag inte vill vara. Igår var jag så högt upp så att det inte fanns, nästan inget kunde ta ner mig, men idag har jag åkt ner igen och jag tycker inte om det, jag gillar inte att mitt humör svänger så mycket och att jag inte kan påverka det och det bara händer. Varför vill jag inte gå ut i bloggen, men det känns som om någon slagit mig hårt i en vägg och jag har tuppat av, för att vakna och inte veta var jag är. Ingen matlust, inget överhuvudtaget.

Jag ska i alla fall göra mig i ordning nu för jag ska iväg om en stund, ska bli intressant och se hur människan jag ska träffa är, så jag ser fram emot det.

xo xo
Ciao!

When we judge, do we judge ourselfes too?

Varför dömer vi människor mer än vad vi borde egentligen? Vi är inte så mycket bättre själva, när vi tänker efter. Vad ger oss då rätten att döma en människa, utan att riktiga fakta i handen och även om vi har fakta i handen, kommer vi att använda den rätt eller kommer vi hålla undan den riktiga sanningen? Det som faktiskt förundrar mig är att jag sägs ha dubbelmoral, jag säger en sak, gör en annan. Det finns för mycket människor som gör så, utan att tänka efter. De säger en sak, men gör en helt annan, varför ska de döma ut mig? Jag kan mycket väl förstå att man dömer en människa, jag dömer mig själv hela tiden, jag behöver inte en människa som påminner mig om mina brister, jag vet dem redan. Och ja jag ältar vissa saker mer än andra, varför gör jag det då, varför stannar vi hos en person även om den personen beter sig som skit? Jo, för att vi hoppas, vi kanske är naiva, men när det kommer till kärlek, är vi inte blinda?

Vad händer egentligen när vi dömt dessa människor, blir de annorlunda i våra ögon, eller har vi redan en bild av hur vi vill att de ska vara och därav är de så. Det finns inte en människa i denna värld, som inte har en brist, eller gör fel ibland, varför ska då promt människor se fel i vissa saker och i andra inte. Jo, jag tror de beror på hur vi blivit uppfostrade, jag har en känsla att det har med saken att göra. Att vissa saker ser vi som självklara, andra ser vi inte alls lika klara som vi borde. Detta gäller då inte allt, men är det inte relativt vad som är rätt och fel. Det som är fel i mina ögon är inte fel i dina, det kanske är tvärtom att det du tycker inte alls är det jag tycker. Människor har alltid rätt att ha en egen åsikt, men när man säger något, borde man inte tänka på konsekvenserna av det man säger? Man ska tänka innan man talar, vilket ytterst få människor verkar göra. Nog om det.

Jag fick reda på en sak om en såkallad bloggare som är ganska så känd, namnet är Blondinbella och jag kan inte känna något annat än sorg inför denna lilla flicka. Hon vet inte bättre. Och alla ni som gillar henne, tänk efter ett tag, vad säger hon egentligen i sin blogg? Hon har till och med skapat en blogg för människor som hatar henne, så hon kan tjäna ännu mer pengar, vad gör det henne till egentligen? Att hon tycker att det är okej att klanka ner på henne, utan att hon bryr sig, där har vi ett tecken på att inte ha någon självinsikt, utan mer bara "Jag är bäst, snyggast och den mest underbara människan", vilket jag inte tycker att hon verkar vara. Hon talar nedlåtande mot människor som är överviktiga, de som inte tycker som hon gör och liknande. Tyvärr bruden, mig köper du inte. Jag tycker bara så synd om henne, att hon inte förstår... Och nej det handlar inte om avundsjuka, utan mer om att bruden är så pass korkad att jag inte vet vad...

Nu väntar jag spänt på säsongsavslutningen av Gossip Girl, ska bli sjukt spännande att se vad som händer. Man kan inte låta bli. Precis som jag längtar tills Sex and The City har premiär i sommar, can't wait anymore!

xo xo
Ciao!

So far away, you're so far away...

