Det känns som om jag inte riktigt har någon kontroll över vad som sker i mitt liv just nu, ansökningarna ska in om bara några dagar, i alla fall till en skola och jag vill för allt i världen börja plugga igen. Jag vill bli något, inte bara en medel människa, som jag tror att jag kommer bli om jag inte blir det jag drömmer om. Men drömmar kostar pengar, men om jag verkligen vill, då kommer det att lösa sig, det vet jag. Jag har alltid ett stöd hemifrån när det gäller sånt här. Så nu ska jag se till att få med allt och sedan ska jag söka och se vad som händer.
Jag tror att jag kommer att klara mer saker än vad jag förväntas klara av, nu när jag håller på att göra mig fri från allt. Det är en lång resa, men jag ska bannemig klara den också. Jag kanske ska börja på stämningsstabiliserande medel och då ruckas min bild helt om. Jag måste visa för min psykolog hur jag faktiskt fungerar. Det blir jobbigt, men jag måste få ut allt, inget får stanna kvar inom mig längre, jag kommer inte kunna gå vidare då.
Så hur långt kan jag gå innan jag blir galen?
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment