One day to go...

En dag kvar, imorgon börjar jag... Detta är jätte läskigt, hujjedamej. Jag vill att skolan redan ska ha börjat, men imorgon börjar allt på riktigt, ska vara i skolan klockan 09:00. Då bannemig kör vi!
Jag har inte någon större lust att skriva något idag, men ja, jag kanske känner för det ikväll?

xo xo
Ciao!

Holding on we drift, like two flowers on the sea.

Trött, tröttare, tröttast. Efter att ha sovit fyra jävla timmar, vaknar jag såklart, men det är bra. För då vänder jag inte på dygnet som jag skulle kunna gjort, utan jag är mer sömnig ikväll. Så ikväll blir det hemmakväll och sömn tidigt för jag börjar som sagt skolan på måndag, aaah, jag är så nervös att jag spricker. Det är inte roligt det här att vara så jävla nervös hela tiden, jag går som på nålar och det mina vänner är inte det roligaste.


Jag lovar att jag kommer ligga sömnlös och försova mig på måndag, vilket inte får ske, ska åka 8 hemifrån och jag hoppas att ni håller tummarna för mig nu, för det kommer jag att behöva, det säger jag bara. Jag kommer ligga rastlös och inte riktigt veta vad jag ska ta mig till, jag hoppas dock att jag får en riktig bra natts sömn innan skolan börjar, för nu börjar det på riktigt. På allvar, men självklart ska det bli jävligt roligt också, men ändå känner jag den där oron som man kan ha inför en skolstart.



Jag vet inte om jag kan bli kär, mina vänner säger att jag är kär, men jag tror faktiskt inte att jag är det, utan mer förtjust och smått förälskad, då man inte ser några brister hos en person utan bara ser det positiva, visst jag har upplevt mindre positiva saker med denna karl, men det känns faktiskt som att någon gång så kommer det att bli vi, men vi är inte redo ännu. Det säger mina vänner också att det är något över oss som är speciellt. "Det där" finns mellan oss, hur man nu ska förklara det där, men det finns, om han känner så vet jag inte, men jag känner det. Huvudsaken är att jag lär känna honom innan jag ger mig in i något, det känner jag... Sen får vi se hur det går.


Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig i ordning ska in till stan och fixa lite saker. Har btw köpt hem mina nya vinterstövlar, skitsnygga!


xo xo
Ciao!

We're walking in the air, we're floating in the midnight sky.

Jag slänger upp en bild, från JPG:s vårkollektion 2006. Jag älskar att modellen inte är jättesmal. Utan att hon har kurvor, me likes. Hela hon utstrålar sådan pondus. Vacker är hon också. Dessutom är klänningen gudomlig!

Jag <3 Design!

Nu ska jag snart göra mig i ordning för att gå på Tifas födelsedagskalas, super! Ska slänga upp lite mer bilder då jag har tid, hade jag tänkt. Nu är det bara några dagar tills skolan börjar och ja, nu går jag ännu mer på nålar än jag gjorde för några dagar sen, men det löser sig. Men nervös och pirrig som fan är jag, uhuu, tänk om jag inte lyckas? Det får inte hända igen, nu ska jag bannemig klara det.


Jag saknar baby, ganska mycket, jag vägrar ge upp. Hoppet är det sista som lämnar människan inte sant och jag ger inte upp på en man jag vet att jag känner något sådant här för. Jag är inte kär, långt ifrån, men jag känner något för honom som inte vill lägga sig. I vanliga fall hade jag bara struntat i honom, men han är speciell. Så enkelt är det. Me likes him. (Bilden är tagen i tisdags, då både han och jag var lagom bakfulla, haha!)

xo xo
Ciao!

I dreamed a dream, when I was young and unafraid...

Jag ska lägga upp lite bilder idag med, jag har inte så mycket att säga, är faktiskt inte speciellt trött om man säger så för att vara så pass tidigt på morgonen. Har sovit ut nu, det känner jag och det är bra att jag kan gå upp såhär tidigt för snart börjar skolan och då jävlar, då blir det tidiga mornar och sena eftermiddagar, så kommer mitt liv se ut framöver, men jag klagar inte.

Igår var jag med Elva och Veronika och deras sötnosar Alpha och Chelsea, bilder kommer upp så snart jag lagt över dem till datorn, hehe! När jag är med dem så vill jag själv också ha en liten bebis, men jag väntar nog några år till, tror jag.

Nu ska jag försöka få tag på baby och se om vi ska fika idag eller inte. Verkar iallafall inte bli någon tur med luftballongen, tråkigt!


xo xo
Ciao!

Sometimes it looks so easy, but it isn't, I'll bet you on that!

Jag slänger upp några bilder från söndagens plåtning med Elva, Hanse, Cilla och Wilhelm som jag tog som behind the scenes bilder, det är ganska så roligt om man säger så :)

Hanse fixar hår!

Elva fixar och trixar!

Modellen själv.

Styling så det skriker om det.

Sista bilden, på Hanse och Elva samt modellen!

xo xo
Ciao!

My brain is like mashed potatoes!