Igår var det en ganska annorlunda dag mot hur jag brukar leva mina dagar, var ute och åt med en pojk och hade det riktigt trevligt. Ändå tänker jag på honom, vilket jag inte gillar, jag vill inte tänka på honom. Som han jag träffade igår sa, jag skulle inte släppa dig om jag hade dig. Nu är det så att ingen har mig, jag tror ingen någonsin kommer att ha mig, jag är svårfångad, när det kommer till det där. Jag vill inte vara någons, utan springer hellre fri. Jag hade det i alla fall trevligt igår.

Inatt blir det att gå och lägga sig tidigt tror jag, är så satans trött, visst jag har sovit exakt de timmar jag ska sova, men under helt fel tid. Nu får det bli ändring på det. Jag vill sova normalt och utan mediciner, men om det går, vet jag inte. Jag lär väl märka när jag väl ska sätta ur medicinen.

Jag har inte så mycket att säga idag, men jag har en del tankar som jag väljer att behålla för mig själv. Någon som kan svara på frågan, om vad kärlek är? Och när vet man när man är kär? Det vet nämligen inte jag.

xo xo
Ciao!

Old loves they die hard, Old lies they die harder...

Jag är beredd på att ge upp nu, men jag har aldrig gett mig tidigare, utan kämpar till slutet. Ska jag göra det denna gång också? Eller ska jag ge upp, det är mina funderingar idag. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra när det gäller vissa saker, men jag vill inte ge upp en person jag känner att jag har "det" med, såsom jag känner för honom, har jag aldrig känt för någon innan, ska man bara ge upp för att det är lite problem i vägen för en? Jag gör inte det, jag fortsätter, tills mina knän är söndriga och mitt hjärta helt brustet. Men jag har aldrig haft ett helt brutet hjärta, jag vet inte hur det känns, jag vet bara hur det är att falla i bitar. Ska jag orka igen?

Jag ska se Tarja den 1:a juni i år, ska bli spännande att se henne uppträda utan Nightwish, för just nu är Nightwish med Anette inget att se, tycker jag. Jag har inget emot Anette, men hon sjunger för jävligt i för många av de gamla sångerna och nej människor kan inte skylla på dålig inspelning, för det finns lika dåliga filmer med Tarja på Youtube, men där man hör henne sjunga rent och klart, bättre än vad hon gjorde i Nightwish. Den som lever får se hur det går för dem nu...

xo xo
Ciao!

It never began for us, it will never end for us...

Idag har jag sovit ut, vaknade inatt av att brorsan kom hem, vilket innebär att jag inte riktigt sov förrän klockan var 03, ungefär, vilket måste ändras på igen, jag kan inte sova som jag gör, det funkar inte. Jag måste sova de timmar jag ska sova, imorgon på morgonen ska jag ut och gå hade jag tänkt, det blev inte av idag, så imorgon ska jag gå.

Jag vill prata med honom, men eftersom han varken bryr sig eller hör av sig, så varför ska jag? Det är bara meningslöst alltihoppa, så känner jag iaf. Men vem vet, det kanske vänder, det hoppas jag. Jag kanske hoppas förgäves, men jag ger inte upp den mannen, jag vill inte ge upp honom om man säger så.

Nu ska jag kila.

xo xo
Ciao!

Friend or Foe?

Idag har jag funderat, vad får oss att agera på ett visst speciellt sätt? Vad får oss att anta att människor ska göra det de är tillsagda att göra och inte skita i det de säger? Varför är vi så naiva när det kommer till vissa saker, vi väljer att blunda istället för att inse att människor faktiskt inte håller vad de säger eller vad de lovar. Det är så att människor kommer och går i ens liv, speciellt män, har jag märkt, men ens vänner som man har, de består. De som verkligen är ens vänner. Varför tänker vi då inte ett steg längre när det gäller dessa vänner? Utan förutsätter att det ska vara som det alltid varit, utan att ifrågasätta, vad gör det oss till?

