Friday, November 09, 2007

I Only Dream In Black And White, To Save Me From Myself

Jag har konstiga drömmar igen, och jag är inte så high på det. Då de är absurda och förvrängda, jag gillar inte när det händer, inte alls. Något förstörs lite inom mig när jag drömmer. Jag vill bara drömma svarta eller vita drömmar, då vet man vad som är dröm och vad som är vad, och ingenting mittimellan. Jag vill inte vara grå i mina drömmar, så enkelt är det.

Jag har tröttnat på nästintill allt, just nu. Dessutom är jag helt ensam, jag har ingen nära vän längre, det är så det känns i alla fall. Jag har vänner, men ingen nära vän. Jag har alltid varit ensam, men nu är jag det på riktigt, nu är jag riktigt, riktigt ensam. Den tär på mig. Jag kan inte prata om något med någon, det gör mig väldigt sorgsen, men what the hell, that's life. Jag går inte samma väg som andra, jag går min egna väg.

Btw, jag har världens bästa mamma, och det är inte att vara överflödig. Jag pratade med henne igår och hon förstod det jag pratade om, självklart blir hon orolig, men hon hjälper mig och hon kommer fortsätta att hjälpa mig tills jag verkligen står på egna ben, det gör jag halvt nu. Jag har inte flyttat hemifrån ännu.

Ikväll är det 90's och jag ska gå dit med min lillebror och det ska bli riktigt roligt, nu får han se lite andra saker än det han är van vid att se, och att han följer med är bara roligt, jag är glad att jag fått med honom.

Kakan, Looove yoou!

Ciao!

1 comment:

Kristine said...

Är han redan 18 och får gå ut? Oj oj, vad tiden går fort. Jag minns ju dina bröder som småbröder ju. :P