Jag tror något väldigt hemskt håller på att hända, det känns som om jag blir vad ska man säga, ständigt blir påmind om mina tidigare "kärlekar", de där som man helst av allt vill ha gömda längst in i garderoben, där ingen annan får veta något om dem. Är det på grund av sina tidigare kärlekar som man ständigt måste vara på alert för att de möjligen dyker upp på klubben du minst av allt anade, eller när du minst av allt vill ha dem där, i telefonen eller i din mail. Varför oroas jag ständigt av detta "tänk-om-jag-möter-en-gammal-kärlek" och begränsas av det. Kan vi som 2000-talets kvinnor se oss själva i ögonen och säga till oss själva att nej, jag har aldrig sminkat mig fin för att jag möjligen kommer träffa en gammal kärlek på krogen och oroat oss över vad de ska tycka och då sagt till oss själva, det är bäst att se ut som sitt allra bästa jag och därigenom så kommer de tycka att man faktiskt är ett jävla kap? För är det inte när man minst anar det, som de dyker upp?
Idag ska jag hjälpa min lillebror med lite shopping och jag ska göra lite av det jag med, hade jag tänkt, julklappar kan ju alltid vara bra, inte sant? Ja, vi får väl se vad man skaffar till familjen. Ja, i år är jag ute i sista minuten igen. Och nej, jag ser inte att det finns ett ljus i allt detta mörker.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment