These foolish games are tearing me apart, And your thoughtless words are breaking my heart, You're breaking my heart

När känner vi egentligen någon? Är det när vi vet precis hur personen reagerar i en situation eller bara så enkelt att man vet vad personen känner? Hur funkar det egentligen, känner vi någonsin någon som vi har en relation med, jag kan inte hjälpa att undra om det är så att vi kanske aldrig någonsin kommer lära känna en människa fullt ut och om så är fallet, ska vi då bara acceptera och gå vidare, eller ska vi fortsätta att kämpa för att lära känna personen ifråga. För i många av mina relationers fall, så har jag trott att jag verkligen känt någon, men det har bevisats raka motsatsen när det har kommit prövningar i vänskapen, då har personen tvärvänt och jag stått där frågandes om vad det är som hänt, vet vi då eller inte? Jag tror aldrig att man lär känna en person helt och hållet, men jag skulle inte vilja känna en person så pass djupt, missförstå mig rätt. Jag vill hemskt gärna lära känna människor, men något stoppar mig alltid från att gå för långt in i en människa. Det ska finnas något, som man inte ska känna till.

Jag känner inte ens mig själv helt och hållet, hur kan du då känna en annan människa, det är min fråga. Och när lär man känna sig själv helt fullt ut då, något i mig säger nej till att lära känna mig själv helt och hållet. Jag vill alltid hitta nya saker hos mig själv, komma på mig själv med att förstå mig själv i situationer som jag inte hade förstått annars. Jag antar att det kommer med åren, för är inte trevandet efter sig själv, livslångt?

Nåväl, till kärlek och allt sådant, jag vet inte var jag ska ställa mig. Jag ska inte gå framåt för fort, eller vara för påhängsen, det funkar inte det heller. När räcker det? När säger personen man träffar ifrån, för det gör de sällan, så hur ska man veta när enough is enough? En fråga som jag sällan får svar på. Jag har tusentals frågor om livet, och jag besvarar en i taget. Jag tar tag i mitt liv nu, jag vägrar backa bakåt, eller fumla framåt, jag vill gå rakryggad mot livet, och ta med mig mina erfarenheter och göra något bra utav dem, alltid utvecklas och alltid förändras.

Nu ska jag kila!
Ska söka jobb, woho!

Ciao!