Let me see you stripped down to the bone, let me hear you...

Jag blev enormt upprörd över hur CSI slutade igårkväll, jag fick tårar i ögonen och grät. Jag kunde inte hjälpa det. Det var det värsta slutet jag någonsin varit med om i serie, så totalt horribelt som ett avsnitt kan bli. Jag förstår inte att de fortsätter att göra serien nu när tre personer försvunnit, Sara (Jorja Fox), Warrick (Gary Dourdan) och Grissom (William Petersen). Nu har en serie som jag hyllat enormt, gått ner sig i det totala träsket. Man kan inte ersätta en roll efter 8 år, en roll som är en av huvudrollerna i serien. Nej, de skulle ha skrivit kontrakt för tio säsonger och sen lagt av. Och inte fan är Warrick värd detta slut, neej, jag grät till och med. Inte okej...


Många tror jag blev upprörda över att jag skrev att de enda som kan göra Personal Jesus rättvisa är Depeche Mode och Johnny Cash och att jag därmed inte tycker att andra kan göra musik. Det tycker jag att de visst kan, men jag tycker inte att de kan göra Depeche Mode rättvisa. Vissa håller inte med mig, men det här är min blogg, jag skriver det jag tycker, tänker, och känner, jag måste få ha en åsikt, precis som ni får ha en. Men i vissa fall kan jag undra om det verkligen var nödvändigt att sampla en låt för att nå ett visst resultat? Vad vill man bevisa? Att man inte är tillräckligt kreativ nog att göra egen musik och måste sno andras. Jag säger inte att alla covers är dåliga, inte alla samplingar heller. Mycket musik jag har lyssnat på och fortfarande gör, har samplingar i sig. Den mesta technon jag lyssnar på, eller elektronisk musik (nu pratar vi inte synth här) har samplingar i sig. Inom hiphop samplas det för fulla muggar också, det är vida känt. Men frågan är, är det så att man tycker att det de andra gjort är bra eller gör man det för att de andra har tjänat stora pengar på den låten?


xo xo
Ciao!