Eftersom min hjärna är som potatis mos just nu, har jag ingen större lust att skriva. Jag känner mer känslor än vad jag vill för den där mannen. Jag tror jag hittat honom, men det tar ett tag att komma fram till samma punkt, det gäller oss iallafall.
Men fan, man känner att man lever!

xo xo
Ciao!

Across the universe in time.

Ikväll gäller Clutch för mig och några andra, vilka ser jag där? Jag hoppas att jag ser några familjära ansikten där ikväll, förutom de jag ska gå med, så att säga. Att träffa Eéa ska bli superkul, ska bli nice att ha henne med, hon är för rolig hon. Jag får allt ta mig upp när de har inflyttningsfest, då får jag träffa Anna också, visserligen hade jag tänkt åka upp lite tidigare, men under lovet passar kanske ganska bra, jag kommer som sagt bara att kunna vara borta fredag - söndag, sen har jag skola resterande dagar i veckan och förhoppningsvis hittar jag någon i klassen som jag blir vän med, det måste ju finnas någon, bara jag är spontan och glad och inte ältar problem för mycket, men jag håller på att förbättra mig själv, det är hos psykologen jag pratar om hur jag mår, inte hos så många andra. Jag önskar bara att jag kunde bli en hel människa snart och att jag slapp så mycket av det jag bär på. Men jag förbättrar mig hela tiden och jag har vänner som mer än gärna ställer upp på det, det har jag märkt.

Om exakt en vecka så här dags sitter jag i skolan och lyssnar på mina nya lärare och det ska bli så spännande, samtidigt är det väldigt läskigt, jag är ett nervöst vrak inombords, men jag klarar mig, det gör jag alltid, det tar bara lite tid att förstå hur saker fungerar, om man säger så. Dessutom har jag insett att jag kommer vara helt slut i huvudet efter varje skoldag. Jag märkte hur trött jag blev igår och då jobbade ändå inte jag hårdast. Ska bli kul att se bilderna från plåtningen sen. Det ser jag framemot. Jag slänger nog upp dem här då. Vi får se. Jag och bilder i bloggar är inte så tighta tillsammans, haha!

xo xo
Ciao!

Tired...

Jag är helt slut och ska gå och lägga mig om en stund. Jag har varit i gång sen klockan var 8 imorse. Nu är jag slut i huvudet. Så enkelt är det. Bilder kommer sen.

xo xo
Ciao!

Stylish or not?

Idag fixar jag med saker inför en plåtning imorgon, det står still i mitt huvud just nu, så jag tar ett break. Det behövs... Jag har packat ner en del saker, men det saknas fortfarande lite saker, såsom skor och dylikt. Nej, det är inte jag som ska plåtas, utan jag ska vara stylist, woho! Äntligen får jag vara lite mer kreativ, även fast jag är det varenda gång jag syr. Nu bannemig ska jag fixa och trixa.

xo xo
Ciao!

Are you so fucking stupid that you're falling for that?

Nu tänker jag vara lite kinkig, men vem fan är dum nog att hyra ut symaskiner? Idéen är ganska bra om får en ganska så ny maskin, men inte ens jag skulle betala 250:-/veckan för att ha en maskin hemma. Det skulle bli dyrare för mig om jag hyrde en maskin för det priset i veckan än att köpa en helt sprillans ny och betala det stora totala priset och kunna ha den tills den går sönder.

Min maskin kostade lite över 10 000:- och om jag skulle hyrt en maskin för de pengarna skulle jag bara kunnat ha haft den i 40 veckor, för er verkar det kanske jättemycket. Men om jag säger så här. Sanningen är som sådan att du sitter inte 24 timmar, 7 dagar i veckan och syr på maskinen, alltså är det ett överpris och vet du ens vilken maskin du får? Jag visste exakt vilken maskin jag fick jag när jag betalade för den.
Idéen är kanske bra för dem som vill ha en maskin någon gång då och då. Men är det inte bättre att då köpa en helt okej maskin för 3000 - 5000:- istället för att hyra den? Du måste fortfarande betala för materialet och nya nålar, eller får man det på köpet? Annars är det ytterligare pengar som ska ut och om man räknar på kostnader på tråd, material och dylikt, så ligger du på över 500:- för en vecka och sedan måste du lämna tillbaka maskinen. Vem har sagt att du ens är klar med ditt plagg då? Så idéen med att hyra ut maskiner är lika dum som att hyra väskor, det kostar bara mer i längden. Idioti säger jag som går på den idéen. Ren idioti.

xo xo
Ciao!

Are you gonna go my way?

Om lite mer än en vecka kommer jag stå med lite darrande ben och en nervositet som heter duga utanför skolan för att gå in och få all planering för mitt framtida studieår. Det känns lagom intressant att gå tillbaka till skolan på det sättet, men jag vill det mer än något annat just nu, så varför har jag dessa orosmoln i mitt huvudet och en mage som gör ont så fort jag tänker på hur det ska gå. Jag kan inte låta bli att inte tänka på hur det gick ute på Väddö, men nu är situationen annorlunda, dels för att jag är tre år äldre och även det att jag kommer inte att vara ensam, så jag kommer nog att klara detta, det tror jag.