Varför nöjer vi oss aldrig med det som är lagom, utan vill alltid ha mer. Jag går runt och tänker på min bekantskapskrets och ser hur de beter sig och vissa av dem, kommer jag att tänka på att jag faktiskt inte gillar hur de beter sig, det är nästan så att jag skäms över dem, som om jag tycker att de borde veta bättre. Samtidigt bedömer jag mig själv ganska hårt, tro inte att jag bara dömer ut de som är min bekanskapskrets. Jag är som en hård jury mot mig själv, hur skulle jag kunna förbättra mitt beteende och hur skulle jag kunna göra för att vara en bättre människa. Vissa som jag har i min bekantskapskrets verkar ha stannat upp i utvecklingen och jag är i ständig rörelse, jag är inte där jag var för 3 år sedan, inte ens för 1 månad sen och jag vägrar stanna upp, se mig om och ångra något. Det man inte visar i ord, visar man i handlingar. Och jag tycker att det är ganska klart hur människor ställer sig i vissa sammanhang. Och om man inte kan tänka efter innan man gör något, då tycker jag faktiskt att man ska låta bli. Man ska inte behöva säga vissa saker i efterhand.

Varför gör vi det svårare för oss än vad det egentligen är?

xo xo
Ciao!

All or Nothing, what do you want?

Idag ska jag på David LaChapelle igen, även om jag inte riktigt kan gå med min ena fot. Jag slår vad om att det kommer vara jättemycket människor där. Det tror jag.

Igår satt jag i tantolunden och drack alkohol, det var både en bra och en dålig upplevelse om man säger så. Men vad gör man inte? Jag hade trevligt, blev påverkad och lite sådär...

Nu ska jag strax iväg med mamma... Haha!

En annan sak, han kan inte få kakan och äta den samtidigt, I've made up my mind... Får se hur det går.

xo xo
Ciao!

Hell hath no fury like a woman scorned...

Det är intressant det där, med anonyma kommentarer, människor som inte vågar stå för vilka de är. Utan gömmer sig bakom sin anonymitet och tror att de kommer undan lätt. Skulle jag ha de pengarna att kunna skänka till barnen som behöver dem, skulle jag göra det. Men nu är inte läget så, läget är inte heller så att jag kommer skaffa hem en Miu Miu väska, utan jag tittar snarare. Och visst är jag materiell av mig. Jag älskar materiella saker, jag blir lycklig av dem. Men tro inte att det är så att man endast blir lycklig av det, man blir långt ifrån lycklig med sig själv av materiella ting, bara på ytan, som man blankpolerar så pass fint att ingen ska se.

Men ungefär, ni som är anonyma i min blogg, är väl bara jävligt dryga? Har du inte modet att säga något till mig face-to-face så kommer jag inte ta din kommentar på allvar. Sorry, men så lever jag mitt liv. Jag tar inte skit för någon längre.

Över till en annan sak, när gick det från bad to worse? Mitt hjärta säger en sak, min hjärna säger en annan, jag står inför total förvirring och jag vet inte vad jag ska göra. Reda ut saker, kanske för en gång skull? Be honom ringa mig. Hell hath no fury like a woman scorned.... Så enkelt är det. Och jag har inget att be om ursäkt för, han har. Fan, ungefär. Varför är det enda jag tänker? Jag tycker inte att det han gjort är fel, men jag tycker att han borde berättat om det. För att åtminstonde påverka en sak. För det är den enda saken jag faktiskt bryr mig om.

Gossip Girl slutade väldigt konstigt igår, jag får se. Den serien håller på att spåra ur helt och då vet jag en som inte kommer gilla den.

xo xo
Ciao!

Give it to me, yeah, no one's gonna stop me now...

Ännu en dag har börjat med att jag gått runt sjön, vilket resulterade i en riktigt stor blåsa på ena foten, jag tror inte jag gått in skorna ännu, men vill man vara fin får man lida pin, så enkelt är det. Man får tåla lite skavsår och blåsor om man ska komma i form, vilket jag hade tänkt också, så enkelt är det. Jag tränar för att hålla igång min hälsa och om jag kommer tappa i vikt när jag tränar gör jag det, så enkelt är det, inget mer än så.

