Igår var konserten riktigt bra, den var inte som Leonard Cohen, men jag måste säga att när han sjöng Candle In The Wind, så kunde jag inte låta bli att märka att hela Globen blev tyst. Det var som om alla höll andan, för man visste inte riktigt hur låten skulle arta sig. Jag tror att den låten kommer vara en milstolpe genom hela 1900-talet och ja ni kan ju bara gissa i vilken tappning han sjöng den. Självklart i originalet, med Norma Jean aka Marilyn Monroe, med en hel del bilder på henne i bakgrunden, jag säger bara det, den låten var otrolig live. Hela showen var väldigt bra och att det var David La Chapelle som gjort det, det förstod man. En riktigt bra show och jag kan inte klaga på hur han sjöng heller. 4/5 får han av mig.
Jag vet inte längre varför, men jag har nästan inget att skriva... Möjligen beror det på skrivkramp och dels det att jag inte känner för att lämna ut en enda liten del av mig själv. Jag har alltid varit frispråkig och haft lätt att skriva det jag just då känner för, just nu känner jag inte för att skriva något för er. Jag vill inte ringa någon, jag vill inte göra något, om någon bara kunde få den här perioden i mitt liv att flyta förbi lite snabbare, så skulle jag bara tacka och ta emot. Men nu sker det inga mirakel, det enda som sker är just ingenting, jag kommer att berätta så småningom vad jag går igenom just nu, men melankoli är mitt nya namn och ni som vet lite om mig, borde ha en hum om vad det betyder.
xo xo
Ciao!
No comments:
Post a Comment