I helgen gifter sig min vän Anna och hon har gått och väntat på detta i över 9 månader nu, ska bli sinnessjukt kul att hon gifter sig. Jag är så lycklig och hon får en sådan trevlig karl till man också. Woho! Nu ska jag försöka komma på vad jag ska ge dem sen när jag träffar dem. Jag saknar Anna enormt mycket, så jag måste hinna träffa henne nu under hösten.

xo xo
Ciao!

Is this how it should feel?

Jag har inte så mycket att säga idag, eller en hel del. Sömnen fuckar upp mig totalt, jag är supernervös inför skolstarten och jag önskar att jag hade lite mer nerver av stål, men det har jag inte. Jag är skitskrajj, tänk om allt kommer gå fel? Jag fick hem brevet igår om när jag börjar och att vi har vår första lektion den FÖRSTA dagen! Hahaha, här tar vi det inte lugnt i starten, utan kör på som bara den. Samtidigt vill jag börja på skolan nu på en gång, inte om 10 dagar... Hujjedamej, jag vill verkligen börja. Ska bli sinnessjukt kul, samtidigt som jag är super rädd för vad som kommer hända. Men jag ska inte säga så mycket mer förrän jag har börjat. Men nerverna kittlar i magen. Är det så här det ska kännas?


När skolan börjar, ska mitt hälsosamma liv börja hade jag tänkt. Inga popcorn, ingenting sådant alls. Högst 1 gång i månaden, så kommer nog min kropp att må bättre, samt att jag vill gå till en dietist för att lära mig äta rätt, utan att för den sakens skull sluta äta. Här ska det bli ändring, så enkelt är det. Jag funderar även på yoga, det vore nog bra för min kropp. Vi får se hur det blir...

xo xo
Ciao!

Now here you go again, You say you want your freedom, Well who am I to keep you down?

Jag drömmer konstiga saker, surrealistiska drömmar som ändå är så pass verkliga att jag tror på dem. Jag drömde om honom inatt igen, vad betyder dessa drömmar? Det brukar finnas undermedvetna saker när man drömmer, men jag kan inte komma på vad det skulle kunna vara, förutom att jag saknar honom, mycket. Men att vi två skulle ha en bebis, nej men, det är väl lite orimligt?

Idag ska jag över till min kusin och träffa henne, fika och fixa iordning lite saker. Så jag uppdaterar när jag kommer hem, tror jag, eller innan jag åker. För just nu orkar jag inte.

xo xo
Ciao!

Tuvstarr.

Idag behöver jag skriva, det känner jag, jag har jättemycket i tankarna som måste bearbetas och jag måste få fason på. Jag kan inte gå ner mig så som jag gör. Utan jag måste resa mig, se det positiva i det som är negativt och inte fan vara så jävla labil som jag är. Det är inte okej för mig, men samtidigt måste jag få känna mig ledsen, nedstämd och sorgsen när jag är det. Jag ser det inte som ett nederlag att vara ledsen, snarare som en styrka att jag kan vara det idag. För att jag låter mig känna såsom jag gör. Samtidigt vill jag kunna vara glad och skratta åt livet och allt därtill, utan att jag tycker att det är dåligt av mig, hm, det är väldigt hårt att slänga upp sådana här saker svart på vitt, för man får en helt annan bild av vem man är när man skriver detta. Men jag ska aldrig ge upp, jag ska aldrig ge mig, för jag vet att jag är stark någonstans inombords. Det vet jag.

Jag somnar som en idiot igen, jag vet inte vad det beror på. Tankarna rusar genom huvudet då jag lägger det på kudden och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det bara maler på och jag kan inte lugna ner mig. Jag ligger där och vrider och vänder på mig ihopp om att hitta en bekväm plats i sängen, men inte fan finns den, det slutar med att jag somnar av utmattning över att jag inte kan sova. Sen sover jag bort hela dagen, så känns det iaf. Jag tror att skolan spökar i huvudet på mig och att jag inte vet vad som kommer hända där, utan jag bara måste ta det som det kommer. Känns lagom bra. Men vad gör man inte för att nå dit man vill? Jag tror jag har för höga krav på mig själv.

xo xo
Ciao!

We are the lucky ones, we shine like a thousands suns.

Bara för att en bild säger mer än något annat, just nu. Vad vi har går inte att definiera, men det finns något där som är värt att hålla kvar vid och så länge jag känner att det finns en liten gnista kvar, så tänker jag inte slänga allt i sjön. Jag är en kämpe och det har jag alltid varit. Så enkelt är det. Jag önskar bara att saker kunde vara lite lättare, men om jag skulle få allt lätt, så skulle jag tröttna så enkelt, därav attraheras jag av denna karl. Han är inte den enklaste människan man kan hantera. Men det som finns, det får vi se om det har kommit för att stanna. Annars går jag vidare. Jag måste stå stark i mig själv för annars kommer jag aldrig kunna göra någon annan lycklig. Men jag gillar honom.

xo xo
Ciao!