Jag är så sugen på väskor just nu, ni ska se dem, helt gudomliga, lägger in en bild på en jag verkligen vill ha från Miu Miu, helt underbar, men lite för dyr för min plånbok just nu, tyvärr. Men men, det kommer fler gånger, men en beige väska skulle jag vilja ha, gärna i läder också. Denna är quiltad och helt gudomlig, jag älskar den, så enkelt är det. Vissa saker blir man bara kär i, inget mer med det. Men satsa på en väska som är ljus i sommar, trenden som kommer är ljusa väskor, utan en massa nitar och annat som tar bort det simpla från väskan, utan en vanlig, simpel väska, så ligger det till.

Jag vill ha honom, mer och mer, desto mer kan jag inte få honom och det grämer mig ganska mycket om man säger så. Jag vill inte egentligen ha honom, men något inom mig säger att jag verkligen vill ha honom och att han är rätt för mig. Ibland vet man bara saker, det kanske kommer ta tid, men jag ska bannemig inte ge upp, jag är ingen quitter. Jag får bara kämpa lite extra hårt för att få saker som jag vill ha dem.

xo xo
Ciao!

Who is the master and who is the slave?

Jag lyssnar på Madonna alla de timmar jag är vaken, det är ganska roligt att man fastnar för viss musik så snabbt, jag trodde inte att Madonnas nya album Hard Candy skulle fastna i min hjärna. Men det har den gjort och jag har ingen större lust att bli av med den heller. Haha! Så enkelt är det.

Att sakna någon så mycket som jag saknar honom, känns orimligt, det känns inte normalt. Jag brukar komma över människor ganska så snabbt, eller i alla fall killar, men han har fastnat och jag vill ha honom mer nu än innan, det känns bara så konstigt att sätta ord på tankarna som jag för honom, för jag tycker om honom enormt mycket. Han är en genuin man och det är det jag gillar med honom. Mest av allt vill jag nog vara i hans famn och kolla på någon film, för jag vet att vi har något speciellt, eller är det bara jag som tror att vi har det? Och att vi egentligen inte har något alls, jag vet inte, men jag vill ta reda på det. För varje gång vi träffas är det guld och gröna skogar, tiden mellan dessa tillfällen är inte helt okej, men men det löser sig.

Romantiken är den död eller är det så att den ligger gömd i buskarna och bara väntar på att hoppa fram och ta oss iväg på våra livs största nöjen. Nöjer vi oss egentligen med ragget på krogen? Eller väntar vi oss mer? Jag kan inte hjälpa att undra, vad gör oss till de människorna vi är idag, är det de sakerna vi gått igenom eller de sakerna som vi hoppar över och tror oss att vi klarar av i alla fall?

Nu ska jag göra i ordning mig för jag ska iväg om en stund.

xo xo
Ciao!

If it's against the law, arrest me, If you can handle it, undress me...

Idag klockan halv 8, gick jag ut på promenad, runt hela Rönningesjön, haha, tog mig väl en timme, var hemma för över en timme sen och hade då gått mer än 10 000 steg, vilket är bra för min lilla kropp. Det känns bra att ha kommit igång och gå ut och gå och samtidigt lyssna på musik och bara låta tankarna vandra runt lite sådär. Det ska väl medges att jag går och nynnar på låtarna jag lyssnar på. Men nu har jag börjat att träna, diciplin, kallas det, ska se hur mycket jag ska gå idag, eftersom jag måste iväg och hämta ut lite saker.

Oh, jag vet inte vad som flugit i mig, men jag går runt och tänker på honom och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det var nog drastiskt av honom att göra som han gjorde, men vi är back on track som man säger, haha, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det är en lättnad att inte ha definierat något ännu, utan det blir som det blir. Jag vill och jag ska se till att jag fixar detta. Men saknaden är jobbigast om man säger så.

