Sacred geometry, Where movement is poetry, Visions of you and me forever...

Imorgon är det redovisning och jag har suttit sen klockan var 8 imorse och gjort klart saker som ska visas på vår presentation, allt möjligt ska visas och jag har gjort alla beräkningar, allt sådant. Det enda jag har kvar nu är att fålla kjolen och det kommer ta sin lilla tid, men tacka vet jag att jag är envis som en gris ibland och att jag bestämt om jag så ska sitta uppe halva natten och fålla, den ska bannemig bli klar, så enkelt är det. Förhoppningsvis så kan jag fota lite imorgon då alla andra också visar sina kjolar, så jag kanske slänger upp bilder här på kjolarna de andra i klassen har gjort. Eller det gör jag nog i vår blogg för skolan, så alla får en inblick i vad vi gjort i snart två månader. Hehe! Kjolar, kjolar, kjolar, det är det enda som pågår i våra huvuden just nu. Eller iaf i mitt. Jag borde redan sitta och fålla, men jag tror att det kommer att gå lite snabbare än vanligt, jag har räknat på 4 timmar, så lite tidspress har jag också på mig. Men allt för att bli klar imorgon. Herrejävlar, vad jag tjatat om kjolar den senaste tiden, ni måste vara uttråkade! Jag bjuder på en av mina inspirationsbilder så länge, håll ut, det kommer kjolar! JAG LOVAR!


Annars så rullar saker på ganska så bra, jag har inte direkt något att berätta, förutom att det händer mycket i skolan just nu och ja, jo, vi har höstlov nästa vecka och då ska jag ta igen lite av det jag förlorat med tanke på att jag var sjuk i en hel vecka (jävla magkatarr) men nu så mår jag bra igen och det är jag glad över. Visserligen vet man aldrig, men får jag det igen är det bara att käka medicin och äta snäll mat, men denna gång kommer jag vara förberedd. Magkatarr var inte direkt det roligaste. Men men, sånt är livet. Ingenting man kan gå och gräma sig för, bara ta tag i saker och se till att det blir bättre. För jag fick reda på av min läkare att jag är något av en mönster patient, jag tar mina mediciner som jag ska, jag för dagbok varje dag om hur jag mår, jag förklarar och jag kommer (nästan, hänt någon gång att jag inte kunnat komma) alltid dit när jag har tider och att jag har enorm koll på min situation (vilket uppenbarligen är något ovanligt). Hon sa även att jag borde börja leva lite mer och koncentrera mig på att få ett värdigt liv, ja något i den stilen. Jag tänker inte gå in på exakt vad hon sa, men hon sa vettiga saker.


Man känner i luften nu att snart är det verkligen höst, det är kallare och snart går det över till vinter, det känner man, men ännu har inte alla löv lämnat träden. Jag blir harmonisk men samtidigt mår jag inte bra över ljusskiftningarna som sker under hösten. Nåväl...


xo xo
Ciao!