I found all the things in the beat of your heart...

Idag ska jag och shoppa med lillebrorsan, får se om jag kommer hem med något, det är alltid spännande, men jag tror faktiskt att det inte är jag som kommer komma hem med saker idag utan min lillebror, han behöver lite nya saker. Jag behöver dock inte det, även om jag har några hål i min garderob, hahahaha!

Jag kan inte släppa honom, eftersom det finns något där, det går inte förklara, men varken han eller jag är redo, men jag vill inte släppa honom riktigt ännu. Jag har inte ens släppt Big ännu, så enkelt är det. Men vissa saker måste han stå till svars för, för respekt det kommer jag att kräva nu. That's it.

Nu ska jag in i duschen.

xo xo
Ciao!

You're pushing all the buttons on the elevator, just to see what happens...

Jag är förbannad, trött och inte på humör idag alls. Vad är okej och vad är inte okej, det är frågan? Hur länge ska jag ta skiten han ger mig för att jag ska vara tillmötesgående och sedan bara bli sviken på kuppen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag mötte manin i torsdags på riktigt, jag blev som sagt så uppåt att det var negativt, vilket inte är bra.
Nej idag är jag fan inte på humör för att göra något.

xo xo
Ciao!

I have extraordinary friends!

Jag har utomordentliga vänner, en av dem heter Elva och hon har på något sätt blivit en person som jag tar väldigt mycket lärdom av. Hon är helt underbar, ärlig och trevlig. Jag uppskattar att vara med henne, det är så utomordentligt underbart! Här kommer en bild på mig och henne för några helger sen då vi var på Rocks. Jag uppskattar verkligen denna kvinna, hon är helt underbar! Dessutom tack för en underbar kväll igår!

Jag ska kanske träffa baby ikväll, så jag måste fixa i ordning mig nu, det hade jag tänkt... Annars drar jag väl ut och gör något annat. Visserligen är jag trött från igår, men men, jag klarar detta, som vanligt.

xo xo
Ciao!

It can creep up on your mind and consume you.

Jag tror att jag håller på att förlora förståndet, jag är helt ärlig nu, igår var jag så uppåt att jag inte var mig själv, jag var inte i tillstånd att göra något alls om man säger så. Det enda som hände var att jag var helt uppe i att vara ja, manisk, jag kunde inte sy, inte göra något av det jag ville göra, utan bara satt och ja det var riktig mani, det går inte att det inte var det. Så har jag aldrig mått innan, jag har alltid haft kontroll, men igår hade jag ingen kontroll alls, vilket kändes konstigt, jag måste ha kontroll. Jag är helt matt i kroppen, är detta hur man ska må? Mani är inte roligt, som tur är kan jag fortfarande sova, men det beror som sagt på att jag äter vissa saker.

Jag måste sy min klänning nu, det hade jag tänkt, så det är bara sätta sig vid overlooken och göra det jag tänkt göra, någon kontroll måste jag ha, annars går det inte. Jag vill arbeta, så enkelt är det. Till arbetet, nu ögonaböj! Jag måste få ur mig min kreativitet, det bara är så.

Jag ser framemot imorgon, ska fika med Jennipher och sedan gå ut på krogen med baby, woho! Ska bli mys.

xo xo
Ciao!

You're in Disturbia... Come closer, and you can feel it.

Jag känner mig konstig, en ovanlig känsla har försatt sig i min kropp, jag är varken ledsen eller glad, jag är inte heller melankolisk, eller manisk, jag är nästan ingenting. Jag är som tom på känslor, jag vet bara inte varför, för jag känner samtidigt jättemycket, men ändå inte. Makes this sense? No it doesn't... Jag vill bara känna att jag lever, men jag vet inte om jag känner det just nu. Jag vet faktiskt inte vad jag känner.

Igår pratade jag med min älskade brud Millan och jag skrattade så mycket att jag GRÄT, bokstavligt talat. Jag grät och skrattade så enormt mycket. Jag kunde inte sluta alls, utan bara fortsatte och fortsatte, det var nästan befriande att kunna skratta så igen, helt ohämmat och bara för sakens skull, om man säger så. Så underbart som det kan bli...

Idag ska jag på specialvisningen hos Lilla Bukowskis och titta på dramatens kläder som ska auktioneras ut, de kommer att bli dyra saker, eftersom det är i silke och bara bra material, jag önskar att jag hade något plagg från Dramaten hemma, men det förblir väl en önskedröm antar jag, tror jag. Jag måste börja tänka på vad jag ska ha på en av Dekadance stora fester i höst, ska bli superkul att de har kabarét tema, det gillar jag väldigt mycket, man kan använda sin fantasi till så mycket då, så något ska jag koka ihop hade jag tänkt, hehe! Jag får se helt enkelt, något roligt iallafall ska det bli.

xo xo
Ciao!

Let the dark waltz begin, Oh let me wheel - let me spin...