Jag vill sy och ska göra det imorgon och på torsdag, idag ska jag iväg som sagt. Nu ska jag in i duschen, haha!

xo xo
Ciao!

I just wanna be there, when you discover, you wake up in the morning, next to your new lover...

Solen sken, jag är i en prickig klänning från Oasis och har håret uppsatt. Så såg jag ut i lördags när vi skulle ut. Jag saknar det fina vädret, underbara Malmö och min Anna. Jag saknar verkligen henne. Det är inte roligt det här.
Nu letar jag efter danslåten som kommer tortera oss i sommar, förra året var det Umbrella hela sommaren, men än så länge har det inte kommit någon. Ha, det kanske blir någon från Madonnas nya album, det gör ju en braksuccé ute i världen just nu om man säger så. Jag vill ha sommar nu, varmt väder och lite mer kärlek i livet. Samt mat från en viss man. Han får gärna bjuda mig på mat snart igen. Jag tycker om honom.

Varför känns det så konstigt för?

xo xo
Ciao!

You always loves me more, miles away, I hear it in your voice when you're miles away...

Hemma igen, tråkigt, men ändå skönt att vara hemma och sova i sin egna säng. Men jag saknar redan Anna, så enormt mycket. Det får bli en tripp dit ner snart igen, jag har nämligen så jävla kul när jag är med henne. Jag kan vara mig själv och det är inte många jag känner att jag kan vara mig själv med när jag är med dem. Utan jag är ett skal, en utsida. Med Anna är jag både min insida och min utsida.

Hur kommer det sig att ju mer jag är från honom, saknar jag honom? Är detta något sorts syndrom och jag måste stå där i resterna för att jag inte gått vidare ännu, jag vet inte ens om han har gjort det. Det märker jag väl när jag får träffa honom... Senast vi sågs hade varken han eller jag gått vidare. Det är svårt att släppa en människa man på något sätt "klickar" med, alltså inte bara lite fjantigt fjolleri, utan en förälskelse. Jag är dock inte kär, långt ifrån. Men om detta är kärlek, då vill jag hoppa av tåget av någon anledning. Det skrämmer mig, för jag har aldrig gett upp innan, utan jag har alltid stannat och sett till att jag kommer levande ur striden. Det jag dock inte vet denna gång är om jag ska ge upp honom eller fortsätta att finnas där i bakgrunden och hoppas. Jag kan inte leva på förhoppningar, det kan jag inte. Men jag kanske inte har något val.

Idag har jag gått runt sjön och det tog mig en timme ungefär och jag gick och lyssnade på musik och verkligen kände att min kropp arbetade, det gillar jag. Så nu blir det att gå ut och gå varje dag, för jag ska få en slimmad kropp och så ska jag skita i allt som heter skräpmat och sällan dricka alkohol. Utan bara försöka dricka någon drink då och då, ha, får se hur det går. Nej men allvarligt, jag får egentligen inte dricka när jag käkar medicin, men ibland kan jag göra det...

Nu ska jag städa och göra allt möjligt i mitt rum, det ska bli snyggt tills på fredag, hade jag tänkt iaf, haha!

xo xo
Ciao!

Nothing fails, you take away my pain...

Sista dagen i Malmö, vilket gör mig ledsen... Jag vill inte hem till min tillvaro i Stockholm, utan jag vill njuta av livet på det sättet jag gör här, men man kan inte ha roligt jämt och ständigt, utan man får ta det som det kommer. Jag har verkligen helt underbara vänner här nere i Malmö, Anna är en av de bästa människorna jag känner. Love her! Hon och jag har haft så jävla kul de senaste dagarna.