Jag blev på oerhört bra humör idag och jag har varit på bra humör sen i måndags, då jag var med Kakan. Samt att igår fick jag träffa Elva och hennes sötnos till son Alpha samt Vernoika och hennes bebis Chelsea (som var en liten sötnos hon med), så underbart som det bara kan bli! Jag vill själv ha en liten knott när jag ser deras, men jag vet att jag måste vänta lite innan jag skaffar barn, har lite saker jag vill uträtta innan jag blir på smällen. Men ooh, jag är helt förälskad i lilla Alpha, han är så otroligt söt!
Kan det vara så att jag känner mig lite bättre till mods just nu, eller vad beror det på? I helgen verkar det som om jag får träffa baby igen, vilket ska bli mysigt. Haha, det blir säkerligen väldigt trevligt om det blir av, vi brukar ha trevligt tillsammans, om man säger så...

Idag ska jag komma på vilken sorts klänning jag vill göra och göra den där jävla kjolen som jag vill ha, som jag inte hittar någonstans överhuvudtaget. Det är då man är glad över att man kan sy och att man slipper lägga ner så enormt mycket pengar på en kjol i affären, man fixar en som sitter perfekt istället. Jag vill verkligen börja skolan nu, det är typ bara 2 veckor kvar snart, woho! Jag längtar.
Jag <3 Design!

xo xo
Ciao!

Alegría!

Snart, snart, snart börjar jag skolan och jag ser framemot det så mycket att jag inte längre vill vänta. Ska bli så sinnessjukt kul att sätta igång med att arbeta med mina saker, min egna design. Nu, jävlar liksom. Jag kan inte sätta ord på hur jag känner mig, men det är en känsla jag inte vill släppa taget om.

Mina fötter gör lagom ont idag, som de gjorde igår, men men, det går över. Den som vill vara fin får lida pin och nog gör jag det, just nu. Förbannade skor, haha!

Jag saknar min Emilia, jättemycket just nu, inte okej.

xo xo
Ciao!

I've been waiting for something to take me from this life, Waiting for something to dim this blinding light...

Vill man vara fin får man lida pin, så sant som det är sagt, så skulle jag promt ha mina nya skor på mig idag och definitivt gå med dem på stan med Kakan och titta runt på saker samt shoppa lite nya saker inför hösten som kommer. Den närmar sig och man känner det i luften, kvällarna är lite kallare och luften kommer snart att bli lite klarare än vad den var innan och jag kommer kura ihop mig i soffan med tekoppen och avbeta alla Arkiv X avsnitt, det går inte att se alla på en gång, det blir för mycket, så om jag har kommit igenom säsong 1 innan jag börjar skolan, är jag glad. Jag skrämmer mig själv till en sådan stor del när det gäller detta program så att jag promt måste se mer. Jag blir inte skrämd på det sättet att jag absolut inte kan sova, men något kilar nerför ryggraden och jag njuter nästan av att bli skrämd av det paranormala och det som inte är vanligt.

Just nu står jag och balanserar mellan vilka val jag ska göra, jag är en person som både vill ha kakan och äta den samtidigt, men kan man få det. Av någon anledning vet jag att jag inte är redo för en relation på långa vägar just nu, ändå eftersträvar jag okuvlig, förtärande, kan-inte-leva-utan-varandra kärlek, den som man drömmer om, den som jag så gärna vill ha i mitt liv. Men är jag redo för den? Jag tror inte det. Jag har för mycket jag vill göra innan jag binder mig med någon, men visst skulle jag uppskatta att ha en famn att krypa upp i när hösten nu är på väg och det blir kyligt ute. Kommer jag hitta någon, det är frågan det. Jag letar inte längre, utan låter bli och bara ser på vad som händer och vipps kanske någon står där och jag vet inte vad jag ska göra...

Jag måste sy min kjol känner jag, funderar på att göra det imorgon och testa overlooken och se om den fungerar också. Vi får se helt enkelt. Dessutom så vill jag mer än något annat börja med en del av mina klänningar. Hehe!

xo xo
Ciao!

20 days, then it starts...

Om ca 20 dagar börjar jag skolan och jag är så nervös att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vet bara att jag nu börjar det och en del av mig längtar enormt, en annan del är skitskraj, jag är jätte rädd för att misslyckas men jag vet att det kommer jag antagligen inte att göra, om allt inte bara går rent åt helvete. Så är det, men det ska det inte få göra den här gången, jag vill bli något, så enkelt är det.

Igår och inatt hade jag ett väldigt trevligt samtal, han är mysig. Det tycker jag allt, av det lilla jag vet om honom och jag ska lära känna honom mer, hade jag tänkt. Vi får se hur det går...

Nu ska jag sitta och försöka komma på vad jag vill sy.

xo xo
Ciao!

May it be a evening star, shines down upon you.

Är jag lycklig i mig själv, det är frågan. Just idag är jag kanske inte det, men det vänder säkert. Det brukar komma dessa dagar och sedan några dagar då det är bättre, men tänk om jag är en person som är allmänt låg i sinnet, som aldrig kommer bli en av de lyckliga människorna, den tanken har slagit mig. Det är bara min personlighet. Kommer jag någonsin att bli lycklig? Jag betvivlar tanken på att jag någonsin blir det, men man måste göra det bästa av situationen inte sant. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, så jag tänker inte ropa hej ännu, utan låta saker komma och gå lite som de vill. Låta mig själv känna sorg, ledsamhet, lycka och allt där till, när jag känner det. Jag måste låta mig själv vara den jag är och inte kompromissa om hur jag skulle vilja vara utan bara vara den jag är. Så att människor ser mig för den jag faktiskt är, utan att gömma mig under allt. Men det kommer inte hända, det vet jag.

Jag vill sy, en kjol, en klänning, en till kjol, några toppar och lite sånt. Jag kommer sy det också och sakta men säkert kommer min garderob att fyllas av det jag älskar mest, mina egen designade kläder, inte de jag köpt i affärer, utan de jag lagt ner min själ i. Jag har tänkt ha på mig en speciell klänning då skolan börjar, så då ska den vara klar. Dessutom är overlock maskinen hemma igen, så det är bara för mig att börja. Så enkelt att säga, men så svårt att verkligen plocka upp allt för att få en helhet över det. Men skam den som ger sig.

Nu ska jag klippa i tyger.

xo xo
Ciao!

080808!

Jag drömde inatt, om honom. Det var en konstig dröm, allt var så verkligt. Jag drömde även andra saker som jag vaknade och satte mig rakt upp i sängen av. Vad det var låter jag förbli osagt, men högst obehagligt, så nära sanningen man kan komma. Det som jag drömde var så äckligt på riktigt att jag inte förstår vad jag ska göra, men de är tillbaka. Jag sov iaf 7 timmar inatt och sakta men säkert kommer jag in i en dygnsrytm som inte är så dålig som den skulle kunna vara. Nåväl nog om det, det är ändå inte speciellt intressant.

Idag är det 080808 och det är en speciell dag för oss Sthlm:are, aldrig tidigare har vi haft ett malligt datum som detta. Vårat riktnummer, hela dagen, haha! Så idag blir det ståhej över hela stan, men jag funderar på att smita ist och åka upp till Gävle. Jag får se hur jag gör helt enkelt. Jag vet inte om jag vill åka någonstans just nu, men jag vill inte heller bara vara hemma, så känner jag. Vi får se helt enkelt.

xo xo
Ciao!

Can you miss out on something, when you're grabbing on to the past?

Kan man missa chansen att möta sin drömman för att man fastnat hos någon annan? Och om det vore så, vad vore chansen att träffa sin drömman efter detta ögonblick, för att man hade ögonen på en annan. Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar kan man missunna sig själv så pass mycket att man missar de män som faktiskt är bra, för att man håller kvar i de gamla? Som man desperat hoppas på, in i det sista. Min Mr Big, ska gifta sig. Vilket känns lagom konstigt, eftersom jag vet att han sällan är nöjd. Är han det nu? Har han träffas sin Mrs Big? Finns hon, eftersom vi idag lever i en värld där vi inte längre definieras av att kvinnan ska vara hemma och laga mat i köket och mannen ska vara den som jobbar, eller lever vi kvar i det samhälle som vi en gång levde i. Där kvinnor var hemmafruar och männen de som drog in pengarna. Jag vet inte om jag vill leva i den världen. Jag vill tjäna mina egna pengar, ha min karriär och alla ni som säger att man inte kan ha den karriären jag vill ha och samtidigt barn, vad har ni för värderingar? Varför är det tabu att vara en karriärskvinna som har sitt mål att nå toppen, samtidigt som hon axlar manteln av att ha barn, man och ett privat liv. Frågan kvarstår, mina vänner. Hur kan vi som är kvinnor under 2000-talet se på oss själva i ögonen och säga att detta räcker, när jag vet att vi kan så mycket mer. Varför kliver ingen upp och säger att "Jo, visst fan kan vi ha en karriär och barn samtidigt".

Bland mina vänner känns det som tabu att prata om att jag kommer skaffa mig en karriär och sedan skaffa barn mitt i alltihopp det där. Men om man känner att man kan axla ansvaret borde det inte vara så att vi tillåts vara de vi eftersträvar att vara? Eller ska vi vara hemmafruar som tar hand om våra barn och sätter våra karriäer i andra hand. Visst jag kanske ändrar åsikt när jag skaffar barn, men just nu känner jag att visst kan jag axla ansvaret för ett barn samtidigt som jag axlar min karriär. Varför känner jag då sånt motstånd när jag pratar om det?

Jag har praktiskt taget gett upp på att hitta min perfekta kjol, så nu syr jag en istället. Jag klarar inte av en till affär som jag går in i och jag blir totalt blank i huvudet och tänker bara, är detta vad vi verkligen vill bära? Vissa saker kan jag förstå på en gång, för allt är inte skräp, men vissa saker är verkligen inte ens värda att titta på. Vill jag skapa de kläderna, nej. Kommer jag att skapa de kläderna, nej. Jag vet inte ännu exakt vad för sorts kläder jag kommer skapa, men det som finns nu från de svenska designerna är verkligen inget jag känner "Oh, här har vi verkligen slagit till och gjort något helt annorlunda" Ja, det skulle väl vara Odd Molly som gör lite annorlunda kläder, men är de verkligen så annorlunda om man tittar på vad andra skapar?
Nej, åter till min kjol som jag nu ska börja arbeta med. Den ska bli perfekt, in i minsta detalj, så enkelt är det. End of discussion.

xo xo
Ciao!