Först Copenhagen Zombie Crawl, sen Girls Night och sen Debaser, haha, snacka om party, men jag klagar inte. Dock har jag bara sovit 3 ½ till 4 timmar i natt vilket i sin tur innebär att jag är supertrött just nu och att jag mest av allt vill sova. Jag vet att jag har packat ner allt som ska med hem och när jag kommer hem ska jag städa mitt rum, inte idag då, jag är alldeles för trött, men imorgon och på tisdag... Då sker det en rejäl rensing i mitt rum, så har jag tänkt i alla fall. Sen ska jag sy lite saker och skicka in ansökan om körkortstillstånd och ansökningarna till skolorna till hösten. Snacka om att jag kommer att ha mycket att göra. Men å andra sidan, ingenting nytt under solen.

xo xo
Ciao!

Party, party, party!

Fortfarande i Malmö och ikväll blir det utgång igen, woho! Med alla mina babes, ska bli så jävla kul! Ni som har träffat dessa brudar vet det. Party, party.

Jag kom hem fem i morse, haha, efter en helkväll så att säga, ni bakar vi paj... Ja ni kan ju gissa vilken som vi bakar och snart så ska jag börja göra mig i ordning för att gå ut, haha, konstant party här nere alltså. Roligare har jag inte haft på år och dar. Jag vet dock inte vilka kläder jag ska ha på mig, det återstår att se, men bekväma skor blir det idag i alla fall, den saken är säker.

Jag funderar lite och jag återkommer om kärleken om några dagar när jag känner att jag vill skriva om den, jag känner inte för något utlämnade om kärleken jag har just nu. Haha! Den som vet den vet, inge mer än så.

Nu ska jag käka paj om bara några minuter.

xo xo
Ciao!

Why do we judge a book by it's cover?

Varför dömmer vi en människa innan vi mött dem? Har vi så svårt att lära känna någon så pass bra att vi bara dömmer ut den, så den hamnar i utanförskap och tristess, en som inte är med i gänget. Kan det bero på hur vi är uppfostrade och hur vi lärt oss att hantera andra människor. Vissa är lite mer värda än andra, eller hur prioriterar vi? Vilka blir våra vänner i slutet i alla fall, blir det dem som vi förväntat oss att det ska bli, eller de vi minst förväntat oss? Dömmer vi inte oss själva också när vi gör en bedömning på andra människor? Oavsett så tror jag att det är så att det är oss själva vi granskar när vi gör bedömningen om vilka som ska bli våra vänner i livet och vilka som vi låter passera. Jag vet att jag väljer människor med största omsorg, det är inte vilken människa som helst som kommer mig nära idag. Jag var öppen på ett helt annat plan innan och idag är jag öppen på ett annat.

Men varför dömmer vi en människa som vi inte har träffat ännu, är det på grund utav hur den ser ut? Jag tror snarare att det är så att vi dömmer efter beteende och är beteendet inte bra, då skiter vi i det. Men men, nu ska jag dricka upp mitt te, åka in till Malmö och se vad vi ska göra där.

xo xo
Ciao!

Copenhagen Zombie Crawl!

Första maj, dagen då våren verkligen ska komma. Men om det är vår ute, det vet jag inget om. Det regnar och jag är smått sliten från att ha kommit hem klockan 5 i morse, en lagom bra tid att komma hem från Köpenhamn och varit zombie, hehe! Kul som fan hade jag i alla fall om man säger så. Hade det riktigt riktigt trevligt, det var massor med zombies där, det var ju som sagt Copenhagen Zombie Crawl, hehe, ni får se bilder därifrån sen, när jag laddat upp dem. Jag vet att jag vill vara zombie igen och jag hade verkligen så roligt som man kan ha, fast jag frös och var kall, men jävligt mycket Bacardi blev det igår i alla fall! De har mycket bättre Breezers i Köpenhamn. Hoho!

Så har nu våren kommit med allt som den för med sig, nu väntar jag på sommaren, den vill jag ska vara solig och varm, även om jag inte sitter i solen, så gillar jag att vara i skuggan, läsa en bok och ta det lugnt. Det gillar väl alla egentligen?
Jag hade iaf en utmärkt Valborgsmässoafton och en bra början på Maj.

xo xo
Ciao!