I'm an emotional slut!

Jag är en känslomässig slampa, så enkelt är det. För ofta låter jag känslorna styra och jag blir ett virrvarr av trådar som ingen riktigt vet var de ska ta vägen. Jag vet vad jag måste göra och det är att ta tag i mina känslor och göra något vettigt av dem. Men hur ska jag kunna det, när jag är oförmögen att förstå dem? Jag viker ut mig känslomässigt, för att få någon sorts kontakt. Någon form av uppvaknande för att jag ska förstå varför jag gör som jag gör. Någon gång kanske jag får svar, men jag vet inte. Vill jag få svar, det är frågan det.

Jag har inte så mycket mer på hjärtat idag, men ja, just nu säger min hjärna nej.

xo xo
Ciao!

Somehow I'll get through it and you won't even realize, Falling for your own disguise...

Varför tutar bilar efter mig när jag ser som mest tråkig och plain ut, som man bara kan bli? Varför tutar de, vinkar och hoppas på svar, när jag bara nonchalerar dem? Vad får de ut av att jag bara kastar en likgiltig blick mot dem och nästan bara har lust att rynka på näsan av avsmak.
Dessutom vad är det för snack som människor kommer upp till mig och säger att jag är svartskalle, även denna person kallade sig själv svartskalle. Jag tycker att det är förnedrande att bli kallad det och även om det inte var denna persons mening att vara oartig, men det första man gör när man träffar någon sådär, så kallar man inte den svartskalle, eller gör man det? Jag ser inte mig själv som en svartskalle, jag ser mig som en människa som har utländskt påbrå, men jag är född, uppvuxen och ledd av det svenska samhället. Var är jag svartskalle? Är det mitt hår, mina ögon? Min lite mörkare hy, eller vad är det? Är det min personlighet? Det tror jag inte. Jag beter mig inte som en invandrare i Sverige, så varför kallas jag svartskalle? Av en person som också har utländskt påbrå. Jag hänger inte riktigt med, men är det meningen att jag ska förstå allt? Vad gör mig till en svartskalle, kan någon förklara det för mig?

Snart börjar skolan och jag är taggad så det skriker om det, har så mycket jag vill sy och göra, men det saknas en del tyger hemma för att jag ska kunna göra vissa saker. Haha, säger hon som har över två flyttlådor hårt paketerade med tyger. Jag har ingenting hemma, så är det alltid och varenda gång jag går igenom lådorna så hittar jag ett tyg som jag exakt vet varför jag har det hemma, men jag har bara inte gjort något av det, ännu... Ibland kommer jag inte tillskott med vissa av mina saker och jag känner att det liksom brinner i knutarna just nu. Jag vill göra en massa kjolar och klänningar, det känner jag saknas i min garderob. Jag har en speciell klänning i åtanke och några speciella kjolar som jag definitivt skulle vilja göra nu, men var har jag mina tyger? Jo i de där jävla kartongerna och det är ett hejdundrande helvete att gå igenom dem, det ska ni veta. Så vad gör jag, jo jag väntar och hoppas att tyget bara ska hoppa upp av sig själv, haha! Men jag vet ju att det är jag som måste ner och leta. Så nu ska jag bannemig göra det också.

Imorgon ska jag träffa min psykolog för första gången på 5 veckor och det ska bli så otroligt skönt, äntligen får jag ventilera alla mina tankar om allt och inget och få lite vett inbankat i huvudet. Finally!

xo xo
Ciao!

I'm still under the paper...

Jag är fortfarande sliten, kan bero på att jag somnade sent inatt också, samt på vädret. Jag klarar inte av när det växlar så här. Ena stunden är det jätte varmt, den andra så kallt att man bara vill krypa under täcket för att försvinna. Detta väder gör att jag sover dåligt, jag får inte någon ordentlig vila och jag vet inte var jag ska ta vägen. Så enkelt är det. Nåväl nog om det. Jag mår inte bra av för stora väderförändringar.

Igår såg jag Arkiv X filmen, den var inte alls som serien, men ändå tyckte jag att den var helt okej, men jag saknade aliens, mer paranormala saker och allt därtill. Det var kul att se Scully och Mulder igen, om man säger så. Nu saknas bara några av säsongerna hemma, sen är samlingen komplett, förutom den första filmen, men den behöver jag inte känner jag. Jag älskar Arkiv X, nästan lika mycket som SATC, hehe! Men SATC, är lite vassare och en totalt annan genre, så man kan inte jämföra de två, haha! Nåväl.

Jag är tom på ord idag också, därav detta ströprat om saker som är oväsentliga, men jag får vill inte skriva ner vissa saker just nu, de är för känsliga, men en sak är rolig och det är att skolan börjar som sisådär 3 ½ vecka, jag längtar som en galning just nu, woho!

xo xo
Ciao!

So you believe in these kind of things?

Trailern! <3

I want to believe...

Idag är jag inte lika trött som igår, men samtidigt så enormt slutkörd. Jag funderar på att se Arkiv X filmen när jag är klar med tvätten, men jag får se om jag orkar. Så enkelt är det. Men jag är så pepp på att se filmen så att det inte finns. Jag vill verkligen se den, jag älskar Arkiv X. Det måste vara den bästa serien efter SATC, om man säger så.

Jag tvättar och det är olidligt tråkigt om man säger så, men man måste ha rena kläder, det bara är så. Haha! Men det är skönt med ren tvätt och att ha det gjort för två veckor framöver. Jag har massor att göra egentligen, eller göra och göra, jag vill sy, men jag ska nog gå och se filmen i alla fall tror jag.

Jag känner inte att jag har så mycket att säga, men att jag skriver imorgon när jag är på hugget lite mer.

xo xo
Ciao!

It really is Breathless!

Superduper trött från gårdagen, det är vad jag är. Men gud så roligt jag hade det, det var fantastiskt kul att gå som modell för Breathless, ooooh! Vilken jävla egokick! Jag älskar att stå på scenen så enkelt är det. Visserligen, klänningen jag bar, var väldigt svår att gå i, men jag lyckades väl, hoppas jag! De flesta tyckte att jag var jätteduktig, så jag är nöjd och Dolenta var också nöjd med hur jag gick och liknande, så kul!

Jag är verkligen för trött för att skriva idag, men modeshowen blev lyckad om man säger så. Riktigt lyckad! Så otroligt roligt, bilder kommer så fort jag får dem.

xo xo
Ciao!

Tonight's the night...

Ikväll smäller det, Dekadance största fest sen de började för ungefär lite mer än 4 år sedan och jag ska modella för Breathless, nu är man lagom nervös och jag somnade inte enkelt inatt om man säger så. Man kan ju snacka om att man blir lite nervös, men jag kommer att klara det om man säger så. Det kommer bli en grym modevisning, det vet jag. Det kommer säkert bli några småfel men jag är perfektionist så jag vill att det ska bli perfekt, för Breathless skull, med tanke på att vi ska sälja kläderna vi bär. Hehe, jag har en jättefin outfit på mig det kan man enkelt säga, jag ser verkligen framemot detta, woho! Ska leta fram ett läppstift som passar min outfit också, det måste jag. Dolenta som äger Breathless sa specifikt vilket sorts färg på läppstiftet som jag skulle ha.

Nu är det mindre än 1 månad kvar innan jag börjar skolan och jag ser mer och mer framemot att börja, ska bli så sjukt kul att börja med det jag verkligen drömmer om. Jag ska bara se till att jag klarar av att gå i skolan också, nu får jag bli kvitt mina euforiska perioder och de som jag är väldigt låg under, de funkar inte när jag ska gå i skolan, vi får se vad som händer. Jag vet bara att jag ska träffa min läkare den 10:e september och då ska vi gå igenom en massa saker, det vet jag. Sen får vi se vart det bär av. Men vissa saker vill jag inte börja med om jag inte är säker på att jag har ditten eller datten. Så enkelt är det. End of discussion.

Idag kommer min familj hem, eller inte hela, ena brorsan är ute i Europa och åker runt i 12 dagar till, men jag har klarat av denna vecka perfekt om man säger så. Enda natten som var svår var den första, men det kanske är så jag fungerar? Vad vet jag, men jag vet att jag klarar av att vara ensam och det är skönt om man säger så. Nu känner jag mig lite mer modig och lite starkare än innan. Vilket i sin tur ger mig mer kött på benen, för om jag inte hade klarat det, ja då vet jag inte vad jag hade gjort.

Nu ska jag gå och packa ner saker för ikväll.

xo xo
Ciao!

Somebody's watching me...?

Idag är jag trött, somnade sent och vaknade av att telefonen ringde mitt i natten och någon viskade Baltikum i mitt öra, alltså min hemtelefon. Jag gillar inte att människor jag inte vet vilka det är har mitt hemnummer och att de kan ringa närsomhelst. Det är obehagligt. Det vet alltså exakt var jag bor och vilket telefonnummer jag har. Jag är alltid försiktig med att ge ut mitt hemnummer och jag kommer bli ännu mer försiktig nu än vad jag var. Så enkelt är det. Men vem fan ringer hem till någon klockan halv 2 på natten för att viska. Andra gången de ringde så la jag på på en gång. Då ringde de inte igen. För jag tror att det var mer än en person.

Snart ska jag iväg och hämta upp en grejj, så jag måste fixa ordning mig lite snabbt tror jag. Dessutom har jag väl inte direkt så mycket att tillägga, men gårdagen gick bra, jag tror att allt kommer bli super om man säger så, hehe! Jag hoppas verkligen det och att det inte blir som innan. Ikväll ska vi öva igen, vilket ska bli skönt och testa saker också, woho!

xo xo
Ciao!